Det är viktigt att barnet får veta att det inte är hens fel att det kommer kiss i sängen. Skäll inte eftersom barnet inte kan rå för det. Det hjälper inte heller mot sängvätningen.

Extra sängkläder

De flesta barn som är äldre än fem år vill inte ha blöja. Därför kan det bli en del byten av pyjamas, nattlinnen och sängkläder. Det är bra att ha en ren pyjamas och torra lakan framtagna om barnet kissar på sig. Det gör det lättare att byta mitt i natten.

Att få lakansskydd från vården

En distriktssköterska eller uroterapeut kan skriva ut så kallade inkontinenshjälpmedel om barnet är över fem år och har fått diagnosen sängvätning. Det kan till exempel vara lakansskydd. En uroterapeut är en sjuksköterska eller sjukgymnast som är specialist på urinvägarna och urinvägsbesvär.

Det kan skilja mellan regionerna vilka inkontinenshjälpmedel som kan skrivas ut.

Om barnet ska sova borta

För en del barn kan nattblöja eller nattbyxa vara en tillfällig lösning vid speciella tillfällen. Det kan till exempel vara om barnet ska sova hos en kompis, på läger eller liknande. Det förutsätter förstås att barnet själv vill det. Förbered barnet och den vuxna som är med.

Du kan också skicka med extra lakan eller en extra sovsäck. Om barnet vill kan du också följa med på exempelvis skolresor.

Det är mycket viktigt att inte sängvätningen gör att barnet låter bli att göra saker eller att vara med på olika aktiviteter.

Kissa innan det är dags att sova

Det är bra att barnet kissar innan hen ska sova. Det rådet gäller alla som ska sova, även den som inte har problem med sängvätning.

Det finns inga vetenskapliga bevis för att några särskilda råd lindrar besvären vid sängvätning. Det finns till exempel inget som visar att det hjälper att begränsa hur mycket barnet dricker på kvällen. Men en del tycker att det kan hjälpa.

Att väcka barnet

Många föräldrar väcker sitt barn efter några timmars sömn för att låta hen kissa. Det kan göra att barnet inte kissar i sängen, men påverkar sällan hur snabbt barnet slutar kissa under sömnen. Att väcka barnet gör inte att det tar längre tid innan barnet slutar kissa i sängen.

Det är viktigt att i så fall bara väcka barnet en gång per natt, annars störs sömnen för mycket.

Barn som är upp till fem år brukar inte tänka på att de kissar på sig. De flesta i den här åldern tycker inte heller att det är jobbigt.

Äldre barn kan tycka att det är både pinsamt och besvärligt. Risken för att barnet skäms och får sämre självförtroende på grund av sängvätningen blir större ju äldre barnet är. Barnet kan också oroa sig för att kompisarna ska retas. Sängvätning innebär ofta att det till exempel blir svårare att sova borta.

Det kan såklart variera mycket hur barn upplever detta.

Att prata med barnet om sängvätningen

När du pratar med barnet om sängvätningen kan du till exempel säga detta:

• Du kan inte hjälpa att du kissar i sängen.
• Du behöver inte skämmas för att du kissar i sängen.
• Det är inget fel på dig.
• Du är inte ensam. Det finns minst ett eller två barn i din klass som har samma problem, även om du inte vet vilka de är.
• Det finns bra hjälp att få för att bli av med problemet.

Skäll inte på barnet

Det är viktigt att inte skälla på eller på något sätt straffa barnet. Orsaken till att barn kissar är något de inte själva kan styra över. Det är viktigt att både du och barnet förstår att det inte har någon koppling till barnets övriga utveckling.

Kontakta en vårdcentral eller elevhälsan i skolan om barnet kissar i sängen på natten och en eller flera av dessa saker stämmer:

• Barnet är sex-sju år eller äldre.
• Barnet ber själv om hjälp.
• Barnet kissar på sig på natten efter att aldrig ha gjort det tidigare.

För barn som ännu inte har börjat i skolan kan du kontakta en barnavårdscentral, BVC, för att få råd och stöd.

Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är stängt. Vänta tills mottagningen öppnar.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Det är viktigt att barnet själv är motiverad att få hjälp. Fundera också på om ditt barn är tillräckligt mogen för behandling.

Barn som är yngre än sex år kanske inte tycker att sängvätning är besvärligt. Då kan prat om vård och undersökningar göra det till ett problem och få barnet att skämmas i onödan.

Tjata inte för att få barnet motiverad. Det gäller även om barnet är äldre än fem år och inte vill ha hjälp. Det gör ofta problemet mer skamligt och svårare att bli av med. Men prata med ditt barn för att kunna förstå varför hen inte vill ha behandling.

Ibland måste barnet få vård

Ibland behöver du söka vård även om barnet inte vill det. Det gäller om barnet förutom sängvätningen också behöver dricka även på natten, om hen måste krysta för att få ut urinen eller om hen mår illa och går ner i vikt. Men dessa besvär är ovanliga. Läs mer om när detta kan vara aktuellt i kapitlet Vad beror sängvätning på?

Barnet och du får först svara på några frågor, för att läkaren ska kunna förstå vad som orsakar sängvätningen. Läkaren brukar bland annat vilja veta om barnet har haft några sjukdomar.

