Adoption
Att adoptera betyder att du blir barnets nya förälder och vårdnadshavare. En adoption kan enligt svensk lag aldrig upphävas.
Här kan du läsa om adoption av barn, det vill säga personer yngre än 18 år.
Texten handlar mest om adoption från ett annat land, så kallad internationell adoption. På slutet finns ett kapitel om när barn adopteras inom Sverige, så kallad nationell adoption.
Vem eller vilka får adoptera?
Enligt svensk lag får sambor, gifta par och ensamstående adoptera. Du måste vara minst 18 år. Det finns ingen övre åldersgräns för att få adoptera.
Kommunen kan inte neka dig en så kallad medgivandeutredning på grund av för hög ålder. Läs mer om medgivandeutredning i kapitel Så går det till att adoptera.
Internationell adoption
Det vanligaste sättet att adoptera barn från ett annat land är att du kontaktar en adoptionsorganisation. Det är organisationerna som har kontakt med adoptionsländerna och förmedlar adoptioner. Organisationerna är godkända och granskas av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF.
Det kan vara kö för att få skicka en adoptionsansökan till ett land, då det ibland är många sökande. Din kötid i organisationen påverkar när du kan skicka en ansökan till ett land. Därför kan det vara bra att tidigt bli medlem och ställa sig i kö i en eller flera adoptionsorganisationer. Du kan vara medlem och sökande i flera organisationer samtidigt, men får bara skicka en ansökan totalt.
Läs mer om ansökan i kapitlet Så går det till att adoptera.
Enskild adoption
En adoption kan ibland ske utan förmedling av en adoptionsorganisation, men det är ovanligt. Det kan till exempel vara adoption av ett barn till en släkting. Det kallas enskild adoption. MFoF ska ha fattat beslut om enskild adoption innan barnet lämnar sitt hemland.
På MFoF:s webbplats finns mer information om enskilda adoptioner.
Vilka barn kan bli aktuella för internationell adoption?
Barn lämnas till adoption av olika skäl. Oftast påverkas beslutet av fattigdom, sjukdom och sociala förhållanden som gör att föräldrarna inte kan ta hand om barnet.
Det måste vara ordentligt utrett av myndigheter i barnets ursprungsland att barnet inte kan tas om hand av sin familj eller en annan familj, innan en adoption kan bli aktuell.
Adoptionsprocessen vid internationell adoption
Att adoptera är en process som ofta tar flera år. Det finns inga garantier för att du får ett barn trots att du har fått medgivande i Sverige och skickat en adoptionsansökan.
Olika länder har olika krav och rutiner, till exempel vad gäller åldersgränser för att få adoptera och hur länge du är i barnets ursprungsland. Adoptionsorganisationerna vet mer.
Här får du en kort sammanfattning av vad som ska göras och vad som brukar hända fram tills du är hemma med barnet. Sist i kapitlet finns en länk för mer information.
Utredning om medgivande
Du ansöker hos kommunens socialtjänst om medgivande att få ta emot ett barn för adoption. Kommunen ska då informera om lämplig föräldrautbildning och starta en medgivandeutredning. Du går den obligatoriska utbildningen och utreds därefter av socialtjänsten. Utredningen brukar bland annat bestå av flera träffar som till exempel handlar om din hälsa, din vardag och om hur du tänker om att adoptera.
Kommunens beslut om medgivande gäller i tre år, och prövas av socialnämnden efter två år för att se om samma omständigheter fortfarande gäller. Ändras dina förhållanden på något sätt ska du meddela kommunen det. Det kan till exempel vara att du flyttar. Då sker en ny prövning av ditt medgivande.
Adoptionsansökan
När du har fått ett medgivande om adoption kan du skicka en ansökan till ett land genom en adoptionsorganisation. Vid en enskild adoption skickar du själv ansökan till myndigheten i det landet. Olika länder har olika regler för de sökande. Det kan till exempel vara regler kring ålder, hälsa och levnadsvillkor.
Godkännande i barnets ursprungsland
Myndigheter i barnets ursprungsland utreder om adoptionen är för barnets bästa. De väljer föräldrar till barnet bland de ansökningar som de har tagit emot.
Barnbesked
Du får information via den svenska adoptionsorganisationen om vilket barn du ska få adoptera.
