– Även om du ibland blir arg, ska barnet alltid behandlas med respekt.

• Försök vara medveten om var din egen gräns går och i vilka situationer du blir arg på ditt barn.
• Tänk dig in i barnets situation. Hur det blir för barnet och hur hen känner det när du blir arg.
• Bestäm dig för en gräns som du aldrig ska gå över och ta ansvar för att inte göra det heller. I stundens hetta kan du märka när du närmar dig din gräns. Känner du att du håller på att närma dig gränsen kan du be någon annan ta barnet, gå in i ett annat rum och samla dig innan du går tillbaka och möter barnet igen.
• Om du inte kan gå undan måste du hitta ett sätt att lugna ner dig själv just där och då, innan ilskan går ut över barnet. Kanske finns det något du har provat tidigare? Vad fungerade och vad fungerade inte?
• Fundera över vad du hade gjort om det var en vuxen familjemedlem i stället för barnet. Förmodligen hade du inte börjat skrika eller börjat ruska hen.
• Det är också viktigt att våga be om hjälp då livet känns tungt. Det gäller både i akuta situationer och under längre jobbiga perioder. Att be om hjälp är ett sätt att ta ansvar. Andra människor uppskattar ofta att få hjälpa till. Trots det drar vi oss alltför ofta för att fråga.

De flesta vuxna vill behandla barn med respekt och inte kränka, hota eller skrika åt dem.

– Jag tror inte att det finns någon förälder som aldrig bråkar med sitt barn. Hur klok du än är och hur goda intentioner du än har så tar tålamodet slut ibland. Men du behöver ta tag i det om det sker ofta och du försöker hantera konflikterna genom att hota, bestraffa, frysa ut eller ta för hårt i ditt barn.

Bråk mellan föräldrar och barn startar ofta med att föräldern blir provocerad av någonting som barnet säger, gör eller inte gör. Hur nära du som förälder har till att bli provocerad och bli arg beror ofta på hur du själv mår, vilken ork och vilket tålamod du har.

Om du är medveten om hur du reagerar kan du också påverka hur du hanterar barnet och situationen.

Saker att tänka på

Tänk på det här:

• Fundera på i vilka lägen bråk ofta uppstår.
• Försök komma på vad i ditt barns beteende som mest triggar din ilska.
• Se på dig själv: När är ditt tålamod som sämst? När orkar du lite bättre?
• De gånger ni lyckas undvika bråk, vad är gemensamt för dem?
• Ta reda på vad ditt barn känner och behöver, vad som gör att barnet exempelvis reagerar med att protestera i vissa situationer?

Prata med barnet

Det är ditt ansvar som vuxen att försöka förstå både dig själv och barnet. Det är din uppgift att hjälpa barnet att förstå sig själv och situationen, och att hitta bra lösningar. Du behöver prata med barnet, fråga och lyssna. Om barnet inte vill prata kan du i alla fall berätta hur du tänker och kanske komma med förslag. Lämna lite utrymme för barnet att fundera, ni kan prata igen senare.

Ge barnet fler chanser att säga eller visa vad hen tycker och tänker. För yngre barn eller barn som behöver mer hjälp kan du exempelvis berätta vad du ser eller förstår att barnet känner. Till exempel "du är arg" eller "du blir ledsen". Förklara också dina egna reaktioner, till exempel "ibland blir jag för arg när det är bråttom". Berätta att du vill göra så att det blir bättre, att ni slipper bråka. Lägg ansvaret för lösningen på dig själv och kom med ett förslag så som "vi börjar klä på oss lite tidigare på morgonen, så blir det inte så bråttom".

Prata om det som blir bättre

Uppmärksamma de tillfällen när ni klarar av krångliga situationer utan att det blir bråk, till exempel de morgnar ni kommer iväg utan att någon har varit arg. Prata med barnet om det, hur bra det gick, vad skönt det var. Kom ihåg att aldrig skuldbelägga barnet eller vara ironisk. Det är du som vuxen som har ansvaret för att få det att fungera.

Prata med barnet om vad det är du skulle vilja förändra och varför. Prata gärna utifrån dig själv, men var intresserad av hur barnet tänker. Ett exempel är "Jag behöver ha ro när jag äter. Hur tänker du? Hur vill du ha det? Vad kan du göra och vad kan jag göra för att få det lugnt vid matbordet?"

