Mellan ett och två år går utvecklingen fortfarande snabbt på alla sätt. Men utvecklingen går olika fort i olika perioder och kan skilja sig mycket från barn till barn, även mellan syskon. I samband med en ny utvecklingsperiod kan barnet ibland bli orolig och få förändrat humör. Hen kan behöva mer närhet än tidigare.

I den här åldern är det vanligt att en förmåga utvecklas medan en annan står tillbaka. Barnet kan till exempel under en period utvecklas mycket i sitt språk men inte alls så mycket i hur hen rör sig, och senare kan det bli tvärtom. 

Ett barns utveckling påverkas av många omständigheter. Det finns enskilda förutsättningar och händelser som kan påverka hur ett barn utvecklas, både på kortare och längre sikt. Det kan till exempel vara om barnet är fött för tidigt, har en funktionsnedsättning eller är med om en stor förändring i livet.

Du behöver vara aktiv i barnets utveckling

Barnet är fortfarande helt beroende av vuxna. Du och andra som står barnet närmast är mycket viktiga för hur barnet mår, utvecklas och knyter an till sin omgivning. Barnet påverkas av hur ni ger närhet, uppmuntrar och ger barnet vad hen behöver. Då känner sig barnet tryggt.

Barnet använder sina nära vuxna som en trygg bas att utforska världen ifrån.

Läs mer om hur barnet knyter an och hur ni kan umgås.

I ettårsåldern lär sig barn mycket nytt genom att göra samma sak om och om igen. Det kan handla om allt från att lära sig uttala ett visst ord till att kasta en mugg i golvet och se vad som händer.

Att upprepa saker och ha rutiner gör att barnet känner sig tryggt och säkert. Därför är det bra att göra likadant eller ungefär likadant. Då vet barnet vad som händer. Det är till exempel bra att göra likadant vid läggdags. Då vet barnet att först ska hen tvätta sig, sedan borsta tänderna, därefter läsa en bok och till sist sova.

Många barn tycker också om att undersöka och jämföra vad som är lika och olika och sortera saker som hör ihop. Det gäller både saker och människor.

Barnet börjar känna sig mer som en egen person. Det gör att hen till exempel både börjar känna sig stolt över sig själv, och skäms över sig själv. Vuxnas beteende berättar för barnet vad som är rimligt att känna sig stolt över eller skämmas för.

Vanligt att barnet kan och gör

I den här åldern är det vanligt att barn gör detta:

• Börjar känna igen sig själv på bild och i spegeln.
• Kommer ihåg var saker finns, till exempel att nallen ligger i sängen och att skorna står i hallen.
• Minns saker hen har upplevt flera månader tillbaka i tiden.

Förstår själv att det är på låtsas

Nu börjar många barn förstå saker som inte finns här och nu. Det kallas abstrakt tänkande.

I den här åldern utvecklas också symboliskt tänkande. Det innebär att barnet till exempel kan förstå att ett ord kan vara en symbol för en sak. Någon gång mellan 1 och 2 års ålder börjar barnet leka låtsaslekar. Det kan till exempel vara att hen låtsas äta mat på en tallrik eller att en kloss är en bil. När vuxna eller syskon leker tillsammans med barnet blir låtsasleken mer innehållsrik, och barnet förstår mer om världen. Då blir leken lite mer än vad barnets egen fantasi räcker till.

Barnet härmar det som människor omkring dem gör. Barnet kan också härma saker från en miljö till en annan miljö.  Hen kan till exempel göra något hemma som hen har sett i förskolan.

Övar sig på att lösa problem

Barnet kan nu röra sig mer fritt och ge sig ut för att utforska och upptäcka. Genom att undersöka och experimentera med saker kan barnet öva sig på att lösa problem. Det är ett viktigt sätt att lära känna och förstå det som finns omkring hen. Det kan till exempel vara att passa in saker i lådor, känna på olika material, kasta och banka.

Barnet börjar förstå att det finns saker man får och inte får göra
Många barn börjar förstå att det finns ”rätt och fel”. Barnet vet ofta om att hen inte får göra vissa saker, men kan ändå vilja pröva att till exempel peta i ett eluttag. Det är viktigt att du skyddar barnet från det som är farligt.

Det kan också vara bra att ta undan andra saker som du inte vill att barnet ska röra, till exempel fjärrkontrollen till teven. Barn i den här åldern kan inte kontrollera sina impulser och låta bli saker som ligger framme, även om de börjar förstå att de inte ska röra dem.

