Hjälpämnen tillsätts bland annat för att det verksamma ämnet ska kunna tillverkas i en lämplig form, till exempel som tabletter. Vissa hjälpämnen förbättrar eller förändrar upptaget av läkemedlet i kroppen. Hjälpämnen kan också behövas för att förbättra bland annat hållbarhet och smak.

Här är några exempel på hjälpämnen som ofta finns i läkemedel:

• laktos
• bindemedel
• gelatin
• smakämnen
• konserveringsmedel
• färgämnen
• andra ämnen.

Om du är allergisk mot vissa ämnen ska du ta reda på vad dina läkemedel innehåller. I innehållsförteckningen står det både vilka verksamma ämnen och vilka hjälpämnen som ingår. Innehållsförteckningen finns på förpackningen eller i bipacksedeln, som är det informationsblad som följer med läkemedlet. Du kan även söka upp ditt läkemedel på fass.se och läsa bipacksedeln där.

Laktos som också kallas mjölksocker, finns naturligt i mjölk och är ett mycket vanligt utfyllnadsmedel i tabletter och kapslar. Det beror bland annat på att laktos har egenskaper som passar bra för tillverkning av tabletter eller kapslar.

Vid laktosintolerans får du besvär av laktos. Det beror på att du har för lite av enzymet laktas, som är ett ämne som behövs för att bryta ner mjölksocker innan det kan sugas upp genom tarmslemhinnan. Laktosen blir då kvar i tarmen utan att brytas ner. Det orsakar besvär i mage och tarm, till exempel smärta och diarré.

Små mängder laktos

I läkemedel förekommer vanligtvis högst några hundra milligram laktos, det vill säga mindre än ett gram. Dessa små mängder brukar inte innebära något problem för den som har laktosintolerans. Men det finns vissa som reagerar även på dessa små mängder.

Som bindemedel i läkemedel används till exempel olika stärkelsesorter, till exempel ren cellulosa eller hypromellos. Några få läkemedel innehåller vetestärkelse.

Gluten är ett protein som finns naturligt i mjöl, speciellt i vetemjöl. Tarmens slemhinna skadas av mat som innehåller gluten om du har celiaki. Celiaki kallas också för glutenintolerans. Du kan då inte tillgodogöra dig maten på vanligt sätt.

Gluten tillsätts inte i läkemedel med avsikt. Däremot innehåller ett litet antal läkemedel vetestärkelse som bindemedel, och vetestärkelse innehåller gluten. När vetestärkelse används vid tillverkning av läkemedel är gluteninnehållet lika lågt som det är i de livsmedel som får kallas glutenfria. Därför kan de flesta med glutenintolerans ta dessa läkemedel utan besvär.

Läs bipacksedeln

Det ska framgå av bipacksedeln om ett läkemedel innehåller stärkelse och i så fall av vilken typ. I hjälpämnet ”pregelatiniserad stärkelse” får endast stärkelse från majs, ris eller potatis användas vid tillverkningen, men inte stärkelse från vete. Därför är det helt fritt från gluten.

Gelatin är en animalisk produkt som utvinns från hud och ben. De flesta hårda kapslar innehåller gelatin som kommer från nötkreatur, medan gelatin i tabletter för det mesta kommer från gris.

Gelatin orsakar mycket sällan allergiska reaktioner. Det finns dock andra skäl till att inte vilja få i sig gelatin, till exempel om du är vegan. Vissa kapslar kan du öppna och därefter svälja innehållet utan själva kapselhöljet. Fråga på ett apotek om det inte står något om detta i bipacksedeln.

Några verksamma ämnen som finns i läkemedel har en obehaglig smak som behöver döljas. Då är det vanligt att sötningsmedel tillsätts. I några fall tillsätts vanligt socker.

Sötningsmedel

Andra exempel på sötningsmedel är sorbitol, sackarin och aspartam. Aspartam omvandlas i kroppen till fenylalanin, vilket är viktigt att veta för dig som har fenylketonuri. Fenylketonuri är en sällsynt medfödd ämnesomsättningssjukdom som gör att fenylalanin ansamlas i kroppen, vilket leder till svår utvecklingsstörning. Personer med fenylketonuri måste äta fenylalaninfattig kost.

Olika fruktsmaker som apelsin, citron och banan är också vanliga i läkemedel, liksom pepparmynta, choklad, anis och lakrits. Smakämnen kan vara naturliga eller konstgjorda.

Konserveringsmedel ökar ett läkemedels hållbarhet. De tillsätts när det finns risk för att bakterier växer i läkemedlet under användningstiden. Till exempel tillsätts konserveringsmedel i krämer, lösningar och ögondroppsflaskor. Vanliga konserveringsmedel är olika så kallade parabener, bensoesyra, natriumbensoat och bensalkonklorid.

Bensalkonklorid

Bensalkonklorid är ett vanligt konserveringsmedel i ögondroppar. Ämnet kan missfärga kontaktlinser. För att undvika missfärgning kan du ta ut linserna innan du droppar in läkemedlet, och därefter vänta en stund innan du sätter in dem igen. Det brukar stå i bipacksedeln hur länge du ska vänta.

Färgämnen tillsätts för att tabletter eller kapslar inte ska förväxlas. Exempelvis kan olika styrkor av samma läkemedel ha olika färg. I vissa fall kan färgämnen också tillsättas för att ge tabletten eller kapseln ett aptitligt utseende.

Ett vanligt färgämne i läkemedel är titandioxid E171, som ger tabletter vit färg eller gör kapslar ogenomskinliga. I färgade läkemedel ingår ofta järnoxid E172, som ger olika gula, röda och gröna nyanser.

Överkänslighetsreaktioner

En del läkemedel innehåller paraorange E110, som är känt för att kunna ge överkänslighetsreaktioner. I några läkemedel finns tartrazin E102.

Färgämnen och konserveringsmedel kan i sällsynta fall ge upphov till överkänslighetsreaktioner som klåda, utslag och snuva.

Läkemedel kan innehålla andra innehållsämnen.

Sojalecitin

Sojalecitin E322 används som emulgeringsmedel för att blanda fett och vatten. Sojalecitin tillverkas av sojabönor, men orsakar i sig inte allergiska reaktioner. Sojalecitin kan dock innehålla små rester av sojaprotein, vilket den som är extra känslig kan reagera på.

Jordnötsolja

Det finns jordnötsolja i ett fåtal läkemedel. Jordnötsolja kan innehålla små mängder protein, som kan orsaka allergiska reaktioner.

De jordnötsoljor som används i läkemedel är renade och innehåller inte mätbara mängder av proteiner. Du bör ändå låta bli att använda läkemedel som innehåller jordnötsolja om du har jordnötsallergi och vill vara på den säkra sidan.