Så fungerar blodet
En vuxen persons kropp innehåller ungefär fem liter blod. Blodet transporterar syre, hormoner, näringsämnen, avfallsprodukter, salter och värme. Blodet består av olika typer av blodkroppar och en vätska som kallas blodplasma.
Blodets uppgifter
Blodet har många viktiga uppgifter i kroppen, bland annat följande:
- Blodet transporterar syre från lungorna till kroppens celler, och koldioxid från cellerna till lungorna.
- Blodet transporterar näringsämnen och avfall till och från cellerna.
- Blodet deltar i immunförsvaret.
- Blodet transporterar hormoner och andra så kallade signalämnen.
- Blodet deltar i att reglera kroppens temperatur.
- Blodet levrar sig om du skadar ett blodkärl. På detta sätt hjälper blodet till att skydda kroppen. Att blodet levrar sig kallas också för att det koagulerar.
Blodet transporteras runt i kroppens blodkärl i det så kallade blodomloppet.
Blodets innehåll
En vuxen människa har mellan fyra och sex liter blod. Hur mycket blod du har beror på din kroppsstorlek. Ungefär hälften av blodet består av blodkroppar. Andra hälften består av en vätska som kallas blodplasma.
Det finns tre olika sorters blodkroppar:
- Röda blodkroppar innehåller hemoglobin. Det är ett protein som transporterar syret från lungorna. Hemoglobin innehåller järn.
- Vita blodkroppar deltar i kroppens försvar mot infektioner och läker skador.
- Blodplättar gör att blodet levrar sig när du har fått en skada. Blodplättar kallas också trombocyter.
De olika blodkropparna bildas i den röda benmärgen som hos vuxna finns i bröstbenet, höftbenskammarna, skallbenet, kotorna och rörbenens ändar. Exempel på rörben är lårbenen och armarnas ben.
Röda blodkroppar transporterar syre och koldioxid
De röda blodkropparna är runda och platta. De är också formbara. Därför kan de lätt ta sig fram i de minsta blodkärlen, de så kallade kapillärerna.
Hemoglobin transporterar syre och koldioxid
De röda blodkropparna innehåller hemoglobin. Det är ett protein som innehåller järn, och det ger blodet dess röda färg. Hemoglobin binder och transporterar syre och koldioxid.
Läs mer om utbytet av syre och koldioxid i lungorna.
Lever i fyra månader
En röd blodkropp lever ungefär i 120 dagar. Gamla blodkroppar bryts ner i mjälten och levern. Järnet som fanns i blodkroppen transporteras tillbaka till benmärgen för att användas till att bilda nya röda blodkroppar.
Kroppen kan inte återanvända allt, utan en del av hemoglobinet omvandlas till bilirubin som har en gul färg. Bilirubin ingår i gallan och ger avföringen dess bruna färg. Lite bilirubin går även ut med urinen och gör den gul.
Vita blodkroppar försvarar kroppen
De vita blodkropparnas viktigaste uppgift är att försvara kroppen mot infektioner. De vita blodkropparna finns i lymfsystemet, i vävnaderna och i blodkärlen.
Det finns olika typer av vita blodkroppar:
- granulocyter
- lymfocyter
- monocyter.
Granulocyter kan äta upp bakterier
Granulocyter lever bara i några dagar. De består egentligen av tre olika sorters celler, som har olika uppgifter:
- Neutrofila granulocyter försvarar kroppen mot bakterier genom att äta upp dem. Dessa finns både i blodet och ute i vävnaderna. Det kan behövas om till exempel en bakterie tar sig in genom huden.
- Eosinofila granulocyter deltar bland annat i försvaret mot parasiter.
- Basofila granulocyter innehåller mycket histamin. Histamin sätter igång en allergisk reaktion om du är överkänslig mot något.
Lymfocyter angriper infekterade celler och bildar antikroppar
Lymfocyter är en sorts vita blodkroppar som finns i blodet och i lymfan. Lymfan är den vätska som finns i lymfsystemet. Det finns flera typer av lymfocyter, bland annat T-lymfocyter och B-lymfocyter.