Kommunen ska ge samtycke
Du ansöker hos kommunen om samtycke för att få adoptera just det aktuella barnet. Kommunen lämnar sitt beslut inom två veckor.
Resebesked
Du får besked från den svenska adoptionsorganisationen om när du får resa till barnet.
Resan till barnet
Du möter och hämtar ditt barn. Hur rutinerna och reglerna är för detta och hur länge du behöver vara i landet varierar beroende på land.
Skicka in beslutet om medgivande till Försäkringskassan innan du reser, då fungerar allt med barnbidrag och föräldrapenning när ni kommer hem. Du kan också få föräldrapenning och barnbidrag under tiden du är i barnets ursprungsland. Läs om adoption på Försäkringskassans webbplats.
Det är bra att beställa tid för de första vårdbesöken redan innan ni kommer hem till Sverige. Läs mer i kapitlet Vård när ni har kommit hem.
Inför hemresan kan du läsa texten Resa med små barn. Där finns tips bland annat om mat och dryck på flyget och hur du kan göra om barnet får ont i öronen vid flygning.
När du vill ringa 1177 från utlandet
Ring +46 771-11 77 00 för att få sjukvårdsrådgivning när du är utomlands. Då kan du få hjälp att bedöma symtom och råd om vad du kan göra själv. Läs mer om hur du får vård utomlands och vad du behöver tänka på.
Adoptionsbeslut
I och med adoptionsbeslutet är du barnets förälder och vårdnadshavare. Det varierar mellan olika länder hur adoptionsbeslutet går till. Det vanligaste är att beslut fattas i barnets ursprungsland innan barnet lämnar landet.
Anmälan till myndigheter
Du behöver meddela kommunen och Skatteverket när barnet har kommit hem till Sverige. Meddela även Försäkringskassan, om du inte redan har gjort det.
Rapporter
De flesta ursprungsländer vill ha en eller flera rapporter om hur barnet har det och hur hen utvecklas i sin nya familj. Rapporterna skrivs av socialtjänsten eller dig, ibland av båda.
Läs mer
På MFoF:s webbplats finns mer information om adoptionsprocessens ändå fram till ni har kommit hem. Där finns också information om kostnader och bidrag.
Vård när ni har kommit hem
Barnet har rätt till samma vård och hälsokontroller som alla barn som är födda i Sverige.
Läkarundersökning
Inom två veckor efter att ni har kommit hem till Sverige bör barnet undersökas av en läkare. Det kan vara bra att beställa tid redan innan ni kommer hem, om du vet när det blir. Du kan kontakta en vårdcentral.
Läkaren undersöker barnet och ser hur hen har utvecklats kroppsligt och socialt. Ni går igenom de uppgifter du har om barnets hälsa och utveckling, och vilka vaccinationer som barnet har fått. Ta med all skriftlig dokumentation, till exempel om förlossningen och hur barnet har vuxit och ändrat i vikt.
Barnet får lämna en del prover, såsom blodprov, urinprov och bajsprov. Proverna undersöks bland annat för bakterier såsom MRSA, och virus såsom hepatit B, hiv och hepatit C. Vilka prover som tas kan variera mellan olika regioner och sjukhus eller mottagningar.
En del barn är tillfälligt sjuka
Det är ganska vanligt att barn som adopteras har lindriga besvär eller sjukdomar när de kommer till Sverige. En del av dessa uppstår eller blir värre av en lång flygresa och miljöombyte. Det handlar för det mesta om magsjuka, infektioner i luftvägarna, hudinfektioner, öroninflammation eller blodbrist. Ring en vårdcentral eller telefonnummer 1177 om barnet har feber eller diarré.
Om barnet har någon kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning
Barn som har kända sjukdomar får vård för dessa. Oftast har ni redan haft kontakt med den svenska vården innan barnet kommer hem.
Många barn som adopteras internationellt har särskilda behov på grund av sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det kan handla om läppspalt, käkspalt eller gomspalt, höftsjukdom, klumpfot eller hjärtfel. De brukar alla kunna behandlas.
En del funktionsnedsättningar upptäcks först när barnet har varit i Sverige en tid. Det gäller framför allt förseningar i utvecklingen och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Synnedsättning och hörselnedsättning är andra exempel.
