Det finns olika anledningar till att gravida vill göra fosterdiagnostik. 

En del har ärftliga sjukdomar eller något annat som kan öka riskerna för fostret och graviditeten. Några är oroliga och vill göra diagnostik för att bli lugnare. En del vill få reda på eventuella avvikelser, för att kunna förbereda sig så bra som möjligt eller för att välja att avbryta graviditeten. 

En del kanske kommer fram till att resultatet av testerna inte spelar någon roll. Och en del kanske inte alls vill göra någon form av fosterdiagnostik. 

Det finns inget som är rätt eller fel att tänka när det gäller fosterdiagnostik.

Oavsett hur du själv resonerar är det alltid bra att tänka igenom ordentligt hur du vill ha det. 

Det här kan en ultraljudsundersökning visa:

• Om det är fler än ett foster.
• Hur mycket fostervatten som finns i livmodern.
• Hur länge graviditeten har pågått.
• Var moderkakan sitter.
• Hur graviditeten har utvecklats.
• Om vissa avvikelser syns.

Ofta kan man se kön på fostret. Vanligen finns det inget medicinskt intresse att veta det, så det är inget som undersökaren tittar efter. Ibland kan det också vara svårt att se.

Ultraljud kan kombineras med andra tester för fosterdiagnostik som visar kromosomavvikelser. Undersökningar som KUB och NIPT kan visa sannolikheten för vissa kromosomavvikelser.

Det kan kännas svårt att få besked om att fostret har en avvikelse, men det behöver inte vara så. Ingen känsla är rätt eller fel. Du kan ha olika känslor vid olika tidpunkter. I en relation kan det ibland vara svårt med kommunikationen och att stötta varandra i svåra situationer.

Fram till graviditetsvecka 18 är det alltid du som är gravid som bestämmer om abort. Efter den 18:e graviditetsveckan måste Socialstyrelsen ge tillstånd för abort.

Ibland kan du behöva ta svåra beslut. Det finns två saker som kan hjälpa. Det ena är information. Det andra är samtalsstöd.

Samtalsstöd

Du kan få samtalsstöd om du tycker att det är svårt och jobbigt att ta ställning till undersökningar eller provsvar. Då får du prata med exempelvis en kurator. Oftast får du samtalsstödet på samma ställe där du gör fosterdiagnostiken. Det gäller både dig som är gravid och dig som är blivande medförälder. Samtalsstöd är gratis.

Ju mer du vet om undersökningar och avvikelser, desto lättare kan det vara att göra val och ta beslut. Du har rätt att få både muntlig och skriftlig information på barnmorskemottagningen. Ställ frågor om du inte förstår. 

Om du inte pratar svenska kan du ha rätt att få hjälp av en tolk. Om du har en hörselnedsättning kan du ha rätt att få tolkhjälp.

Ett bra sätt att förbereda sig inför fosterdiagnostik är att ta reda på mer om undersökningarna. Du kan också ta reda på mer om vilka avvikelser man kan hitta och vad de kan innebära.

Det kan också vara bra att fundera igenom olika händelseförlopp. Vad vill du göra om en undersökning eller ett prov inte visar det du tänkt dig?

Fosterdiagnostik går det bara att göra vissa veckor under graviditeten. Ultraljudsundersökning går att göra under hela graviditeten

Olika regioner har olika rutiner för fosterdiagnostik. Det kan skilja sig i vilken graviditetsvecka du erbjuds undersökningar och prov. 

Det kan också vara olika vilka tester olika regioner erbjuder. 

För att göra fosterdiagnostik eller ultraljudsundersökning behöver du en remiss. En remiss är ett slags godkännande från vården att du får göra ett visst prov eller en viss undersökning. Oftast är det en barnmorska som skriver remiss och bokar in besök för diagnostik.

Vid fostervattenprov och moderkaksprov finns det en liten ökad risk för missfall. Färre än en av tvåhundra provtagningar leder till missfall. 

Ultraljud, KUB och NIPT kan inte orsaka missfall.

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.