Men prata inte mitt i bråket utan en annan gång när det är lugnt omkring er. Sedan kan du påminna om det ni har kommit överens om och vara noga med att berätta för barnet när det fungerar.

– Du måste vara tydlig med att skulden ligger helt och hållet hos dig själv. Barnet är inte på något sätt skyldig till att den vuxne har behandlat barnet illa. Du kan förklara att du var trött eller stressad, men att det inte ursäktar hur du gjorde. Du kan säga att du inte ville göra så och att du ska göra vad du kan för att det inte ska hända igen. Helst ska du ju lova att inte göra om det och sedan hålla det löftet.

Du får inte belasta barnet för mycket med dina egna problem. Det ska barnet inte behöva bära. Men barnet kan få en liten glimt av föräldrarnas känsloliv, bara som en förklaring till det som hände.

– Det är viktigt att du söker hjälp om du känner att du har svårt att kontrollera dig själv när du blir provocerad, om du ofta blir för arg, om du skrämmer eller på något annat sätt gör ditt barn illa.

Barnavårdscentralen, BVC, och kommunens socialtjänst kan ofta erbjuda föräldrastöd. På en del orter finns också stöd att få på familjecentraler eller via kyrkan.

Sök hjälp om du har andra bekymmer som gör det svårt att orka vara en bra förälder. Det kan vara oro för ekonomi, psykisk ohälsa eller missbruk. Mår du bra så kommer du att klara av ditt föräldraskap bättre. Du kan söka hjälp till exempel på vårdcentralen eller socialtjänsten där du bor. Läs mer i kapitlet Var kan jag få information, råd och stöd?

– Om du ser eller vet att någon vuxen behandlar ett barn illa är det viktigt att du gör något för att stoppa detta.

Kanske har du märkt att personen behandlar barnet illa eller ofta hamnar i konflikt med barnet och blir väldigt arg. Om barnet har berättat för dig är det förstås viktigt att du tar hand om det förtroende du har fått, och gör vad du kan för att hjälpa barnet.

Prata med den vuxna

Ingen förälder vill misslyckas, men under vissa omständigheter kan det bli så ändå. Då är det viktigt att andra vuxna finns där och stöttar upp, eller till och med skyddar barnet.

Kanske kan du prata med föräldern, beskriva vad du ser och fråga hur de har det. Säg att du är bekymrad och fråga gärna om det är något du kan hjälpa till med. Du kan till exempel säga "Det blir för mycket när du är så där arg. Jag tror att det skrämmer barnet. Det är inte okej." Men försök också säga att du förstår att det kan vara så här i livet ibland. Att man kan ha dåligt tålamod och göra saker man inte är nöjd med. Men att det inte är okej som de har det nu.

Erbjud hjälp. Det kan till exempel vara att prata om hur det är, laga mat, passa barnen eller vara med och söka hjälp.

Du har chans att hjälpa så att det blir bättre

Det är obekvämt att börja prata med andra människor om hur de sköter det allra mest privata, sitt eget liv och sina barn. Det finns mycket skam kring att inte kunna ta hand om sina barn på ett bra sätt, och kring de problem som kan ligga bakom. Därför är det inte så lätt att börja prata om det. Ju närmare du står en person, desto svårare kan det vara att göra något. Men chansen att du ska kunna hjälpa till är också större. Kan du prata med personen utan att döma finns ofta stora möjligheter att det blir en bra förändring.

Orosanmälan om barnet behöver

Du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten om du är orolig och misstänker att ett barn inte har det bra i sin familj eller att föräldern inte klarar sig utan hjälp. Du kan berätta för barnet och föräldern att du gör det och varför, men som privatperson kan du också välja att vara anonym.

Läs mer om orosanmälan i artikeln När barn far illa.

Våld mot barn är olagligt.

– Om du ser någon göra illa ett barn fysiskt, måste du göra något på en gång. Om det inte räcker att du själv säger till eller om du tycker att det känns för obehagligt, ska du ringa till polisen. Det kan du göra även om du inte vet vilka personerna är.