Ni har rätt till stöd från kommunen och regionen om du har ett barn med en kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.
Extra undersökningar
Ibland behövs olika undersökningar. Vilka dessa i så fall blir beror på hur barnet mår, hur gammal hen är och vilka undersökningar som redan har gjorts.
Det kan till exempel vara dessa:
- hörselundersökning och öronundersökning
- synundersökning
- tandläkarundersökning.
Undersökning och hälsobesök på BVC
Är barnets hälsa och utveckling god vid den första läkarundersökningen sker uppföljningen på barnavårdscentralen, BVC. Det är bra att beställa tid för ett första BVC-besök redan innan ni kommer hem till Sverige. Kontakta en BVC-mottagning.
Det första besöket brukar vara ett hembesök. Sjuksköterskan kommer då hem till er och ni pratar om barnet, om familjen och vad BVC kan göra.
På BVC får alla barn hälsokontroller och vaccinationer fram till de börjar skolan. Förutom sjuksköterskor finns också tillgång till läkare och psykolog. Behövs det kan barnet få remiss till en dietist, logoped eller annan specialist.
På BVC kan ni prata, ställa frågor och få råd och stöd kring barnets hälsa, utveckling, anknytning och hur det är att få barn.
Vanliga kroppsliga besvär
Här är några exempel på besvär som är ganska vanliga hos adopterade barn:
- utslag eller torr hud
- mongolfläckar
- skorv i hårbotten
- sår
- undernäring.
Mat och sömn
På BVC kan ni prata om vardagsrutiner, såsom mat och sömn. Det kan till exempel handla om att barnet kan ha svårt att somna då hen är rädd för att bli lämnad.
Vad gäller mat kan det bland annat handla om vad barnet kan äta då hen är van med annan mat, eller att barnet känner sig trygg av att använda nappflaskan och kanske därför behöver få äta ur den ett tag till. En del adopterade barn samlar också på sig mat eller äter väldigt mycket mer än vad de egentligen behöver. Det kan bero på att barnet inte har kunnat äta sig mätt tidigare.
Läs mer om anknytning hos barn och hur barn kan reagera den första tiden.
Förbered barnet inför besök i vården
Det kan vara en känslig och svår situation för barnet att bli undersökt och det är bra att förbereda hen om det går. Ni kan till exempel titta i böcker som handlar om att besöka doktorn eller sjukhus. För barn som är äldre än cirka ett år kan det hjälpa att använda bildstöd, för lite äldre barn kan det även fungera med tolk. En tolk kan berätta för barnet vad som ska hända vid olika undersökningar.
Det är olika hur barnet är van att bli undersökt. Ibland kan det vara bra att vänta med en del vårdbesök för att barnet ska få en chans att vänja sig vid sin nya familj och omgivningen. Men sjukdomar och funktionsnedsättningar som inte kan vänta behöver undersökas och kanske åtgärdas snarast.
Vid nya vårdbesök kan det hjälpa att ha en kort skriftlig berättelse om vad barnet har varit med om, som du kan visa för personalen.
Hur barnet utvecklas
Det är vanligt att barn som adopteras är senare i utvecklingen jämfört med barn i samma ålder som är födda i Sverige. Det beror på hur barnet har levt innan hen adopterades.
Det kan bland annat handla om hur barnet är med andra, kommunicerar, rör sig, och hur hen ökar i längd och vikt. Har barnet till exempel vistats i en spjälsäng stora delar av sin vakna tid kanske hen inte har fått möjlighet att lära sig krypa eller gå. Barnet kan nu utvecklas och lära sig, men det kan ta tid.
En del barn är mindre än andra barn i samma ålder. Oftast brukar barn växa i kapp, vanligtvis inom några år efter att de har kommit till Sverige. Vikten brukar öka snabbast.
Barnets motoriska utveckling kommer vanligtvis ikapp inom några månader. Barnet utvecklas bäst genom att leka och vara tillsammans med dig i allt som sker i er vardag.
När barnet lär sig sitt nya språk
Barns språkutveckling kan ibland bli försenad på grund av att de byter modersmål. Det kan göra att de har svårt med uttal, ordböjning och att förstå ord och begrepp. För de allra flesta går det bra, men kontakta en logoped om barnet har svårigheter. Du kan även prata med BVC och förskolan för att komma i kontakt med en logoped.
