Så fungerar celler och vävnader
Kroppen är uppbyggd av många miljarder celler. Olika celler kan ha olika utseende och uppgifter. Tillsammans bildar cellerna vävnader. Det finns flera olika typer av vävnader, till exempel muskelvävnad, benvävnad och fettvävnad. Vävnaderna bildar tillsammans organ, som hjärta och lungor.
Så ser cellen ut
En cell består av flera olika delar. De olika delarna är viktiga för att cellen ska fungera.
Cellmembranet
Cellens yttersta skal kallas cellmembran. Cellmembranet är inte helt tätt. Små partiklar kan skickas ut eller in genom speciella kanaler. I cellmembranet finns också så kallade receptorer som tar emot viktig information till cellens inre.
Cytoplasman finns innanför cellmembranet
Innanför cellmembranet finns en trögflytande vätska som kallas för cytoplasma. Cytoplasman består av vatten, salter, näringsämnen och proteiner. Cytoplasman innehåller också flera små strukturer som cellen behöver för att kunna överleva. De olika delarna kallas organeller, och varje typ av organell har sin speciella uppgift.
De här är några av de viktigaste organellerna:
- Mitokondrier som bildar energi till kroppens viktiga processer.
- Endoplasmatiska nätverket. Här sker tillverkning och transport av olika ämnen.
- Ribosomer som bildar proteiner. Ribosomerna finns i cytoplasman och även i det endoplasmatiska nätverket.
- Golgi-apparaten som tar emot, lagrar och skickar iväg proteiner.
- Lysosomer som tar hand om gamla celldelar och bakterier i cellen.
Cellkärnan innehåller dina gener
I cytoplasman finns också cellkärnan. Cellkärnan innehåller arvsmassan, DNA. Delar av arvsmassan kallas för gener. Generna innehåller information om hur kroppen ska byggas upp och fungera. Det är generna som avgör hur du ser ut och bidrar till vilka egenskaper du har.
De flesta celler har en cellkärna, men de röda blodkropparna saknar cellkärna. Vissa celler har flera kärnor, till exempel de celler som bygger upp skelettmusklerna.
Olika celler har olika uppgifter
Alla celler är inte helt lika. De har olika uppgifter och därför har de också lite olika utseende. Nervceller har till exempel utskott som liknar långa trådar. En del celler har flimmerhår på ytan, till exempel cellerna i luftrören. Kroppen innehåller även till exempel muskelceller, blodceller och benceller, som alla är anpassade för att klara sina olika uppgifter.
Celldelning
Alla celler har en begränsad livslängd. Celler som dör ersätts av nya celler som bildas genom att cellerna delar sig. Den processen kallas celldelning.
Det tar olika lång tid för olika typer av celler att förnya sig genom delning. Det tar till exempel två till fyra veckor för det översta lagret av celler på huden att bytas ut. Förnyelsen av leverceller tar längre tid. En del celler delar sig inte alls och kan inte förnyas genom celldelning, till exempel nervceller.
Generna styr celldelningen
Celldelningen är noga reglerad och styrs av gener. Vissa gener styr när cellen ska dela sig. Andra gener styr när det är dags för cellen att sluta dela sig. Det finns också gener som styr när cellen behöver åtgärda en skada så att skadan inte förs vidare vid nästa celldelning.
Ibland fungerar inte celldelningen som den ska
För det mesta fungerar celldelningen som den ska, men ibland kan det bli fel. Det kan ha uppstått en skada inuti cellen så att den har blivit förändrad. Förändrade celler som fortsätter att dela sig kan leda till cancer. Här kan du läsa mer om hur cancer uppstår.
Kromosomer består av DNA
Arvsmassan, DNA, finns i cellens kärna. DNA består av tunna trådar. När cellen ska delas rullar trådarna ihop sig till kromosomer. En cell innehåller oftast 23 par kromosomer, alltså totalt 46 stycken. I varje par kommer den ena kromosomen från mamman, och den andra från pappan.
X-kromosomer och y-kromosomer
Ett av kromosomparen kallas könskromosomer. Hos kvinnor är båda könskromosomerna lika och kallas för X-kromosomer. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom.
Äggceller och spermier innehåller halva mängden arvsmassa, det vill säga 23 stycken kromosomer vardera. När äggcellen förenas med en spermie vid befruktningen bildas en cell med en fullständig kromosomuppsättning, 23 par, alltså 46 stycken sammanlagt.
Ibland är antalet kromosomer fler eller färre än 46
En del människor har kromosomavvikelser. Det betyder att du inte har 46 hela kromosomer utan fler eller färre kromosomer. Det kan också betyda att kromosomerna har en annorlunda form. Ibland kan kromosomavvikelser innebära att du har en funktionsnedsättning och att olika organ i kroppen inte fungerar som de ska. Ibland har kromosomavvikelser ingen påverkan på en persons hälsa.
Stamceller är omogna celler
Stamceller är celler som inte har specialiserats. Det betyder att det ännu inte är bestämt hur de ska fungera. Stamceller kan delas och utvecklas till många olika typer av celler.
