Det är viktigt att få hjälp och stöd så snart som möjligt om du har svårigheter som kan bero på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, till exempel adhd, autism och Tourettes syndrom.

Ibland kan stöd och råd i ett tidigt skede vara tillräckligt. Då behövs ingen utredning.

Vid större svårigheter är det viktigt att utredningen inte dröjer för länge. Den kan öka chansen till att få rätt hjälp och stöd.

Vad kan en utredning visa?

En utredning kan visa att du har en eller flera diagnoser. Utredningen kan också visa att svårigheterna beror på något annat. Då kan det finnas annan hjälp för det.

En utredning kan ge både dig, närstående och vården ökad förståelse för vad som är svårt för dig och vilka behov du har. Utredningen ska leda till att du får stöd och hjälp för dina svårigheter, oavsett om du har en diagnos eller inte.

Du som är över 18 år och som inte har någon kontakt med vården kan kontakta en vårdcentral. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Du som är vårdnadshavare till ett barn under 18 år eller själv är ett barn under 18 år kan kontakta något av följande ställen:

• Elevhälsan i skolan.
• En första linje-mottagning. Det kan till exempel vara en vårdcentral, eller en barnläkarmottagning.
• Barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

Kontakta barnavårdscentralen, BVC om det gäller ett barn upp till fem år.

En första bedömning görs

Först görs en bedömning av dina svårigheter och behov. Syftet är att ta reda på vilket stöd du behöver direkt och om det finns behov av att göra en neuropsykiatrisk utredning.

Du får svara på frågor om dina svårigheter och hur de har påverkat dig i ditt liv.

Du kan få besvara ett så kallat självskattningsformulär. Det är ett formulär där du svarar på frågor om hur du upplever dina svårigheter och behov.

Du kan också få göra en kroppsundersökning och lämna prover.

Är det ett barn som får en bedömning är du som förälder alltid delaktig.

Om du redan har kontakt med en psykiatrisk mottagning kan du få en bedömning på den mottagning där du är inskriven. Ibland kan du kontakta mottagningen direkt och göra en egen vårdbegäran.

Resultatet av den första bedömningen kan i sig öka förståelsen för symtom och svårigheter.

Är du vårdnadshavare till ett barn med svårigheter kan den första bedömningen var lugnande och ge tillit till din egen förmåga att hjälpa barnet.

Det finns stöd du kan få direkt, oavsett hur stora svårigheter du har. När stödet sedan följs upp kan det ibland visa sig att det är tillräckligt. I andra fall kan du också behöva göra en neuropsykiatrisk utredning.

Du kan få stöd även om du väntar på att få göra en neuropsykiatrisk utredning eller samtidigt som en utredning görs.

Olika typer av stöd

Du kan få stöd och anpassningar både hemma, i skolan eller på arbetsplatsen.

Du som är vuxen kan få hjälp på en vårdcentral. Det kan till exempel vara råd, stöd eller psykologisk behandling.

Barn kan få hjälp på en vårdcentral eller inom första linjens psykiatri för barn och unga. Elevhälsan är ett bra stöd för att må bra, utvecklas och lära sig saker i skolan.

Hos socialtjänsten finns handläggare som kan informera om olika stödinsatser och hur du gör för att ansöka om dem. Till exempel kan du ansöka om boendestödjare, som kan hjälpa dig att sköta vissa praktiska sysslor i ditt hem.

Det finns olika hjälpmedel som kan underlätta i vardagen genom att ge stöd för planering, tid och påminnelse. Det kallas kognitiva hjälpmedel.

Läs mer information om olika hjälpmedel.

Ibland behövs mer stöd och hjälp. Då kan du behöva göra en neuropsykiatrisk utredning.

 En utredning sker oftast oftast på något av dessa ställen:

• barn- och ungdomspsykiatrin, bup
• barn- och ungdomsmedicinsk mottagningar, BUMM
• habiliteringar
• vuxenpsykiatrin
• privata vårdgivare som gör utredning på uppdrag av din region.

Du får beskriva dina svårigheter

Vid en neuropsykiatrisk utredning får du beskriva dina svårigheter genom livet, hur din livssituation ser ut och hur det fungerar för dig i vardagen.

Du kan få frågor om det som fungerar bra och det som fungerar dåligt. Det kan också vara frågor som för en del kan påminna om jobbiga erfarenheter bakåt i tiden.

Dina behov styr utredningens omfattning

Utredningen görs oftast genom samtal och intervjuer med dig och dina närstående. Även andra viktiga personer som känner eller har känt dig kan tillfrågas. 

Det som bestämmer hur utredningen utformas och hur omfattande den blir är hur vården bedömer dina svårigheter och behov.

