Det finns flera orsaker till att barn får besvär med att kissa på sig eller kissa väldigt ofta.

Vanliga orsaker är ett eller flera av dessa:

• Barnet blir snabbt kissnödig utan att urinblåsan har blivit full.
• Barnet har svårt att tömma urinblåsan.
• Barnet har förstoppning.
• Barnet glömmer att kissa eller känner inte att hen är kissnödig.

Det är ovanligt att barn kissar på sig helt okontrollerat, utan att märka att det händer och utan att kunna avbryta.

Du kan läsa mer om orsakerna nedan.

Barnet blir snabbt kissnödig utan att urinblåsan har blivit full

Ett barn som väldigt ofta känner sig kissnödig har så kallad överaktiv blåsa. Det innebär att urinblåsans muskler drar ihop sig utan att blåsan är full. Barnet känner sig kissnödig och måste gå på toaletten, eller kissar på sig.

Varför det blir så är inte helt klart. En teori är att nervsystemet som styr blåsan inte är färdigutvecklat.

Hos vissa barn kommer en skvätt urin. En del barn har lärt sig att stoppa kisset genom att knipa. En del barn som har snippa har också lärt sig att det går att stoppa kisset genom att sätta sig på huk och trycka hälen mot urinrörsöppningen.

Kan göra att urinblåsan tänjs ut

Barn som väldigt ofta känner sig kissnödiga kan lära sig att stänga musklerna runt urinröret även när de är kissnödiga. De gör så för att inte behöva kissa så ofta.

Musklerna i urinblåsan får då trycka ut urinen mot ett delvis stängt urinrör. Urin kan bli kvar i urinblåsan och göra att blåsan blir allt mer uttänjd. Musklerna i urinblåsan blir svagare och barnet känner inte lika bra att hen behöver kissa. Det gör att barnet kissar allt mer sällan.

Barnet har svårt att tömma urinblåsan

Ibland töms inte urinblåsan helt och hållet.

Det kan märkas på flera sätt. Barnet kan till exempel ha ett eller flera av dessa besvär:

• Barnet har svårt att komma igång att kissa.
• Barnet behöver krysta eller trycka på magen för att komma igång att kissa.
• Urinen kommer i småskvättar.
• Urinstrålen är svag.
• Det tar lång tid att kissa.

Barnet har förstoppning

Det är vanligt att barn som har en förstoppning ofta känner sig kissnödiga. Det beror på att tarmens och urinblåsans nerver ligger nära varandra. Vid en förstoppning kan inte urinblåsan fungera som den ska. Den får inte heller tillräckligt med plats. Många kissar därför på sig.

Barnet glömmer att kissa eller uppfattar inte kroppens signaler

En vanlig orsak till att barn kissar på sig är att de inte kan ta emot signaler från flera håll samtidigt. De väljer bort den signal som inte är intressant. När barnet till exempel är upptagen av att leka väljer hen mer eller mindre medvetet att inte gå och kissa.

Övriga orsaker

Det är ganska vanligt att barn blir kissnödiga när de är nervösa eller uppspelta.

Ibland kan besvären bero på att det finns bakterier i blåsan. Barnet kan till exempel ha urinvägsinfektion.

Ibland beror besvären på medfödda fel i urinvägarna eller på neurologiska skador, men det är ovanligt.

Att barn kissar på sig eller kissar väldigt ofta går för det mesta över av sig själv. Men ibland kan barnet behöva undersökas.

Du bör söka vård på en vårdcentral om ett eller flera av dessa symtom stämmer:

• Barnet har tidigare varit torr på dagen men börjar kissa på sig dagtid.
• Barnet kissar på sig varje dag.
• Du misstänker att barnets urinblåsa inte töms ordentligt.

Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är stängt. Vänta tills vårdcentralen öppnar.

Om det är bråttom

Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om barnet kissar ovanligt ofta och mycket varje gång, samtidigt som hen är mycket törstig och kanske även hängig och trött. Det kan vara symtom på diabetes typ 1.

Om det är stängt på vårdcentralen eller jourmottagningen, sök vård på en akutmottagning.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.

Kissar barnet på sig flera gånger varje dag är det bra att barnet kissar regelbundet. Det går inte att säga exakt hur ofta ett barn behöver kissa. Ett råd är att se till att barnet kissar inför varje måltid.

Kissar barnet på toaletten väldigt ofta och du misstänker att urinblåsan inte blir helt tömd är det viktigt att hen får tid att kissa ordentligt. Det är bra att sitta ner och kissa för att låta det få ta den tid som behövs.