Att pilla på det man inte får kan också vara ett sätt att busa eller få kontakt med en vuxen, eftersom barnet märker att det ofta ger reaktioner.

Vanligt att barnet kan och gör

Många barn mellan 1 och 2 år gör detta:

• Se likheter och olikheter.
• Förstå "rätt och fel".
• Kan få en bild i huvudet när de hör ett ord, utan att saken är närvarande.
• Utveckla och tydligt visa sin egen vilja.

Barn i den här åldern kan mer och mer förmedla vad de känner och upplever. Barnet kan till exempel peka på en bil eller något annat som hen tycker är intressant och samtidigt söka ögonkontakt för att dela upplevelsen med dig. Barnet använder också dina reaktioner som referens, för att kunna tolka det hen ser.

Många barn vill vara med där föräldrarna är och härmar och imiterar. Det är ofta roligt att röra runt bland bunkar och grytor i köksskåpen och att få vara med och ”hjälpa till” med matlagning.

Barn i den här åldern kan börja ana att andra har andra känslor och avsikter, men utgår fortfarande mest från sig själva.

Barnet har en stark vilja och testar vad som är okej

Barn tycker om att upptäcka. När de börjar gå blir det här extra roligt eftersom de kan förflytta sig snabbare och längre. När barn är runt ett och ett halvt år visar många mer egen vilja och önskan att bestämma själva. Barnet ser att hen kan påverka sin omgivning med sina val och testar det om och om igen.

Det kan vara tålamodsprövande när det känns som att det till exempel tar orimligt lång tid att klä på barnet. Hen kanske springer iväg eller vägrar att sitta i vagnen. Men det här är en del av utvecklingen. Barnet kan ännu inte förstå och anpassa sig till det du tycker är viktigt att hen gör. Barnet gör det också för att lära sig hur hen ska göra och för att lära sig hur du reagerar.

Barnet tränar sin självständighet

Att barn gör så här tränar dem på att bli självständiga och att kunna samarbeta. Försök så gott du kan att ha tålamod. Barn behöver och har rätt att på olika sätt visa starka känslor och testa hur vuxna reagerar på saker de gör.  

Det är också vanligt att känslor växlar då barnet inte kan eller får göra allt som hen vill och önskar. Ena stunden kan hen vara glad och nästa frustrerad. Barnet kan ännu inte hantera alla starka känslor och behöver vuxnas hjälp.

Uppmuntra ditt barn att upptäcka genom att gå, klättra och röra sig mer fritt. Men du behöver vara med och passa barnet och skydda hen från faror.

Visa, förklara och lär barnet

Barnet vill gärna att du ger uppmärksamhet och visar att hen har rätt eller gör rätt. Det kallas för att bekräfta barnet.

Uppmuntra barnet att vara nyfiket och självständigt samtidigt som du finns nära och tröstar när hen är besviken eller ledsen. Det kan till exempel vara när barnet inte har fått igenom sin vilja eller att det inte blir som barnet har tänkt eller har försökt göra. Barnet behöver få känna sig älskat och respekterat även när hen inte gör som vuxna vill. Däremot behöver du inte alltid acceptera det som barnet gör.

Försök förklara på ett enkelt sätt varför barnet inte får göra vissa saker. Använd få ord och meningar. Försök att avleda genom att få barnet att fokusera på något roligare.

Om du behöver ta något som barnet har eller håller kan du ersätta saken. Säg till exempel ”tack, tack” och ge barnet något annat att leka med.

Låt barnet välja själv mellan få alternativ

När det är möjligt kan du också uppmuntra när barnet tar egna initiativ, det stärker självkänslan. Du kan till exempel säga ja om barnet vill läsa en saga eller låta hen välja vilken tröja hen ska ha på sig. I den här åldern räcker det att välja mellan två alternativ, annars kan det bli för svårt för barnet.

Vill vara med andra barn

Barn mellan 1 och 2 år tycker ofta om att vara nära andra barn. Ibland leker de tillsammans, men oftast sida vid sida. Du behöver ge stöd och hjälpa till så att barnen kan turas om och kompromissa.

Barnet kan börja visa att hen förstår och lever sig in i hur andra barn känner. En ettåring kan till exempel visa tecken på att vilja trösta ett annat barn som gråter. Det är vanligt att barnet härmar att trösta just på det sätt som hen själv har blivit tröstad.