För en del kan en utredning bestå av ett fåtal besök hos läkare och psykolog. För andra kan utredningen innebära många besök, olika undersökningar och kontakt med flera yrkesgrupper. Det kan till exempel vara en arbetsterapeut, kurator, logoped, fysioterapeut eller sjuksköterska.

Utredningen ger information för planeringen av den fortsatta vården och stödet. Det gäller oavsett om utredningen leder till en diagnos.

Frågor anpassas efter barnets mognad

När barn och ungdomar utreds anpassas frågorna efter barnets mognad, svårigheter och behov. Vårdnadshavare deltar också i utredningen.

De som känner barnet i förskolan eller skolan tillfrågas alltid om hur svårigheterna märks där och vilken typ av stöd och anpassning som behövs.

Det är viktigt att alla hjälps åt att beskriva barnets styrkor och svårigheter så tydligt som möjligt. Då blir utredningens resultat så rättvisande som möjligt.

Alla har tystnadsplikt

All vårdpersonal som arbetar på mottagningen har tystnadsplikt.

Det är bara de personer som är direkt inblandade i utredningen som kan få tillgång till dina tidigare journaler.

När utredningen är klar får du veta resultatet i ett samtal. Du får också veta om den har lett fram till en eller flera diagnoser eller ingen diagnos alls.

Utredningen beskriver vad som är svårt och som gör att du får problem. Den visar även dina goda förmågor som går att bygga vidare på.

Ni diskuterar också vilken typ av stöd och hjälp du behöver. Det är viktigt att du känner igen dig i beskrivningen och att du är delaktig i planeringen av åtgärder och uppföljning.

Du ska också få resultatet av utredningen skriftligt.

Det är viktig att barn och ungdomar som utreds förstår vad som sägs i samtalet. Det ska därför anpassas efter barnets ålder och mognad. Det gäller även den skriftliga sammanfattningen av resultatet.

Närstående kan vara med i samtalet

Det är ofta bra om närstående kan vara med i hela eller delar av samtalet. Vårdnadshavare är oftast med om det är ett barn eller en ungdom som utreds.

Det kan även finnas andra som kan ha nytta av att känna till vad utredningen har visat för att ge dig rätt stöd och anpassning. Det kan till exempel vara skolpersonal eller arbetsgivare.

Du kan behöva ett intyg

Du kan behöva intyg som styrker diagnosen och beskriver behovet av stöd från till exempel skolan, arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och LSS. Vården ska ge dig ett intyg om du behöver det.

Hjälpen kan bestå av läkemedel, utbildning, behandling i grupp eller enskilt, hjälpmedel och stöd från psykiatrin, socialtjänsten eller habiliteringen.

Om du är vårdnadshavare med egen diagnos och har barn under 18 år är vården också skyldig att se till att barnet får den hjälp och det stöd hen behöver på grund av din funktionsnedsättning.

För en diagnos som adhd finns läkemedel som kan hjälpa.      

Du kan ibland omfattas av lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS, om du har autism.

På habiliteringen finns flera yrkesgrupper som har kunskap och erfarenhet om olika funktionsnedsättningar. Där kan du och dina närstående få stöd och träning för att klara av vardagen så bra som möjligt.

Det finns kurser, utbildningsprogram eller litteratur om din diagnos som du och dina närstående kan ha hjälp av.

Kontakt med andra

Du kan ha stor hjälp av att prata med andra personer som lever med en diagnos eller har stor erfarenhet av att vara närstående. Här finns olika organisationer och föreningar som du kan ta kontakt med.

Hur lång väntetiden är för neuropsykiatriska utredningar varierar på olika mottagningar i landet. Reglerna kan också se olika ut i olika regioner.

I Sverige gäller vårdgarantin för dig i den region där du är folkbokförd. I en del regioner ingår neuropsykiatriska utredningar i vårdgarantin. Vuxna kallas till utredningen inom 90 dagar efter den inledande bedömningen. Barn kallas inom 30 dagar efter den inledande bedömningen. 

Fråga på mottagningen vilka regler som gäller i din region.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Ditt samtycke är viktigt

När du har fått information om vilka alternativ och möjligheter till vård du har kan du ge ditt samtycke eller på något annat sätt uttrycka ett ja. Det gäller även dig som inte är myndig. 

Du kan välja att inte ge ditt samtycke till den vård som du erbjuds. Du får också när som helst ta tillbaka ditt samtycke. 

Barn ska få vara delaktiga

Barn ska få vara delaktiga i sin vård. Det finns ingen åldersgräns för detta. Barnets möjlighet att ha inflytande över vården beror på hens mognad.

För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att barnet och du som vuxen förstår den information ni får av vårdpersonalen.