Prata med personalen i förskolan eller skolan

Prata med personalen i förskolan eller skolan för att göra det så bra som möjligt för barnet. Det kan till exempel vara att hen får hjälp att komma ihåg att gå på toaletten, eller att någon följer med och väntar utanför.

Kom ihåg att prata med barnet innan ni bestämmer något tillsammans med förskolan eller skolan. Låt barnet vara med i samtalet med personalen om hen vill det.

Stöd till barnet

Det kan vara jobbigt för ett barn att kissa på sig. Ofta känns det svårare ju äldre barnet blir. Lägg inte skuld eller skam på barnet. Att säga till, hota, skälla eller retas gör bara saken värre.

Du kan försöka hjälpa barnet så att det inte luktar, bland annat för att andra barn inte ska kommentera det. Du kan till exempel se till att barnet alltid har med sig kläder för ombyte när hen är i förskolan, skolan, på olika aktiviteter eller hemma hos kompisar eller närstående.

Om barnet tycker det är okej kan du också prata med de lärare, ledare och närstående som ofta är med barnet och som kan vara till hjälp.

Försök att reda på hur ofta barnet kissar och i vilka situationer hen kissar på sig. Du kan även behöva fråga andra, till exempel personalen på förskolan eller skolan. Inför ett läkarbesök kan det vara bra att i några dagar skriva hur detta fungerar.

Så går en undersökning till

Vid en undersökning får barnet och du först berätta om vilka besvär barnet har.

Läkaren kan behöva titta på urinrörsöppningen. Det går snabbt och gör inte ont. Läkaren undersöker ryggen, benen och fötterna. Hen kan också undersöka barnets reflexer.

Ofta får barnet lämna urinprov. Det kan till exempel visa om besvären beror på en infektion. Ibland får barnet också lämna blodprov. Det kan till exempel visa hur njurarna fungerar. Ni brukar få svar på proverna inom några dagar.

Övriga undersökningar

Ofta får barn göra en så kallad urinflödesmätning. Undersökningen görs för att ta reda på hur barnet kissar. Barnet får då kissa på en särskild toalett. Toaletten mäter hur mycket, hur snabbt och hur länge barnet kissar. Efteråt är det vanligt att läkaren undersöker om urinblåsan är tom. Det görs med hjälp av ultraljud.

Ingen av undersökningarna gör ont men kan ta lite tid. Ni kan behöva vara på mottagningen i en timme eller lite längre. Det brukar vara bra om barnet är kissnödig, då kan undersökningen börja med att hen får göra en urinflödesmätning.

Ibland behöver barn genomgå en röntgenundersökning för att läkaren ska se hur urinblåsan töms.

Så kan du förbereda barnet hemma

Det är vanligt att ha frågor inför besöket. Både du och barnet kan ha funderingar och känna oro. Det är bra om du kan förbereda hen och även dig själv på vad som ska hända. Det är viktigt att barnet vet varför hen ska undersökas.

Barn ska vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård. 

För att kunna vara aktiv i vården och ta beslut är det viktigt att ni förstår informationen ni får av vårdpersonalen. Ni har rätt att få all information ni behöver av vårdpersonalen.

Ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro. Om det behövs tolkning till andra språk kan ni ha rätt att få det. Ni kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.

Ju äldre barnet är, desto viktigare blir det att barnet själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.

Behandlingen kan vara bland annat blåsträning och avslappningsövningar. Ibland behövs läkemedel som hjälper urinblåsan att slappna av.

Blåsträning lugnar ner urinblåsan

Den vanligaste behandlingen är blåsträning. Den innebär att barnet får träna på att kissa innan hen är kissnödig. Det görs för att lugna ner urinblåsan, så att den inte drar sig ihop sig.

Barnet får lära sig hur urinblåsan fungerar och vad som behöver göras. Hen kommer överens med läkaren eller sjuksköterskan om att gå och kissa på bestämda tider med jämna mellanrum. Toalettbesöken anpassas till barnets dagliga aktiviteter. Hen får själv vara med och bestämma.

För att barnet ska bli motiverad behöver hen förstå varför hen måste göra vissa saker. Att föra dagbok kan få en del barn att tycka det blir roligare.

Avslappningsövningar kan hjälpa

Ibland får barnet träffa en uroterapeut. Det är en sjuksköterska eller sjukgymnast som är specialist på urinvägarna och urinvägsbesvär. Barnet kan få lära sig avslappningsövningar och olika knep för att undvika att urinblåsan plötsligt drar ihop sig.

Ni ska få information om olika behandlingar

Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att ni förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var barnet kan få behandling. På så sätt kan ni vara med och besluta vilken behandling som passar.