Skelettinfektion hos barn
En skelettinfektion innebär att barnets skelett angrips av bakterier. Infektionen sitter ofta i armen, benet eller mer sällan i ryggen. Sjukdomen brukar oftast gå över helt med hjälp av behandling.
Skelettinfektion är ganska ovanligt och kallas även osteomyelit.
Vad orsakar skelettinfektion?
Skelettinfektion orsakas av bakterier som sprids till skelettet genom blodet. Bakterierna kan också spridas genom ett sår, även om det är ovanligt. Infektionen beror oftast på stafylokocker. Men även andra bakterier kan ge en infektion, till exempel streptokocker.
När benen hos barn växer på längden sker det i speciella områden av brosk vid benets ändar. Infektionen uppstår ofta på dessa ställen, till exempel nära leder i armar eller ben, såsom axel, knä eller fotled. Infektionen kan även förekomma i ryggen.
Symtom
Följande symtom är vanliga vid skelettinfektion:
- Barnet får hög feber.
- Barnet får ont i benet, armen eller ryggen.
- Barnet blir svullen, röd och varm på det infekterade stället.
- Barnet börjar halta eller slutar att använda armen eller benet, utan att först ha skadat sig.
Alla barn får inte alltid hög feber, utan kan reagera med att inte använda armen eller benet.
När och var ska jag söka vård?
Kontakta genast en vårdcentral om barnet har feber och symtom som tyder på skelettinfektion. Om det är stängt, sök vård på en akutmottagning.
Om barnet har symtom på skelettinfektion ska du kontakta vården genast även om barnet inte har feber.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.
Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.
Vård nära dig
Om du behöver vård när vårdcentralen är stängd, kontakta en av följande närakuter
Om läget är akut finns följande akutmottagningar för barn.
Råd på andra språk
Om du är folkbokförd i Stockholms län kan du få kostnadsfria råd på många olika språk. Nummer och telefontider hittar du här.
Undersökningar
Läkaren tar ett blodprov som visar om barnet har en infektion i kroppen, ett så kallat CRP-prov. En bakterieodling av blodet görs för att ta reda på om det finns bakterier i blodet, och i så fall vilka bakterier det handlar om.
Barnet får en remiss till en barnklinik om läkaren misstänker en skelettinfektion. Där görs ofta en skelettröntgen.
Ibland behöver läkaren även göra en så kallad skelettscintigrafi. Undersökningen görs med hjälp av en gammakamera. En särskild vätska sprutas direkt i blodet, vilket gör att de infekterade delarna syns tydligt. Ibland undersöks barnet även med ultraljud eller magnetkamera.
Ibland behöver läkaren ta ett vävnadsprov för att ta reda på vilka bakterier som finns i barnets skelett. Vävnadsprovet kallas även biopsi och görs med en tunn nål från det infekterade området. Barnet sövs ner vid undersökningen.
Om behandlingen inte hjälper kan läkaren göra fler undersökningar för att ta reda på om det är någon bakterie som kräver speciell antibiotikabehandling.
Läs mer om hur man kan förbereda barn för besök i vården.
Behandling
Behandlingen startar på en gång om barnet har en skelettinfektion. Barnet får antibiotika direkt i blodet. Efter några dagar brukar behandlingen hjälpa och barnet blir piggare. Febern sjunker och det brukar göra mindre ont. Du får stanna på sjukhuset tillsammans med barnet under tiden.
Ibland behövs en operation
Om barnet inte blir bättre av antibiotika och forsätter att ha ont kan det bli nödvändigt med en operation för att få bort var.
Barnet får stanna på sjukhuset i en eller två veckor. Sedan fortsätter behandlingen hemma. Barnet får antibiotika som tabletter eller i flytande form under ungefär sex veckor.
Hos enstaka barn kan känsliga områden i skelettet påverkas, vilket kan påverka tillväxten. Barnet behöver då gå på kontroller för att se om benet utvecklar en felställning som kan kräva behandling.
Påverka och delta i din vård
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.
Även barn ska få vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.
Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.