Så kan du hjälpa barnet med språket
Prata med barnet om vad ni gör och ser och upplever tillsammans. Sätt ord på känslor. På så sätt lär sig barnet att känna igen och tolka allt hen upplever. Det leder så småningom till språk.
Tänk på att barnet inte alls kan språket. Du behöver börja från början och göra det enkelt, även för barn som är lite äldre. Ett tips är att använda tecken, kroppsspråk och bilder. Läs och berätta, prata om det ni läser.
Var uppmärksam på alla sätt som barnet försöker kommunicera på.
I en del kommuner kan barn som har adopterats ha rätt att få modersmålsundervisning i skolan, även om de inte talar sitt modersmål hemma.
Att vara adoptivförälder
Att få barn är en stor förändring i livet. Du får följa utvecklingen hos barnet och kommer länge att vara den viktigaste personen i hens liv.
Det är vanligt att ha flera motstridiga känslor samtidigt. Du kan till exempel känna glädje och sorg, och att det ändrar sig fram och tillbaka. För en del kommer känslorna för barnet på en gång och för andra tar det lite längre tid.
Att få barn genom adoption innebär även en stor förändring för barnet. Hen har redan vanor och kanske redan talar ett språk. Mycket kan vara främmande, såsom ljud, dofter, klimat och smaker.
Barnet har varit med om flera separationer och det kan ta tid för hen att knyta an. Läs mer om anknytning och hur du kan göra för att hjälpa ditt barn att känna sig trygg och knyta an till dig.
Det kan vara bra att lära sig lite av barnets ursprungsspråk. Det blir en lättare övergång för barnet om du kan använda språket i vardagen, till exempel vid läggning och nattning, mat, tvättning och närhet. Eftersom barnet ofta också förlorar sitt namn är det bra att kunna uttala och använda barnets namn på ursprungsspråket, även om barnet får ett annat namn.
Läs mer om att få barn och om att få syskon.
Barnets tankar om sitt ursprung
Ett barn som har adopterats har rätt få veta om sitt ursprung av dig. Berätta så snart det är möjligt.
En del funderar mycket på sin bakgrund och sina biologiska föräldrar och vill kanske resa till landet där de föddes. Andra reflekterar knappt alls och är inte så intresserade av att veta mer. Det är också vanligt att känna och tänka på olika sätt under olika faser i livet. Det är till exempel ganska vanligt att börja intressera sig för sitt ursprung om man själv får barn.
Du behöver bekräfta både barnets ursprung och hens anknytning till Sverige. Det är viktigt att inte låtsas att barnet inte är adopterad. Var lyhörd för vad barnet behöver, låt eventuellt sökande efter ursprunget ske utifrån hens egna önskemål. Stöd barnet om hen vill veta mer.
Det är lätt att bli för ivrig med att ta in barnets ursprung. Gör det i lagom takt, annars kan det bli för mycket ansvar för barnet.
Gör ni en återresa behöver ni fundera på varför ni gör det, och vad den står för. Barnet måste vilja göra resan. Var beredd på att hen kan reagera på olika sätt medan ni är där, och även när ni har kommit hem.
Så kan du prata med barnet
Här är några allmänna råd när du pratar med barnet:
- Prata om adoptionen redan från början. Det kan till exempel vara att du längtade så mycket efter hen och hur du förberedde dig och tänkte på hen. Gör det till en del i ditt barns och familjens liv.
- Anpassa dig till barnets ålder och mognad.
- Anpassa det du berättar utifrån vad barnet undrar över. Svara på det barnet frågar om och gör inga långa förklaringar. Många gånger räcker det att svara ganska kort på just det som hen undrar över.
- Ha barnböcker om adoption hemma. Läs och prata om innehållet och om barnets adoption tillsammans.
Att bemöta andras frågor och attityder
Alla adopterade barn har rätt att själva bestämma hur de vill beskriva sig själva, sin familj och sitt ursprung. Ni bestämmer helt och hållet själva vad barnet och du berättar. Respektera barnet och vad hen vill. Var ett stöd för ditt barn.
Frågor som rör föreställningar om svenskhet, invandrare eller rasism är sådant som tas upp i föräldrautbildningen i början av adoptionsprocessen. Att ha funderat och resonerat kring dessa frågor i förväg är bra både för barnet och för dig.
