Här är några saker att tänka på inför ett arbetsprov:

• Ta med träningskläder och skor att cykla i.
• Låt bli att röka eller snusa minst två timmar före undersökningen.
• Undvik att använda hudkräm dagen då arbetsprovet ska göras eftersom elektroderna då blir svårare att fästa på kroppen.
• Drick och ät något lätt någon eller några timmar före så att du orkar anstränga dig. 

Först tas ett EKG då du ligger på rygg på en brits. En sjuksköterska sätter fast sex elektroder som ser ut som små plattor eller klisterlappar på bröstkorgen. Du får även en elektrod fastsatt på varje handled och vrist. Om du har mycket hår på bröstet kan sjuksköterskan behöva raka bort en del för att elektroden ska få bra kontakt. Blodtrycket och pulsen mäts före, under och efter provet.

Därefter får du träffa läkaren och berätta hur du mår så att hen ska kunna ta ställning till om du kan göra ett arbetsprov. Läkaren lyssnar på hjärtat och lungorna och bedömer resultatet från blodtrycksmätningen och EKG-undersökningen i vila.

Cykling eller gång

Under EKG-registrering får du börja cykla med ett ganska lätt motstånd som sedan blir allt tyngre. Du kan få gå på en gångmatta om du inte kan cykla. Har du problem med benen kan du få använda en armcykel. Då sitter du på en stol och trampar med armarna.

Arbetsprovet brukar ta mellan åtta och tolv minuter. Under hela arbetsprovet mäts EKG, puls, blodtryck och antalet andetag per minut. 

Du får berätta hur det känns 

Under arbetsprovet får du varannan till var tredje minut beskriva hur ansträngande det känns på en skala som går från mycket lätt till mycket ansträngande.

Dessutom mäts din grad av andfåddhet på en skala som går från ingen till kraftig andfåddhet. Samma skala används också för att beskriva om du har ont eller känner tryck i bröstet under arbetsprovet. De olika skalorna finns på tavlor framför cykeln så att du ser dem hela tiden.

Noggrann övervakning

För att arbetsprovet inte ska innebära någon risk finns det riktlinjer för hur ett prov ska övervakas och när det ska avbrytas. Provet övervakas hela tiden av en läkare. En biomedicinsk analytiker eller en sjuksköterska är också med.

Arbetsprovet avbryts direkt om du får mycket ont i bröstet. Undersökningen kan också avbrytas om tydliga förändringar syns på EKG eller om ditt blodtryck sjunker.

De flesta mår som vanligt efteråt. Du kan få lite träningsvärk om du är ovan vid fysisk ansträngning.

Du får behandling direkt om arbetsprovet visar att det finns något problem som inte kan vänta.

Läkaren som har övervakat provet går igenom testresultatet och skriver ett svar. Det vanligaste är att få en remiss för att göra ett arbetsprov och därför skickas svaret till den läkare som skrev remissen. Det är den läkaren som är ansvarig för att ge dig information om resultatet av provet. Du får också veta om du behöver göra fler undersökningar eller ändra någon behandling som du kanske har.

På en del sjukhus görs arbetsprovet i samband med ett mottagningsbesök. Då kan du få svar direkt av samma läkare som har behandlat och undersökt dig.

Du ska inte göra ett arbetsprov vid följande tillstånd:

• Du är illamående, har feber eller har huvudvärk.
• Du har högt blodtryck som inte har behandlats.
• Du har nyligen fått svår kärlkramp eller den har blivit värre.
• Du har nyligen haft en hjärtinfarkt.
• Du har hjärtsvikt som inte har behandlats.
• Du har en mycket tät förträngning av klaffen till stora kroppspulsådern.
• Du har haft hjärtmuskelinflammation eller hjärtsäcksinflammation för mindre än fyra till sex veckor sedan.

Provet kan visa om syretillförseln till hjärtat är försämrad, exempelvis vid kärlkramp. Provet registrerar även om du får ont i bröstet eller får störningar i hjärtats rytm när du anstränger dig.

Läkaren ökar stegvis motståndet i motionscykeln, gångmattan eller armcykeln. På så sätt ser hen hur mycket du klarar utan att få besvär och framför allt vilka besvär som gör att du inte kan fortsätta att anstränga dig.

Vanligt vid hjärtproblem 

Arbetsprov görs vid flera olika hjärtsjukdomar. Den vanligaste orsaken till att göra ett arbetsprov är att läkaren misstänker att du har kärlkramp. Provet visar också om det är nödvändigt att gå vidare och göra en kranskärlsröntgen.

Du kan få göra ett arbetsprov för att registrera vad som händer med rytmen när du anstränger dig om läkaren misstänker rubbningar i hjärtats rytm, exempelvis förmaksflimmer.

Efter en hjärtmuskelinflammation eller hjärtsäcksinflammation är det vanligt att få göra ett arbetsprov för att se om hjärtat fungerar som det ska. Provet görs tidigast efter fyra till sex veckor.

Vid hjärtklaffsjukdomar görs ofta upprepade arbetsprov för att läkaren ska kunna bedöma arbetsförmågan och om du behöver genomgå en klaffoperation.

Ett arbetsprov på barn kan gå till på olika sätt. Det finns inga särskilda barncyklar för arbetsprov, så hen måste vara tillräckligt stor för att kunna cykla på en vanlig cykel för att kunna göra ett cykelarbetsprov.

Mindre barn kan få springa på en springmatta med elektroder på sig. Barn som har ett känt hjärtfel undersöks regelbundet med arbetsprov för att det tidigt ska gå att upptäcka om hjärtfelet har blivit värre. Det är också vanligt att barn som har haft hjärtmuskelinflammation får göra ett arbetsprov.

Ett arbetsprov kan också visa om det finns en rubbning av hjärtrytmen hos barn som får obehag av hjärtrusning i samband med ansträngning. En del barn klagar över andnöd efter att de har ansträngt sig. Arbetsprovet kan då kombineras med spirometri, som är en lungfunktionsundersökning för att se om barnet har astma.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du har rätt att vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Barn ska vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård, att hen själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.