Börja förskola eller familjedaghem

Många barn börjar på förskola eller familjedaghem när de är omkring ett och ett halvt år. Det är en stor förändring från att ha varit hemma med en nära vuxen. Det är en stor förändring för både barnet och dig att hen ska tas om hand av andra vuxna, umgås med andra barn och att ni ska vara åtskilda under dagen. Genom inskolningen får barnen vänja sig vid det nya livet. Vissa barn kan sova oroligare precis i början och ha ett större närhetsbehov när de kommer hem. Omställningen tar oftast inte så lång tid och brukar gå bra.

Ibland mer oro vid ett och ett halvt års ålder

Många ettåringar har en period när de är mindre rädda för personer eller situationer som de inte känner, och upptäcker gärna sin omvärld. Vid omkring ett och ett halvt års ålder kan barnet bli mer känslig för separationer igen och behöva mer närhet. Osäkerheten kan också märkas genom att barnet plötsligt inte vill göra något som hen tidigare har tyckt om. Barnet kan också vara oroligt för att bli lämnat.

Det här är en naturlig fas i utvecklingen som kan märkas olika tydligt hos olika barn. Hur försiktiga barn är och hur långt de ger sig ut på upptäcktsfärd påverkas också av barnets temperament.

Gör därför på ungefär samma sätt varje gång du till exempel lämnar och hämtar barnet på förskolan. Det ger trygghet och kan dämpa barnets oro när ni ska skiljas åt.

Tips på vad du kan göra

Här följer några tips på vad som kan vara roligt i den här åldern:

• Ge möjlighet till fantasilekar med hjälp av exempelvis en låtsastelefon, utklädningskläder eller en leksaksspis och låtsasmat.
• Låt barnet få vara med och städa, tvätta, laga mat och göra andra vardagssysslor.
• Många barn gillar ge-och-ta lekar och det är ett sätt att i lek träna turtagning. Bygg torn tillsammans och turas om att lägga klossar. Säg ”tack” och ”varsågod” när ni ger och tar saker från varandra.
• Hjälp barnet att sätta ord på vad hen känner: "Du är arg för att tornet rasade, kom så bygger vi ett nytt."
• Hjälp barnet att komma över frustrationer genom att visa hur man gör. "Du får inte ta bilen från Selma, men du kan fråga om du får låna den.”
• Uppmuntra barnet när hen gör saker som hen själv och andra mår bra av.

Barn brukar säga sina första ord runt ettårsåldern, men det är mycket olika när barn börjar prata. Många barn har en period från ungefär ett och halvt till två år års ålder då ordförrådet ökar snabbt. Flickor pratar i genomsnitt något tidigare än pojkar. Men skillnaderna är större mellan olika barn än mellan flickor och pojkar. 

I början kan ord betyda både mer eller mindre än vad de gör för vuxna. Till exempel kan ordet ”vovve” användas för alla fyrbenta djur, eller ordet ”flaska” användas bara för nappflaska.

Ofta egna ord och uttryck

Ett barn i ettårsåldern brukar använda enstaka ord som betyder en hel mening. ”Pappa” kan betyda ”pappa, jag vill ha mat”.

Många barn har egna ord och uttryck för olika saker.

I den här åldern förstår barnet allt mer, och snart förstår hen det mesta som ni pratar om i vardagen. Under hela tiden barn lär sig språk förstår de många fler ord än de själva kan säga.

Barnet pekar och visar

Barnet kan bli frustrerat och argt över att inte kunna göra sig förstådd. En stor del av barnets kommunikation sker genom gester och att hen till exempel pekar. Pekande kan betyda att barnet vill ha något, vill visa dig något, undrar om något och vill utforska något.

När barnet blir äldre använder hen alltmer pekande, ljud och blickar samtidigt, och då blir det lättare att förstå vad hen vill med sitt pekande. Genom att du lyssnar på barnet, har ögonkontakt med barnet och listar ut vad barnet vill, lär hen sig att uttrycka sig bättre. Barnet får bekräftelse på att vuxna förstår och det gör att språket utvecklas.

Upprepa det barnet säger

Upprepa det barnet har sagt, gärna med en korrekt kort mening eller som en fråga. Genom att använda barnets egna ord och lägga till nya hjälper du barnet att utveckla sitt språk. Om barnet säger ”ka”, kan du säga: ”Ja, det är en katt, vill du klappa katten?”. Rätta inte om barnet säger fel.