Ofta är det viktigast att lyssna på barnets funderingar och tankar. Du behöver inte alltid komma med lösningar.
Ibland kan ni behöva stöd och hjälp
Ibland kan ni behöva extra råd och stöd. Det kan till exempel vara om du är orolig för hur barnet mår eller för er kontakt, eller att barnet behöver mer stöd i förskolan eller skolan.
Kommunens socialtjänst har ett extra ansvar för att ni får stöd och hjälp under och efter adoptionen.
Du kan också till exempel kontakta någon av dessa:
- BVC, om barnet inte har börjat i skolan
- förskolan
- skolans elevhälsa, läs mer om elevhälsan
- barn- och ungdomspsykiatrin, bup.
Du kan också ringa Bris vuxentelefon för rådgivning om barn.
Samtalsstöd
Det finns samtalsstöd för dig som förälder och för adopterade som är 15 år och äldre. Det kan till exempel vara videosamtal där man pratar med någon med erfarenhet och kunskap om vanliga situationer och utmaningar. Stödet är kostnadsfritt. Läs mer här.
Du som är barn eller ung kan läsa mer om att vara adopterad på UMO.se.
Veta mer och kontakt med andra
På adoptionsorganisationernas webbplatser finns mer information om adoption. Du kan också få information och råd av kommunens socialtjänst.
Blir du medlem i en organisation kan du få kontakt med andra som vill adoptera eller som redan har gjort det. Organisationerna ordnar också kurser och träffar med andra familjer.
Har du adopterat eller själv är adopterad kan du gå med i en av de föreningar som finns för adopterade och deras familjer. De är ofta knutna till adoptionsländerna. En del föreningar organiseras via adoptionsorganisationerna.
I sociala medier finns grupper för den som har frågor om eller planerar att adoptera, har barn genom adoption eller har adopterats.
Det finns också faktaböcker och skönlitteratur om adoption.
Nationell adoption
Det kallas nationell adoption då ett barn adopteras inom Sverige.
Du ansöker hos tingsrätten om en nationell adoption av barnet. Tingsrätten ber socialtjänsten att göra en utredning och ge förslag om adoptionen är lämplig för barnet.
Det är mycket ovanligt att adoptera barn som man inte har någon nära relation till. Det finns ingen möjlighet att anmäla sig till något slags kö eller liknande för att få adoptera ett barn inom landet.
Närståendeadoption
De flesta nationella adoptioner som sker inom Sverige är så kallade närståendeadoptioner. Det betyder att du adopterar ett barn som du har en nära relation till. Oftast är det ett barn till den du lever tillsammans med. Det kan också vara ett barn som du är släkt med eller ett barn som du tar hand om som familjehemsförälder.
Vill du adoptera en närståendes barn lämnar du in en ansökan till tingsrätten. Domstolen begär ett yttrande från socialtjänsten, som ska utreda om adoptionen är för barnets bästa.
Enligt lag ska barnet få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter om sådant som handlar om adoptionen. Utifrån barnets ålder och mognad ska åsikterna vägas in. Barn från 12 år måste själva samtycka till adoption, om det är möjligt.
Adoption av barn yngre än ett år
Det är mycket ovanligt att adoptera barn som är yngre än ett år adopteras, om det inte är en närståendeadoption. När det händer ska socialtjänsten i kommunen hitta nya föräldrar till barnet.
Det är vanligt att socialtjänsten föreslår adoptionssökande som redan har utretts och fått medgivande av socialnämnden. Det kan också vara att de biologiska föräldrarna vill avsäga sig sitt föräldraskap till någon som inte har godkänts för adoption ännu. De tilltänkta föräldrarna eller föräldern måste då ansöka hos tingsrätten om att få adoptera och socialtjänsten gör en utredning.
Biologisk förälder behöver godkänna adoptionen
Den biologiska föräldern ska alltid godkänna att barnet adopteras och avsäger sig då föräldraskapet. Ibland kan hen inte fatta ett sådant beslut, till exempel på grund av sjukdom.
Mer information
Kontakta socialtjänsten i din kommun för att få mer information om nationella adoptioner. Tingsrätten har också information om hur det går till.