Det är också viktigt att du gör något om du tycker att en vuxen behandlar ett barn illa på andra sätt. Det kan till exempel handla om att en vuxen skriker åt barnet, hotar eller kränker barnet. Du behöver visa den vuxne och även barnet att det inte är okej.

Utsätt inte den vuxne för onödig press. Försök att gå fram lugnt och säg stopp. Prata direkt till hen och undvik att alla runt omkring hör. Berätta vad du ser. Du kan till exempel säga "Kan jag hjälpa till med något? Ni verkar ha det jobbigt? Du låter väldigt arg nu när du pratar med ditt barn. Tänk på att du är stor och vuxen och hen är ett litet barn."

Gör dig inte till tolk för barnets känslor eller berätta inte hur det blir för barnet när den vuxna gapar och skriker. Det kan upplevas som provocerande för någon som redan är arg. Då kan den vuxna känna sig hotad och anklagad och tar inte in det du säger.

– Jag kan inte komma på någon situation när du anar att ett barn far illa där du inte ska göra något. Om du som vuxen misstänker att ett barn blir illa behandlad ska du ta den känslan på allvar och göra något. Men på vilket sätt du ska agera beror på relationen och situationen.

Det är viktigt att vuxna är barns trygghet och där en vuxen brister måste en annan vuxen kliva in. Det kommer sannolikt inte att gå över av sig själv.

– För barn i utsatta situationer är inte problemet att vuxna lägger sig i för mycket. Barn visar ofta på något sätt att de behöver hjälp, utan att någon gör något och säger stopp.

Att tveka inför att göra något när ett barn far illa handlar mycket om ens egna obehagskänslor. Fundera därför över vad din obehagskänsla beror på. Fastna inte i förklaringar att det kan bli värre för barnet, att någon annan nog agerar eller att du har missuppfattat situationen. Din tveksamhet att söka hjälp får inte bli större än oron för barnet.

– Det kan förstås vara obehagligt när saker händer omkring en som man inte har kontroll över. Det gäller för både barn och vuxna. Därför kan det kännas jobbigt när socialtjänsten träder in i familjens liv. Det kanske kommer att kännas ovisst och obehagligt till en början. Men det finns rutiner inom socialtjänsten för hur de ska hantera och skydda barnet om det finns risk för att barnet råkar illa ut för att hen till exempel har berättat om misshandel.

Socialtjänsten ska så långt det är möjligt samarbeta med föräldrarna.

Kom ihåg att en av socialtjänstens uppgifter är att hjälpa och skydda barn som inte har det bra. Det kan den bara göra om de som arbetar där får reda på att ett barn behöver hjälp. Därför är det viktigt att uppmärksamma socialtjänsten om du känner oro för ett barn.

Kontakta socialtjänsten i den kommun där barnet bor om du vill ha information och råd. Du kan vara anonym om du vill. Du kan antingen fråga om råd eller göra en anmälan, och kanske få information om vad ett möte på socialtjänsten kan innebära.

Du kan också kontakta BVC eller skolans elevhälsa.

Om du själv mår psykiskt dåligt kan du kontakta en vårdcentral eller den psykiatriska öppenvården.

Har du problem med alkohol eller annat missbruk kan du kontakta kommunens socialtjänst.

Om det är akuta frågor ska du ringa polisen eller kommunens socialtjänstjour.

Olika organisationer som ger stöd

På Bris webbplats kan du läsa om sådant som rör barn och att vara förälder.
Bris har också en Vuxentelefon om barn, tel 077-150 50 50.

Föreningen Mind, om psykisk ohälsa. Föräldratelefonen 020-85 20 00.

Kvinnofridslinjen ger stöd till den som har utsatts för våld, hot eller sexuella övergrepp. Även närstående kan ringa. Telefonnummer 020-50 50 50.

Alkoholhjälpen. Om problem eller beteenden beror på alkohol. Telefonnummer 020 - 84 44 48.

Här finns en lista på fler stödlinjer som erbjuder råd och stöd på chatt, mejl och telefon. 

För barn och unga

På UMO, ungdomsmottagningen på nätet finns information till unga.

På Youmo.se finns information till unga på flera språk.

Barn och unga kan ringa, sms:a, chatta och mejla med Bris.

Barn som går i skolan kan också få stöd och information hos elevhälsan, på en ungdomsmottagning eller hos kommunens socialtjänst.