Nästan alla barn som är två-tre år kan själva känna när de är bajsnödiga. De kan också styra om de ska bajsa eller inte. Det styrs av den så kallade avföringsreflexen, som skickar signaler till hjärnan om att tarmen behöver tömmas. De flesta fyraåringar kan säga till när de behöver bajsa.

När ett barn bajsar på sig kan det ha olika orsaker. Här nämns de mest vanliga.

Förstoppning

Den vanligaste orsaken till att barn bajsar på sig är en svår förstoppning som ofta varken barnet eller någon vuxen har märkt.

Barnet har då under lång tid inte bajsat tillräckligt. Därför har stora mängder avföring lagrat sig, och vidgat grovtarmen och ändtarmen. Den vanliga avföringsreflexen slutar då att fungera. Det som kan komma förbi det hårda är små mängder ganska lös eller halvfast bajs, som barnet inte märker innan det hamnar i byxorna.

Ett barn som får dessa problem har tidigare oftast kunnat bestämma själv när hen ska bajsa.

Stress och andra psykiska orsaker

I samband med bråk i familjen, stress eller annat som är jobbigt eller svårt för barnet, kan hen börja bajsa på sig. Barnen bajsar då bajskorvar i byxorna.

Ett barn som får dessa problem har tidigare kunnat bestämma själv när hen ska bajsa.

Om en tonåring bajsar på sig är det en tydlig signal på att något är fel och att hen behöver hjälp.

Störningar i tarmens nerver

Det är ovanligt, men en del barn kan ha en medfödd skada på nerverna i tarmväggen. Den del av tarmen som innehåller de skadade nerverna fungerar inte som den ska och avföringen transporteras inte framåt. Barnet har då svårt att bajsa och det kommer aldrig några stora mängder med fast bajs. Detta brukar märkas tidigt, oftast under barnets första levnadsår. Vid till exempel Hirschsprungs sjukdom saknas vissa nervceller i en del av tarmen.

Barnets tarm kan också fungera sämre på grund av en neurologisk skada eller sjukdom. Tarmen kan då ibland arbeta långsammare. Barnet känner inte heller när tarmen är full och kan även ha svårare att kontrollera musklerna i ändtarmen.

Kontakta en vårdcentral om barnet har något av följande besvär: 

• Barnet är äldre än fyra år och bajsar på sig ofta eller alltid.
• Barnet är äldre än fyra år och fortsätter att få lite bajs i byxorna trots att du har försökt behandla en eventuell förstoppning.

Vänta tills det blir vardag, om det är helg. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Är barnet yngre än sex år kan du kontakta en barnavårdscentral, BVC.

Går barnet i skolan kan du kontakta elevhälsan.

Äldre barn som bajsar på sig kan behöva annan hjälp, till exempel inom barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.

Det är viktigt att du inte gör så att barnet känner skuld eller skam för att hen bajsar på sig. Det är inget barnet gör medvetet. Att säga till, hota, skälla eller retas gör bara saken värre.

Fundera på vad som kan vara orsak till problemen. Prata med barnet, tänk på att anpassa samtalet efter hens ålder. På så sätt visar du att du vill lyssna och hjälpa om något känns jobbigt.

Hjälp barnet när hen träffar andra

Hjälp barnet så att hen inte luktar, bland annat för att andra barn inte ska kommentera det. Du kan till exempel se till att barnet har med sig kläder för ombyte när hen är i förskolan, skolan, på olika aktiviteter eller hos andra. Med barnets tillåtelse kan du även prata med de lärare, ledare, släktingar eller vänner som ofta är med barnet och som kan vara till hjälp.

Hjälp vid förstoppning

Det finns flera råd att följa om du misstänker att barnet har förstoppning. Från att barnet är ungefär tre år går det att minska risken för förstoppning genom att bland annat ge varierad mat och se till att hen dricker ordentligt och rör på sig. Oftast går förstoppningen över av sig själv eller genom att barnet ändrar sina matvanor.

Läs mer om vad du kan göra om barnet har förstoppning.

Ge barnet tid att bajsa

Det är viktigt att barnet får möjlighet att bajsa regelbundet i lugn och ro. Detta är särskilt viktigt om barnet har förstoppning.

Att gå på toaletten eller pottan bör vara något avspänt. Det bör inte förknippas med prestation, till exempel att barnet är duktig. Det brukar vara bra att ha fasta rutiner och att komma ihåg att gå till toaletten eller pottan för att kissa och bajsa. Du kan till exempel erbjuda barnet att sitta på pottan efter att hen har ätit eller sovit.

Om det är svårt att bajsa på förskolan

Prata med personalen och försök att hitta lösningar om barnet tycker att det är jobbigt eller svårt att bajsa på förskolan eller i skolan. Det kan till exempel vara att barnet kan få gå på en toalett där det är lite lugnare.

Tänk på att fråga barnet om det är okej att du pratar med personalen. Barnet kan vara med och prata om hen vill.

Först får barnet och du berätta om besvären. Samtalet brukar bland annat handla om hur ofta barnet bajsar, hur bajset ser ut och vilka matvanor barnet har.

Ibland behöver barnet undersökas. Då får hen lägga sig ner så att läkaren kan känna på magen. Läkaren känner också ofta i ändtarmen. Det går snabbt och brukar inte göra ont, men kan vara lite obehagligt.

Ibland behöver barnet genomgå en röntgenundersökning av magen.

Förbered barnet och dig själv

Det är vanligt att ha funderingar och frågor inför besöket. Både du och barnet kan ha funderingar och känna oro. Det är då bra om du kan förbereda hen och även dig själv på vad som ska hända. Det är viktigt att barnet vet varför hen ska undersökas.

Vilken behandling barnet får beror på orsaken till besvären. En första del i behandlingen brukar ofta vara råd om hur barnet ska äta och dricka, och råd om toalettvanor.

Ibland behövs läkemedel mot till exempel förstoppning.

Har barnet kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin brukar behandlingen anpassas efter vad barnet behöver.

Har barnet skador i tarmens nerver tas den del av tarmen som är skadad bort genom en operation. Oftast upptäcks dessa skador när barnet är nyfödd.

Barn som har neurologiska skador har oftast regelbunden kontakt med barnhabiliteringen eller en barnklinik. Besvären med att bajsa på sig är ofta ett av flera symtom som barnet har och behandlas då utifrån vilka skador eller vilken sjukdom barnet har.

För att kunna vara aktiv i vården och ta beslut är det viktigt att ni förstår informationen ni får av vårdpersonalen. Ni har rätt att få all information ni behöver.

Det finns ingen åldersgräns för när ett barn får vara med och bestämma i vården. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är, desto viktigare blir det att barnet själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.

Ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro. Om det behövs tolkning till andra språk kan ni ha rätt att få det. Ni kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.