Ett glukosprov ingår bland de prover som är vanliga att få lämna vid olika slags läkarundersökningar och hälsokontroller. Det görs framför allt för att se om du har diabetes. Det kallas ofta att kontrollera blodsockret.

Mäta P-Glukos om du har diabetes

Du som har diabetes kan själv behöva mäta P-Glukos regelbundet, oftast två till tre gånger per dag. Du behöver inte mäta blodsockret lika ofta om du har typ 2-diabetes och din behandling fungerar bra.

Oavsett vilken typ av diabetes du har kan blodsockret ibland bli alldeles för högt eller för lågt. Du kan då ha en mätare under huden för att kunna mäta ditt blodsocker kontinuerligt under dagen.

För att kroppen ska fungera behövs energi. Blodet transporterar energin till kroppens alla celler. Energin är oftast i form av druvsocker, som också kallas glukos. För att sockret ska kunna tas upp av cellerna behövs hormonet insulin.

Kroppen producerar inte tillräckligt med insulin om du har typ 1-diabetes.

Typ 2-diabetes orsakas av att kroppen blir mindre känslig för insulin. Då kan insulinet inte verka med full kraft. Det kallas för insulinresistens.

Det finns också andra former av diabetes. Alla typer av diabetes leder till att blodsockerhalten i blodet ökar.

Provet tas oftast genom ett stick i fingret. Det kallas för ett kapillärt blodprov eftersom blodet som används kommer från de allra minsta blodkärlen som kallas kapillärer.

Du kan också lämna ett blodprov från ett ytligt blodkärl i armen eller handen. Ett sådant blodkärl kallas för ven. Därför kallas den här typen av blodprov för ett venöst prov. Då är det oftast en sjuksköterska som tar provet.

Du som har diabetes och har en blodsockermätare kan ta provet själv.

Du kan ibland behöva fasta innan provet lämnas. Det betyder att du inte ska äta eller dricka en viss tid innan provtagningen. Ett sådant prov tas oftast på morgonen och då ska du inte ha ätit sedan kvällen före. Vårdpersonalen ger mer information om hur många timmar innan provet som du måste fasta.

Du som har diabetes och har en blodsockermätare kan ta provet själv.

Provet analyseras ofta direkt av vårdpersonalen om du lämnar provet på en vårdcentral. Då brukar svaret vara klart efter omkring tio minuter.

Ibland skickas provet till ett laboratorium. Svaret brukar då komma till läkaren senast dagen därpå.

Du får resultatet mycket snabbare om du får vård på ett sjukhus.

Du som har diabetes och själv mäter blodsockret med en blodsockermätare får svaret direkt.

Mätningen av P-Glukos kan göras på flera olika sätt. Du som har diabetes har ofta en blodsockermätare som du själv enkelt kan använda. Inom sjukvården används mer avancerade sätt att mäta värdet.

Mätning i plasma

I blodet finns det blodkroppar och vätska. Blodkropparna tas bort från blodprovet. Oftast görs detta på ett laboratorium med hjälp av centrifugering. Vätskan som är kvar efter att blodkropparna har tagits bort kallas för plasma.

Glukoshalten i plasma anges i millimol per liter (mmol/L).

Mätning i blod

Värdet blir ungefär 10 procent lägre om mätningen är gjord i blod än om den är gjord i plasma. I Sverige rekommenderas att svaret beskrivs som P-Glukos. Det gäller både om mätningen har gjorts i plasma eller blod. De mätare som mäter blod har justerats så att resultaten mellan mätningarna kan jämföras med resultat från mätning i plasma.

Särskilda provrör bevarar glukosnivån tills provet analyserats

Vårdpersonalen använder särskilda provrör för att undvika att glukoshalten sjunker i provet i väntan på analys. Rören innehåller ämnen som gör att glukoshalten håller samma nivå tills provet analyseras. Det är viktigt eftersom resultatet annars kan visa att du har lägre värden än vad du egentligen har.

När en läkare ska bedöma ditt P-Glukos-resultat är det mycket viktigt att hen får veta om du har ätit något innan provet togs.

Det kan ibland också spela en viss roll om provet är taget i en kapillär eller i en ven. Läkaren kan se skillnaden i provsvaret. Där skrivs ett resultat från en kapillär som kP-Glukos, medan ett venöst prov skrivs som P-Glukos.

Referensintervall

Tillsammans med detta P-Glukos-resultat finns ofta ett så kallat referensintervall. Det gäller när provet har tagits efter att du har fastat. Referensintervallet får man genom att väga samman P-Glukos-resultatet från en stor grupp friska personers fasteprov.

Referensintervallet för fastevärden för P-Glukos anges ofta till 4,0 till 6,0 mmol/L. Det brukar anges som fP-Glukos.

Det kan vara normalt att ha värden upp till till 8,7 mmol/L om du inte har fastat.

Det räknas som ett högt värde om ditt P-Glukos-värde har mätts till 7,0 mmol/L eller högre flera gånger, vid minst två olika dagar.

Att värdet är högt kan bero på att du har diabetes, men det behöver inte göra det.

Höga värden kan bero på diabetes

Det är troligt att du har diabetes om du inte har fastat och ditt P-Glukos är 12,2 mmol/L eller högre.

Du kan bli undersökt på andra sätt om du har fastat och får värden mellan 6,1 och 6,9 mmol/L vid flera tillfällen.

Höga värden när du är gravid

En graviditet belastar kroppens energisystem extra hårt. Därför kan en del gravida få graviditetsdiabetes. Efter att barnet är fött brukar blodsockret hamna på en normal nivå igen.

Sjukdomar och läkemedel kan höja blodsockervärdet

Höga blodsockervärden kan också bero på andra sjukdomar än diabetes. Det är sjukdomar som gör att kroppens energisystem stressas. Då kan de höga värdena bero på något av det här:

• en kraftig infektion
• en hjärtinfarkt
• en sjukdom som påverkar hormoner från binjurar eller hypofysen
• en sjukdom i bukspottkörteln eller levern.

En del läkemedel kan också höja blodsockret.

P-Glukosresultat under 4 mmol/L brukar räknas som lägre än normalt.

Ett lågt värde hos dig som har diabetes beror oftast på att du har tagit för mycket av det läkemedel som sänker blodsockret.

En annan vanlig förklaring till för låga blodsockervärden hos dig som har diabetes är att du har ansträngt dig fysiskt utan att äta tillräckligt innan.

Blodsockervärden under 4 mmol/L är mycket ovanligt hos personer som inte har diabetes. Då kan värdet bero på svält eller långvarig bantning eller fasta.