Både barnet och du ska få information och ha möjlighet att ha en åsikt om exempelvis en behandling. Det är därför viktigt att ni båda förstår informationen. Det kan till exempel betyda att ni behöver en tolk eller att ni får text utskriven att läsa hemma.

Ni ska få information om exempelvis detta:

• Hur barnet mår och vilka besvär hen har.
• Vilka metoder som finns för undersökning, vård och behandling.
• Vad behandlingen och vården förväntas ge för resultat.
• Vilka metoder det finns för att förebygga sjukdomar eller skador.
• Vilka risker för komplikationer och biverkningar som finns.
• Vilka hjälpmedel som finns.

Barn och unga ska alltid få säga vad de tycker. Vårdpersonalen har därefter skyldighet att anpassa besöket, undersökningen och behandlingen så mycket det går.

Så kan vården ta hänsyn till barnets behov

Alla barn har olika behov och kan reagera olika i mötet med vården. Du och vårdpersonalen ska agera utifrån barnets bästa så långt det är möjligt.

Vårdpersonalen kan ta hänsyn till barns behov på följande sätt:

• Barnet har rätt att avbryta en undersökning eller behandling för en paus eller för att försöka igen vid ett annat tillfälle.
• Barnet ska få vara med och påverka beslut. Det kan till exempel vara hur läkemedel ska tas eller hur en undersökning görs när det finns flera alternativ.
• Ett barn som behöver vara inlagd på sjukhus ska vårdas på en barnavdelning så långt det är möjligt.
• Barnet ska få ha minst en närstående med sig om hen är inlagd på sjukhus.

Det är i första hand de vuxna som tillsammans bestämmer om barnets vård. För att kunna göra det på bästa sätt behöver ni lyssna på barnet och berätta hur ni tar hänsyn till barnets erfarenheter, behov och åsikter.

Ingen åldersgräns för när barnet får vara delaktig

Det finns ingen åldersgräns för när ett barn får vara med och tycka till om sin vård. Det beror på ålder och mognad hos varje enskilt barn.

Även yngre barn eller barn med till exempel språksvårigheter kan visa vad de behöver och vill. De kan göra sig förstådda genom att till exempel använda ljud, kroppen, teckningar eller annat bildstöd.

Ålder är inte heller det enda som styr barnets mognad. Till exempel kan ett barn som har varit sjuk länge eller som har en funktionsnedsättning vara mer mogen att tycka till om sin vård, jämfört med ett annat barn i samma ålder som inte har sådana erfarenheter.

Att säga ja eller nej i vården

Ju äldre barnet blir, desto oftare behöver både barnet och du säga ja till den vård som erbjuds. Det kallas att ge sitt samtycke, eller att samtycka.

Du kan säga nej i svåra situationer

Du kan säga nej till att medverka i vårdsituationer som är svåra. Det kan till exempel handla om att vårdpersonal vill att du ska hålla fast barnet vid en obehaglig undersökning eller behandling. Du kan i stället välja att ta hjälp av vårdpersonalen och finnas till hands för att trösta och stötta barnet både före, under och efter situationen.

Det är oftast vårdpersonalen som avgör hur situationen ska lösas om barnet och du inte är överens om barnets vård. Det gäller även när två vårdnadshavare inte är överens.

Ibland kan vårdpersonalen säga nej till vad du önskar. Det kan till exempel vara vid något av följande tillfällen:

• Du vill att barnet ska ha en behandling som strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet inom vården.
• Du vill neka ditt barn livräddande behandling som behöver ske omedelbart.
• Du vill spärra uppgifter i barnets journal för annan vårdpersonal eller vårdnadshavare.

Olika lagar som kan styra

Barnet eller du kan inte tacka nej till vård om barnet vårdas enligt smittskyddslagen eller lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Det går inte heller att tacka nej om barnet vårdas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Barnet kan själv kontakta vården utan att du är med. Barnet kan till exempel kontakta en ungdomsmottagning för att få råd om preventivmedel. Barnet har också rätt att få råd om sin hälsa utan att du är med, till exempel om kost, motion och att sluta röka.

Barnet kan även få vård utan att du är med, till exempel om hen är svårt sjuk och behöver behandling som inte kan vänta.

Barn kan prata enskilt med vårdpersonal

Barn bör ha möjlighet att få prata med vårdpersonal utan att du är med. Det kan ibland vara lättare för barnet att berätta saker om sin kropp och hur man mår utan att samtidigt behöva ta hänsyn till dig och dina känslor.

Vårdpersonalen kan också vilja prata enskilt med barnet. Det är en del i deras arbetssätt för att hjälpa ditt barn på bästa sätt.

Vården är skyldig att anmäla oro för barnet

Om barnet berättar något allvarligt som handlar om barnets skydd och hälsa behöver vårdpersonalen informera dig. Men om det kan göra det värre för barnet får de inte berätta något.

Vårdpersonalen är skyldig att anmäla oro för barnet till kommunens socialtjänst, om barnet riskerar att fara illa på något sätt.

Barn har rätt till information och stöd när de är närstående

Barn ska få egen information, råd och stöd från vårdpersonalen. Det gäller när någon närstående har en fysisk eller psykisk sjukdom, ett beroende, en funktionsnedsättning, är utsatt för våld eller om någon dör.

Här kan du läsa om hur du då kan prata med barnet. För barn finns en text om när någon vuxen i barnets familj inte mår bra.

Du och barnet kan begära att få papperskopior på journalen. Det gäller oavsett barnets ålder. När barnet blir äldre och mer moget ska hen samtycka till att journalkopior lämnas ut till dig.

Som vårdnadshavare kan du logga in på 1177 och läsa barnets journal tills hen fyller 13 år. Barn som är 16 år eller äldre kan läsa sin journal genom att logga in själv. 

För barn och unga finns filmer om att läsa sin journal.

Du kan få förlängd åtkomst till journalen

I vissa fall kan du få läsa barnets journal även efter att hen har fyllt 13 år. Då får du göra en ansökan tillsammans med barnet och vårdpersonalen. Det kan vara om barnet till exempel har en kronisk sjukdom, en funktionsnedsättning eller om det finns andra särskilda skäl.

Det finns flera lagar som beskriver hur vården ska informera och låta barn, unga och deras vårdnadshavare vara delaktiga i vården. Det mesta står i patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen.

En annan viktig lag som beskriver barnets rättigheter är barnkonventionen. Där står bland annat att barn har rätt till bästa möjliga hälsa och sjukvård. Där står också att de har rätt till personlig integritet, privatliv, anpassad information och att få säga sin åsikt.

Både du och barnet kan ha synpunkter på vården. Det kan till exempel vara att någon av er tycker att barnet har fått fel vård eller behandling, eller att bemötandet från personalen har varit dåligt.

Läs om hur du lämnar synpunkter på vården här.