Det är vanligt att få lämna blodprov innan en bronkoskopi. Ditt hjärta kan också behöva undersökas.

Du får inte äta, dricka, röka eller snusa under en tid före undersökningen. Hur länge kan skilja sig åt mellan olika sjukhus, men det är oftast mellan fyra och sex timmar.

Det är viktigt att berätta för läkaren om du tar blodförtunnande läkemedel, eftersom dosen kan behöva ändras. Berätta minst en vecka före undersökningen.

Instrumentet som används vid en bronkoskopi kallas för bronkoskop. Det är ett smalt rör, eller en smal slang.

Bronkoskopet överför bilder till en bildskärm, så att läkaren kan se hur luftrören ser ut. En undersökning med bronkoskop brukar ta cirka 20 till 30 minuter.

Undersökning med böjligt bronkoskop

Ett böjligt bronkoskop är en smal, mjuk slang med en kamera.

Undersökning på vuxna

Du som vuxen är vaken under undersökningen med ett böjligt bronkoskop. Du får ligga ner och läkaren för ner bronkoskopet genom ena näsborren.

Du får en spruta med lugnande läkemedel innan undersökningen. En stund innan sprejas också insidan av din näsa och hals med en bedövningsvätska. Det minskar dina hostreflexer och kräkreflexer. Samtidigt som läkaren för ner bronkoskopet får du också mer bedövningsmedel, genom bronkoskopet. Läkaren kan också använda olika instrument för att ta prover.

En bronkoskopi gör inte ont. Det kan däremot kännas obehagligt just när instrumentet ska föras ner i luftrören, eftersom du kan få kräkreflexer och hostreflexer. Du kan få mer lugnande medel om du får starka kväljningar. Det får du genom en venkateter i armen eller handen.

Undersökning på barn

Barn som undersöks med bronkoskopi sövs alltid med narkos. Barnen får hjälp med andningen genom en tub i halsen. Läkaren för ner bronkoskopet genom tuben.

Undersökning med stelt bronkoskop

Ett stelt bronkoskop är ett rakt, smalt metallrör som läkaren för ner i luftröret. Både barn och vuxna blir sövda inför en undersökning med stelt bronkoskop.

Läkaren för ner bronkoskopet genom din eller barnets mun. Genom bronkoskopet kan läkaren sedan föra ner en kamera för att se hur det ser ut i luftrören. Läkaren kan också använda olika instrument för att ta prover eller för att ta bort något som har fastnat i luftrören.

Undvik att äta eller dricka på två till tre timmar efter undersökningen. Bedövningen kan göra att du sväljer fel och sätter i halsen.

Kör inte bil efter undersökningen, eftersom du har fått läkemedel som gör dig dåsig och sömnig.

Efter undersökningen är det vanligt att hosta upp blodblandat slem, men det går över av sig själv.

Dagarna efter en bronkoskopi kan du vara hes, trött och känna dig irriterad i halsen.

Om du får feber, kontakta mottagningen där du fick behandlingen.

Ring telefonnummer 1177 om det har gått lång tid sedan du fick behandlingen och du behöver sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

En bronkoskopi kan visa om du eller barnet har en infektion, inflammation eller tumör i luftrören. Då använder läkaren ett böjligt bronkoskop vid undersökningen.

Ett stelt bronkoskop används framför allt om du eller barnet har andats in något föremål som sedan har fastnat i luftrören. Det kan till exempel vara en jordnöt eller en plastpärla.  

När du lämnar prov i vården sparas en del prov i en biobank. Prover sparas för att din vård ska bli så bra och säker som möjligt. Läs om prov i vården som sparas.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Barn ska ha möjlighet att vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns för när ett barn kan ha inflytande över sin vård. Barnets möjlighet att vara delaktig beror på barnets mognad.

Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård. För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du som vuxen och barnet förstår den information ni får av vårdpersonalen.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.