Här är exempel på olika T-lymfocyter:
- Mördarceller som kan döda cancerceller och celler som har infekterats av virus.
- Minnesceller som kan känna igen ett främmande ämne som kroppen har utsatts för tidigare.
- Hjälparceller som bildar ämnen som hjälper till i immunförsvaret.
B-lymfocyterna bildar antikroppar. Det är proteiner som används av immunförsvaret för att bekämpa vissa främmande ämnen som kommit in i kroppen.
Lymfocyterna lever längre än de andra blodkropparna. En del lymfocyter finns kvar hela livet.
Monocyter omvandlas till storätande celler
Monocyterna är störst av de vita blodkropparna. De finns i blodet under ungefär ett dygn. Sedan går de ut i vävnaderna och omvandlas till celler som kallas makrofager.
Makrofag betyder storätare. De kan äta upp inkräktare, som exempelvis bakterier. De tar även hand om död vävnad. Makrofagerna bildar också olika ämnen som aktiverar T-lymfocyter och B-lymfocyter. Makrofagerna kan leva i flera år i vävnaderna. De har olika egenskaper i olika vävnader och bidrar till immunförsvaret.
Blodplättarna stoppar blödningar
Blodplättar kallas också trombocyter. De lever bara i några dagar. Blodplättarna innehåller olika ämnen som behövs för att blodet ska levra sig vid en skada.
Blodplasman är en gul vätska
Det som blir kvar om du tar bort alla blodkropparna från blodet kallas blodplasma. Blodplasma är en svagt gulfärgad vätska som till 90 procent består av vatten. Resten är olika proteiner, salter och en del andra ämnen i små mängder.
Ämnen som löser sig i vatten kan transporteras runt i kroppen med hjälp av blodplasman. Hormoner och socker är exempel på sådana ämnen. En del ämnen binder sig först till proteinerna i blodplasman för att transporten ska gå lättare. Det gäller till exempel fetter.
Blodplasman innehåller salter
Salterna i blodplasman kallas för elektrolyter och har många viktiga uppgifter. Koksalt är det salt som det finns mest av i blodet. Koksalt består av natriumjoner och kloridjoner.
I blodplasman finns även salter av kalium, kalcium, fosfat och magnesium. Varje ämne har sin speciella uppgift i kroppen.
Blodet levrar sig för att stoppa blödningar
Ibland händer det att ett blodkärl skadas och börjar blöda. Det kan till exempel vara om du får ett skärsår. Det är viktigt att blödningen stoppas så att du inte förlorar för mycket blod. Blodet hjälper till med detta genom att stelna. det kallas att blodet levrar sig.
Blodkärlet drar ihop sig och blodplättar tätar hålet
Vid en skada drar blodkärlet ihop sig. Det minskar blödningen. Därefter fastnar blodplättar vid den skadade kärlväggen. I skadeområdet bildar kroppen ämnen som gör att blodplättarna blir klibbiga. Fler och fler blodplättar samlas och tätar hålet tillsammans. Blodplättarna ger ifrån sig ämnen som gör att musklerna i blodkärlets väggar drar ihop blodkärlet ännu mer.
Blodet stelnar vid skadan
Olika proteiner i blodet hjälper till med att göra så att blodet levrar sig. Bland annat bildar ämnet fibrin starka trådar vid skadan. Trådarna förstärker tätningen som blodplättarna har bildat. Detta förhindrar att blödningen fortsätter tills kärlväggen har hunnit läka. För att blodet ska kunna levra sig måste det innehålla en viss mängd kalcium.
Ett annat system i blodet hindrar blodet från att levra sig. Det finns hela tiden en balans mellan de två systemen. När kärlväggen har läkts av det ena systemet, löser det andra systemet upp den blodpropp som har bildats.
Blodet levrar sig för att stoppa blödningar
Ett blodkärl skadas
Ett blodkärl har skadats så att det börjar blöda.