Ett embryo innehåller stamceller under de första dagarna
Ett embryo är ett ägg som har befruktats och börjat dela sig. Embryot innehåller stamceller under de första dagarna. Då kan varje enskild cell ge upphov till en ny människa. Därefter börjar cellerna att få mer bestämda egenskaper och utvecklas till exempelvis muskelceller, hjärnceller, blodceller och hudceller.
Stamcellerna har flera uppgifter i kroppen
Stamceller har flera uppgifter. De gör till exempel att unga människor växer. Stamceller hos vuxna kan reparera celler som har dött eller skadats. I huden och i tarmens slemhinna finns stamceller som kan bilda ny vävnad. Stamcellernas förmåga att bilda olika typer av celler minskar med en persons ålder.
Stamcellstransplantation används som behandling för vissa typer av cancer och andra ovanliga sjukdomar. Här kan du läsa mer om det.
Vävnader
Vävnader består av celler som har liknande utseende och samma egenskaper. Olika vävnader bygger sedan upp organen och kroppsdelarna.
Kroppens vävnader kan delas in i fyra grupper:
- epitelvävnad
- stödjevävnad
- nervvävnad
- muskelvävnad.
Epitelvävnad finns i hud och slemhinnor
Epitelvävnad finns på kroppens ytor, både på insidan och på utsidan. Det fungerar som ett skydd. Epitel finns till exempel i huden, slemhinnorna i munnen, luftrören och mag-tarmkanalen. I epitelvävnad ligger cellerna tätt ihop ovanpå ett skikt som kallas basalmembran. Basalmembranet sitter fast i vävnaderna som finns under. Epitelet blir mer motståndskraftigt ju fler lager det har. Cellerna närmast basalmembranet förnyas genom celldelning. På så sätt försvinner inte epitelet när cellerna längst upp dör och lossnar med tiden.
Epitelet har flera viktiga uppgifter
Epitel som hud och slemhinnor skyddar olika vävnader och organ. En del slemhinnor innehåller körtlar som bildar olika sorters vätskor. I munnens slemhinna finns till exempel körtlar som bildar saliv och i magsäcken finns körtlar som bildar magsaft.
Epitel kan också suga upp näringsämnen. Tarmens epitel är ett exempel på det. Epitel kan även ta emot olika signaler för syn, lukt, smak och hörsel.
Stödjevävnad skyddar och håller ihop kroppen
Stödjevävnadernas viktigaste uppgifter är att stödja, skydda och hålla ihop olika delar av kroppen.
Här är de olika typerna av stödjevävnad:
- bindväv
- fettvävnad
- broskvävnad
- benvävnad.
Gemensamt för alla typer av stödjevävnad är att vävnaden består av ganska få celler som ligger i en så kallad grundsubstans. Grundsubstansen är det som finns mellan cellerna. I blodet är det plasman som är grundsubstans och blodet är därför flytande. I ben finns det hårda kalciumkristaller i grundsubstansen och vävnaden blir därför hård. Det är alltså grundsubstansen som bestämmer vävnadens egenskaper.
Bindväv finns i ledband och senor
Bindväv innehåller mycket fibrer som gör vävnaden både stark och elastisk. Bindväv finns till exempel i underhuden samt i senor och i ledband.
Blod är också en typ av bindväv. Blodet innehåller en flytande grundsubstans som kallas plasma. Blodet innehåller också flera olika sorters celler. En typ av celler är de röda blodkropparna. De transporterar syre i kroppen. I blodet finns också olika sorter av vita blodkroppar som deltar i immunförsvaret, och blodplättar som hjälper till att levra blodet.
Fettvävnad lagrar energi
Fettvävnad innehåller många celler. Cellerna kan fyllas med fettdroppar och på det sättet lagra energi som kroppen kan behöva. Fettvävnad finns bland annat i underhuden och gör att värmen inte försvinner ut ur kroppen. Olika organ i buken skyddas också av fettvävnad.
Broskvävnad skyddar lederna
Broskvävnad är både hållfast och böjlig. Vävnaden täcker bland annat ledernas ytor och gör dem mer tåliga. Broskvävnad finns också i luftrören och mellan kotorna i ryggraden.
Benvävnad bygger upp skelettet
Benvävnad bygger upp vårt skelett. Vävnaden innehåller mycket kalciumkristaller. Det gör den hård och mycket stark.
Nervvävnad bildar nervsignaler
Hjärnan, ryggmärgen och nerverna består av nervvävnad. Nervvävnaden innehåller nervceller och så kallade gliaceller. Nervceller kan bilda nervsignaler. Nervsignalerna leds vidare till andra nervceller eller till olika muskler. På det sättet skickas information mellan hjärnan och olika delar av kroppen. Nervcellerna har därför långa utskott som når långt ut från cellen. Utskotten kan vara över en meter långa. Utskotten kallas axon.
Muskelvävnad
Kroppen innehåller tre sorters muskelvävnad:
- Skelettmuskler bygger upp de stora musklerna som finns i till exempel armar och ben.
- Hjärtmuskler bygger upp hjärtat.
- Glatta muskler finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören, urinblåsan och mag-tarmkanalen.
Cellerna i muskelvävnaden är långa. De kallas för muskelfibrer. Muskeln blir kortare när muskelfibrerna drar ihop sig. Då uppstår kraft och rörelse.