Förstår och prövar ordet nej

Många barn upptäcker och förstår betydelsen av ordet ”nej” när de är omkring ett år. De kan upprepa vuxnas ”nej” i olika situationer. Barnet prövar sig fram genom att använda ordet, utan att för den skull alltid mena att säga nej. Det är ett första steg i att visa sin egen vilja och självständighet.

Orden i början

De första orden är oftast namn på saker som har stor betydelse för barnet, till exempel ”mamma”, ”pappa”, ”vovve” och ”sko”. En del barn kan mot slutet av andra levnadsåret sätta ihop korta meningar med oftast två ord, till exempel ”ha den” eller ”mamma bil”. Barnet använder ord för att uttrycka behov, som ”dricka”. Barnet kan också använda ord för känslor. Mot slutet av den här perioden är det också vanligt att barn säger ”min” och ”mitt”.

Runt tvåårsåldern kan många barn uttala från 50 ord till flera hundra ord, men det varierar mycket. En del kan fler ord, andra färre.

Lyssna, prata och berätta

Genom att lyssna på och prata mycket med barnet stimulerar du inte bara barnets språkutveckling, utan också hur hen kan tänka själv. Du kan till exempel berätta om vad barnet ser och vad ni upplever tillsammans.

Utgå till exempel från det barnet själv ser eller pekar på och sätt ord på det. Anpassa dig till barnets nivå, upprepa och tolka det barnet säger.

Titta i böcker tillsammans

Barnets språk och hur hen kan kommunicera utvecklas genom att  ni tittar i böcker tillsammans och pratar om det ni ser på bilderna. Barn i den här åldern tycker ofta om att höra samma berättelser flera gånger. Att känna igen det som tas upp är viktigt för barnet. Att samlas kring något och prata om det ni ser stärker också er relation.

Om ni talar flera språk hemma

För ett barn med flera språk hemma sker språkutvecklingen på samma sätt som hos barn med ett språk. Flerspråkiga barn börjar prata vid samma ålder som enspråkiga. Barnet är bäst på det språk hen använder mest, men det kan variera i olika åldrar. Det är vanligt att barn i perioder blandar sina språk.

Olika medier och skärmar

Det finns olika uppfattningar om hur tv och olika medier påverkar barn. Folkhälsomyndigheten har tagit fram nationella riktlinjer för barns skärmtid. Enligt riktlinjerna bör barn under två år inte använda skärm alls. I den här åldern lär sig barn bäst genom att vara tillsammans med andra. Skärmar ger inte lika stor stimulans och gör barnet passivt.

Det är viktigt att tiden framför skärmen inte ersätter tiden när ni är tillsammans, eller ersätter tiden då barnet får röra sig och leka utomhus. Många tv-program, tv-spel och datorspel som är anpassade till barnets ålder och förmåga kan vara roliga. Men det finns inte stöd för att de är bra för barnets utveckling.

Titta tillsammans med barnet

Om ditt barn får använda skärmar och media av olika slag, tänk på att anpassa det barnet får se efter hens personlighet och vad du bedömer att hen klarar av. Det kan skilja sig åt mellan barn i samma ålder. Titta tillsammans med barnet, prata om det ni ser och upplever. Tänk på att barn kan bli rädda för sådant som du inte tror de blir rädda för.

Låt inte nyhetsprogram eller filmer med våld stå på i bakrunden. Stäng av tv-program med obehagligt bakgrundsljud.

Hur vuxna gör påverkar

Fundera över hur du själv använder medier när du är tillsammans med ditt barn. Barn gör som vuxna gör. De flesta sociala mediaprogram är utformade för att sluka så mycket som möjligt av din egen uppmärksamhet. När du själv sitter med en skärm blir du därför mindre uppmärksam på ditt barn.

Vanligt att barnet kan och gör

Det är vanligt att barn mellan ett och två år gör detta:

• Säger sina första ord runt ett års ålder.
• Säger allt fler ord. Vid två års ålder kan många barn mellan 50 och flera hundra ord.
• Sätter ihop meningar med två ord. Detta är vanligast vid cirka två års ålder.
• Kan hämta en sak om du ber om det, till exempel nallen.
• Kan peka ut kroppsdelar när du exempelvis frågar "Var är näsan?".

