Du får ofta lämna ett natriumprov om läkaren misstänker att balansen mellan salt och vätska har ändrats i din kropp. På sjukhus är det ett vanligt prov som kan tas vid många typer av sjukdomar.

Det är inte lika vanligt att provet tas på en vårdcentral. Det görs främst om läkaren misstänker att du har en hjärtsjukdom eller en sjukdom i njurarna.

Om du är uttorkad

En annan anledning till att kontrollera hur mycket natrium som finns i blodet är om läkaren misstänker att du är uttorkad. Det kan du bli om du till exempel har haft en svår magsjuka med häftiga kräkningar och diarréer. Det är också vanligt att bli uttorkad om du har svettats kraftigt på grund av fysisk ansträngning som till exempel ett maratonlopp.

Om du använder vissa läkemedel

Du kan också behöva lämna natriumprov regelbundet om du använder vissa läkemedel som till exempel vätskedrivande läkemedel.

Det är vanligt att lämna prov för kreatinin och kalium samtidigt som ett natriumprov.

Natrium är ett mineralämne som har en viktig roll för att balansen mellan salt och vätska i kroppen ska hållas på en bra nivå. Hjärtat, hjärnan, njurarna och binjurarna samarbetar för att styra halten natrium i blodet. Nivån kan påverkas om du blir uttorkad, till exempel om du svettas kraftigt eller har diarréer under en längre tid. Nivån kan också påverkas om du får i dig för mycket natrium.

Mineralämnen kallas också för elektrolyter eller salter. Ett annat exempel på mineralämnen är kalium. Balansen mellan natrium och kalium påverkar blodtrycket.

Blodet innehåller natrium

Det mesta av kroppens natrium finns i kroppsvätskorna, till exempel i blodet. En hel del natrium finns också i skelettet och en mindre del inne i cellerna.

Natriumhalten mäts i den vätska som blodkropparna finns i. Det som undersöks i blodprovet är hur hög eller låg halten natrium är.

Njurarna reglerar vätskebalansen

Njurarna reglerar hur mycket salt kroppen ska göra sig av med. Hormoner från binjurarna och från hypofysen i hjärnan styr hur njurarna ska ställa in balansen mellan natrium och kroppens vätskor.

Svett innehåller också salter. Du kan behöva extra tillskott av salt om du svettas kraftigt och länge.

Finns i bordssalt och mat

Du får ofta i dig tillräckligt mycket natrium genom maten du äter. Vanligt salt som du använder när du lagar mat innehåller natriumklorid.

De flesta vuxna får i sig för mycket salt med maten.

Du kan lämna ett natriumprov på en vårdcentral eller på ett sjukhus. Provet skickas sedan oftast till ett laboratorium för undersökning.

Det är vanligt att få sitta ner en stund innan du lämnar provet. Mängden vätska i blodbanan ändras beroende på om du står eller sitter. 

Provet tas oftast i armen med hjälp av en nål som sticks in i ett ytligt blodkärl som kallas ven. Därför kallas den här typen av blodprov för ett venöst prov.

Provet kan tas när som helst under dygnet.

Svaret brukar komma till läkaren senast dagen efter att du har lämnat blodprovet.

Det är vanligt att få resultatet mycket snabbare om du får vård på ett sjukhus.

Natrium i blodet kan mätas i plasma eller serum.

Plasma är den vätska som är kvar efter att blodkropparna har tagits bort från ett blodprov. Om blodet har fått stelna innan blodkropparna tas bort förändras vätskans sammansättning. Då kallas vätskan för serum. Det spelar ingen roll om man mäter natriumhalten i plasma eller serum.

Ett enstaka blodprov ger oftast inte något säkert svar på om du har en sjukdom eller inte. Svaret från provet vägs därför ihop med hur du mår och med andra prover som du kan ha lämnat.

Natriumhalten i blodet varierar alltid lite grann mellan olika människor. Den kan också variera hos samma person vid olika tillfällen. Läkaren tolkar ditt provsvar genom att jämföra resultatet med ett så kallat referensintervall. Referensintervallet får man genom att väga samman resultatet från en stor grupp friska personers natriumprov.

Hos vuxna är referensintervallet för natrium i plasma eller serum ungefär mellan 135 och 145 millimol per liter.

Millimol per liter förkortas ofta mmol/L.

Höga värden kan bero på flera olika saker. Det här är de vanligaste orsakerna:

• Du har druckit för lite vatten.
• Du har förlorat mycket vätska, till exempel om har svettats kraftigt, eller har feber, diarré eller kräkningar.
• Du har en sjukdom i njurarna.
• Du har fått i dig för mycket salt, till exempel genom att salta mycket på maten.
• Binjurarna bildar för mycket av hormonet aldosteron. Då gör sig kroppen av med för lite natrium genom urinen. Då är också blodtrycket förhöjt.

Du kan få behandling om ditt natriumvärde är högt. Vilken behandling du får beror på vad som orsakar det höga värdet.

Höga halter av natrium i blodet kallas hypernatremi.

Låga värden beror oftast på att kroppsvätskorna av någon anledning har blivit utspädda.

Det kan bero på något av det här:

• Du har varit magsjuk och då druckit mycket vatten, men inte fått i dig tillräckligt med salt.
• Du har svettats väldigt mycket under lång tid och bara druckit vatten men inte fått i dig tillräckligt med salt.
• Du har hjärtsvikt eller en sjukdom i njurarna eller levern, som kan göra att det samlas vatten i kroppen.
• Du har brist på sköldkörtelhormon.

En del läkemedel kan ge lägre natriumnivåer. Det gäller framför allt vätskedrivande läkemedel.

En del ovanliga hormonsjukdomar kan också ge låga natriumvärden, till exempel Addisons sjukdom. Då producerar inte binjurarna tillräckligt mycket av hormonerna kortisol och aldosteron.

Det är vanligt att det samlas vatten i kroppen när du är gravid. Natriumhalten kan sjunka något i början av graviditeten. Sedan finns värdena kvar på en lite lägre nivå fram till förlossningen. Efter förlossningen brukar värdena höjas till den vanliga nivån igen.

Du kan få behandling om natriumvärdet är lågt. Vilken behandling du får beror på vad som orsakar det låga värdet.

Låga halter av natrium i blodet kallas för hyponatremi.

Provet brukar ibland skrivas P-Natrium om mätningen är gjord i blodets plasma.

Provet brukar skrivas S-Natrium om mätningen är gjord i serum.

Natrium förkortas ibland till Na.