Munmotoriska svårigheter
Innehållet gäller HallandMunmotorik är förmågan att röra på munnens olika delar. Funktionen påverkas av muskelstyrka, känsel och rörlighet hos musklerna i och runt munnen.
Munmotoriska svårigheter kan påverka tuggförmågan, kontroll över saliven, mimik, muskelspänning i ansiktet och även inverka på talet. Det kan vara allt från mycket lätta problem till stora svårigheter med en eller flera funktioner.
Ibland förekommer munmotoriska brister parallellt med motoriska talsvårigheter.
Att tala kräver avancerad motorisk aktivitet. När vi talar sker en snabb finmotorisk samordnad rörelse hos läppar, tunga, käke, gom, stämband och andningsorgan och rörelserna måste ske i rätt tid och på rätt plats, så att alla ljuden i orden kommer med och hamnar i rätt ordning och talet blir möjligt att förstå för omgivningen. Taldyspraxi och dysartri är motoriska talsvårigheter. Man kan också ha svårigheter med att forma och göra vissa språkljud som exempelvis s eller r och då talar man om artikulatoriska svårigheter.
Vad beror svårigheterna på?
Munsvårigheter kan bero på att rörelseförmågan eller känseln i läppar, tunga, gom och ansiktsmuskler inte fungerar optimalt, eller att man av någon anledning har en avvikande anatomi i munnen. Orsakerna till munmotoriska svårigheter kan vara medfödda eller förvärvade, till exempel efter en hjärnskada.
Hos barn är det vanligast med medfödda svårigheter, det vill säga en försenad eller avvikande utveckling av munmotoriken. Barn kan även ha andra samtida funktionshinder som exempelvis språkstörning, grovmotorisk avvikelse eller koncentrationssvårigheter.
Avvikande anatomi kan vara stora halsmandlar, stor polyp bakom näsan, ett kort tungband eller missbildningar som läpp-, käk- och gomspalt.
När bör du söka hjälp?
Barn
- Om barnet har ett ”grötigt tal”.
- Om barnet har en sen talutveckling och trots träning har svårt att lära sig säga vissa ljud.
- Om barnet dreglar anmärkningsvärt mer än sina jämnåriga och dreglingen är ett problem.
- Om barnet så gott som alltid har munnen lätt öppen och andas genom munnen.
- Om barnet har svårt att tugga och svälja eller om barnet blir mer kladdigt runt munnen när det äter jämfört med jämnåriga barn.
- Om barnet verkar överkänsligt i munnen och ofta kväljer vid till exempel tandborstning.
Vuxna
- Vid förlamningar i mun och svalg efter medfödd eller förvärvad neurologisk skada som exempelvis stroke.
- Vid tugg- och sväljsvårigheter.
- Vid sluddrigt tal.
- Vid dregling.
Vad gör logopeden?
Undersökningen anpassas utifrån patientens behov och syftar till att hitta strategier för att förbättra funktionen. Hos logopeden bedöms artikulation och munmotorikens olika komponenter som känsel, muskelstyrka och rörlighet i läppar, tunga och käke samt tugg- och sväljförmågan.
När det gäller munnens rörlighet undersöker logopeden att musklerna både kan arbeta självständigt och samordnat som exempelvis förmågan att tugga. Barnets talförmåga kartläggs.
Om logopeden finner munmotoriska svårigheter ger logopeden konkreta förslag på övningar som demonstreras och som patienten sedan kan göra hemma. Vid behov bedöms tungband, halsmandlar, adenoid (körtel bakom näsan) eller påverkan av avvikande bett i samråd med en öron-, näs- och halsläkare, eller barntandläkare.
Sök hjälp och stöd i Halland
Barn och unga
Om du som förälder eller närstående är orolig för ditt barn som är under sex år kan du kontakta:
- Barnhälsovården (BVC)
- Logopedimottagningen Du kan själv kontakta en logopedimottagning genom att skicka in en egenremiss.
Är barnet i skolålder kan du kontakta:
- Skolsköterskan
- Vårdcentralen
- Logopedimottagningen Du kan själv kontakta en logopedimottagning genom att skicka in en egenremiss.
Vuxna
Vuxna som behöver hjälp och stöd kan kontakta:
- Vårdcentralen
- Logopedimottagningen Du kan själv kontakta en logopedimottagning genom att skicka in en egenremiss.