Halsmandlarna är två körtlar som sitter på var sin sida av svalget i höjd med den bakre delen av tungan. Halsmandlar kan också kallas för tonsiller. Namnet halsmandlar kommer av att körtlarna hos en vuxen person har formen och storleken av en mandel.

Halsmandlarna består av så kallad lymfvävnad. Lymfvävnad är en del av kroppens immunförsvar. Halsmandlarna skyddar luftvägarna och mag-tarmkanalen mot infektioner.

Halsmandlarna är större hos barn och krymper under tonåren. Hos vuxna brukar de vara mycket mindre än hos barn.

De flesta barn får inga besvär även om halsmandlarna ser mycket stora ut. Men en del barn kan få något eller några av följande besvär:

• Det blir svårare än vanligt att andas.
• Talet påverkas. Det låter tjockt och grötigt när barnet pratar.
• Problem med sömnen. Barnet kan till exempel snarka, sova oroligt och få korta uppehåll i andningen.
• Barnets svalg blir så trångt att det blir svårt att svälja. Barnet kan bara äta finfördelad eller mosad mat i små tuggor.

Problem med sömnen kan leda till att barnet blir trött på dagen, eller överaktiv. Det kan också göra så att barnet kissar på sig på natten.

Kontakta BVC eller en vårdcentral om barnet har ett eller flera av följande besvär:

• svårigheter att äta
• andningsuppehåll under sömnen
• snarkningar eller andra sömnproblem.

Vänta tills det blir vardag, om det är helg. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Vid undersökningen tittar en läkare i barnets mun för att se hur stora halsmandlarna är. Det kan kännas lite obehagligt, men tar bara några sekunder. Läkaren håller ned tungan med en platt träpinne för att kunna se svalget bättre.

Barnet kan behöva undersökas vidare om halsmandlarna är stora. Då får barnet komma till en läkare som är specialist i sjukdomar i öronen, näsan och halsen.

Vidare undersökningar

Läkaren undersöker utrymmet bakom näsan för att se om körteln som sitter där är förstorad. Det kan ge liknande symtom som förstorade halsmandlar. Läkaren undersöker samtidigt bakre delen av tungan och nedre delen av svalget för att se om det är trångt där.

Undersökningen görs med hjälp av en smal, böjbar slang som kallas fiberendoskop. Eftersom det kan kännas lite obehagligt sprayar läkaren först med medicin som är avsvällande och bedövande.

Ibland kontrolleras sömnen

Ibland görs också en så kallad sömnregistrering. Det är för att ta reda på hur många andningsuppehåll barnet har och hur långa de är. Sömnregistrering av barn görs på sjukhus.

Barn som har stora problem med förstorade halsmandlar kan behöva operera halsmandlarna. Då tas hela halsmandlarna bort, eller en bit av dem. På så sätt skapas mer utrymme i svalget och de flesta barn blir av med sina besvär.

Det är vanligt att ett barn som har förstorade halsmandlar samtidigt har en förstorad körtel bakom näsan. Om barnet har en förstorad körtel bakom näsan opereras även den bort.

Barnet är sövt under operationen. Oftast får man åka hem samma dag som operationen.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.