Tips på vad du kan göra

Här följer några tips på vad som kan vara roligt i den här åldern:

• Läs ur böcker med korta texter, peka på och prata om vad som finns på bilderna.
• Sjung gärna och läs ramsor och berättelser om och om igen. Fingerlekar kan förstärka det du berättar eller sjunger, till exempel ”Imse Vimse Spindel”.
• Prata mycket med barnet. Om barnet är blygt eller tyst kan du sätta ord på vad barnet gör, utan att ha krav på att barnet ska svara.
• Lyssna på barnet. Ha tålamod och försök förstå vad hen säger.
• Upprepa, utveckla och förklara gärna det barnet säger. Om barnet till exempel säger ”Melwin ner” kan du säga ”Ja, du gick ner alldeles själv”. Då vet barnet att du har lyssnat och förstått och du hjälper barnet utveckla sitt språk.
• Låt barnet vara med dig och sätt ord på vad ni gör tillsammans i vardagen. ”Nu ska vi dela den gröna gurkan och lägga i den lilla skålen”.

I den här åldern behöver barn röra sig mycket. De tar ofta sina första steg. De tycker det är roligt att utforska omgivningen. Genom att röra sig tränar sig barnet och får det lättare att använda sin kropp. Hen lär sig att kontrollera rörelser och göra fler saker samtidigt med flera kroppsdelar.

Rör sig mycket

De första stegen är ofta lite bredbenta och stela, men barnet lär sig med tiden att gå, springa, klättra och hoppa. När barnet kan förflytta sig själv alltmer blir hen också mer självständig.

Barnet klättrar gärna på stolar, tar sig upp på köksbänkar, drar ut lådor och öppnar skåp. Det är viktigt och roligt för barn att utforska och upptäcka omvärlden på olika sätt. Minska farorna genom att exempelvis sätta in barnsäkerhetsspärrar i skåp och lådor med knivar och annat farligt innehåll.

Barnet kan nu ofta bygga torn av klossar och sedan riva det igen. Hen ritar gärna streck och håller i kritor och pennor med hela handen.

I den här åldern börjar barnet alltmer undersöka saker med fingrarna i stället för med munnen. Vid 1 års ålder är det så kallade pincettgreppet fullt utvecklat. Det innebär att barnet använder tummen mot fingerspetsen, som nu är ett av barnets viktigaste redskap.

Ibland stannar en del av utvecklingen av

Under perioder när barnet lär sig att röra sig mycket kan annan utveckling tillfälligt stanna av. Det kan till exempel vara att barnet inte utvecklar sitt tal lika mycket under den perioden. Barnet kan därför bli tystare än vanligt under en kortare tid. Utvecklingen av andra förmågor kommer snart igång igen.

Munnen

Barn kan nu göra så att käken, tänderna och tungan rör sig samtidigt och tillsammans. Barn tuggar och smackar ofta med öppen mun. De flesta barn kan dricka själva ur en mugg. De kan hålla i tallriken med en hand och skeden i den andra.

Barnet blir allt bättre på att äta själv, men tycker ofta om att ta i maten med händerna. Det är en del av utvecklingen för att förstå omvärlden. Barnet behöver både smaka och känna på maten.

Vanligt att barnet kan och gör

I den här åldern börjar många barn att göra det här:

• Går, och börjar springa.
• Står på tå.
• Sparkar boll.
• Klättrar på soffor och andra möbler och tar sig ner utan hjälp.
• Går upp och ner i trappor om det finns en stång att hålla sig i.
• Ritar streck.
• Tar av sig mössa och strumpor.

Tips på vad du kan göra

Här följer några tips på vad som kan vara roligt i den här åldern:

• En lära-gå-vagn är rolig och användbar. När barnet har lärt sig att gå kan hen använda vagnen till att köra saker i.
• Sandlådan kan vara en rolig lekplats där barnet kan känna med händerna, gräva, hälla och tömma sand.
• Bygg torn av klossar tillsammans med barnet. Ni kan sedan spela bowling genom att rulla en boll mot tornet.
• Det kan vara bra med en plats där barnet kan hoppa och klättra utan att göra sig illa. Det räcker med en säng eller en soffa med en matta och kuddar nedanför.

Sök hjälp om du behöver stöd, har frågar eller känner oro för ditt barns utveckling.

Förutom att prata med exempelvis vänner och närstående kan du kontakta barnavårdscentralen, BVC. Personalen där har stor erfarenhet av frågor kring barn i den här åldern. Du kan också prata med förskolan eller familjedaghemmet.

Du kan också kontakta en vårdcentral eller kommunen. Vissa kommuner erbjuder föräldrastöd i grupp eller enskilt. Du kan hitta information på din kommuns webbplats.