Vanliga frågor är också dessa:

• Hur mycket dricker och kissar barnet under dagen?
• Kissar barnet på sig på dagen eller måste hen kissa väldigt ofta?
• Har barnet besvär med förstoppning?
• Har barnet någon gång haft urinvägsinfektion?
• Har barnet sömnproblem?
• Har någon genetisk nära släkting problem med sängvätning? Med nära släkting menas föräldrar eller syskon.
• Är det mycket svårt att väcka barnet på natten?
• Snarkar barnet?

Undersökning av kroppen och provtagning

Barnet får väga och mäta sig. Ibland undersöker läkaren eller en sjuksköterska barnets kropp genom att till exempel känna på barnets mage och titta och känna på ryggen.

Barnet får lämna ett urinprov som kan visa om hen till exempel har urinvägsinfektion eller diabetes.

Fler undersökningar

Om barnet även kissar på sig på dagen eller har förstoppning behöver detta först utredas och behandlas.

Barn som snarkar mycket och har störd sömn på grund av andningssvårigheter får ibland en remiss för att träffa en läkare som är specialist på sjukdomar i öronen, näsan och halsen. Barnet får då genomgå fler undersökningar. Ibland behöver halsmandlarna eller körteln bakom näsan tas bort genom operation. Besvären med sängvätning kan minska om barnet får bättre sömn efter operationen.

Ibland kan läkaren vilja undersöka barnets urinvägar eller njurar, men det är väldigt ovanligt. Det kan i så fall ske med exempelvis ultraljud, blodprover eller genom att mäta mängden urin när barnet kissar.

Barn brukar få behandling mot sängvätning när de är sex år eller äldre. Yngre barn kan också få behandling, om de mår dåligt på grund av sängvätningen och är motiverade att få vård. Det viktigaste att ta hänsyn till är hur ditt barn tycker att det är och att hen vill få behandling.

Behandlingarna är dessa:

• Larm vid sängvätning, så kallat enureslarm.
• Läkemedel till natten för att minska produktionen av urin.

Metoderna används oftast var för sig, men ibland tillsammans.

Vanligtvis får barnet pröva behandling med larm först, eftersom det oftare gör att barnet blir av med sängvätningen och inte behöver mer behandling. Det vanligaste är att ni får låna ett larm, men i en del regioner får man själv köpa larmet.

Ibland får barnet läkemedel först. Det gäller framför allt om läkaren kommer fram till att den huvudsakliga orsaken till sängvätningen är att det bildas för mycket urin på natten. För att veta detta kan ni till exempel ha fått mäta mängden urin under natten genom att väga lakansskydden. 

Larm kan hjälpa långsiktigt

Behandling med larm innebär att en signal tränar barnets kropp att reagera på att barnet kissar. Barnet vaknar eller blir halvvaken och kniper, och kan på så sätt sova vidare utan att kissa.

De flesta moderna larm innebär att barnet får bära en larmsensor. Den är lika stor som ett vanligt plåster, ungefär sex centimeter men lite tjockare. Larmsensorn läggs in i ett trosskydd som fästs i underkläderna. Den kopplas trådlöst till en väckarklocka.

När barnet kissar skickas signal till väckarklockan

Larmsensorn känner av när barnet kissar och skickar en signal till väckarklockan. Barnet hör ljudet, slutar kissa, sover vidare eller går upp för att kissa färdigt. På så sätt lär sig barnet efter en tid att känna igen när urinblåsan är full eller på väg att tömma sig. Barnet kan då vakna av sig själv eller stoppa urinblåsan från att tömmas.

Du behöver vara delaktig i behandlingen

Det är väldigt vanligt att barn inte vaknar av signalen i början av behandlingen. Därför behöver du sova i barnets närhet den första tiden och vara beredd att hjälpa barnet att vakna direkt när larmet låter.

Larmbehandling är den metod som bäst hjälper barnet att bli av med besvären. De flesta barn blir hjälpta inom två-tre månader. Behandlingen har inga biverkningar. Men den kräver engagemang och arbete, och det är viktigt att använda larmet varje natt under minst två månader för att behandlingen ska fungera.

Larmbehandling kan vara krävande och larmet kan ibland väcka hela familjen. Därför är det bra om ni startar behandlingen under en lugnare period för familjen.

Blir barnet skrämd av larmet får du avbryta behandlingen och försöka igen efter cirka ett halvår.

Låt barnet prova och se hur det fungerar

Det kan vara bra om barnet först får testa larmet som en lek. Pröva larmet med vatten för att se hur det fungerar.

Helst ska barnet hjälpa till med behandlingen. Hen kan till exempel hjälpa till att sätta dit sensorn och att starta larmet. Sedan kan barnet lära sig att stänga av larmet, och gå upp och kissa.

Läkemedel kan ofta hjälpa tillfälligt

När man sover tillverkar kroppen inte lika mycket urin som på dagen. Det är kroppens hormon vasopressin som gör att urinproduktionen minskar på natten. En del barn som kissar i sängen har inte tillräckligt med vasopressin på natten.

Barnet kan få ett receptbelagt läkemedel som innehåller det verksamma ämnet desmopressin. Det är ett konstgjort hormon som liknar vasopressin. Barnet tar läkemedlet i form av tabletter som läggs under tungan för att smälta i munnen.

Läkemedlet tas en halvtimme till en timme innan barnet går och lägger sig. Sedan ska barnet låta bli att få i sig vätska. Hen kan dricka högst ett litet glas. Barnet ska också kissa strax innan läggdags.

Läkemedlet gör att det bildas mindre urin under natten och barnet får då lättare att inte kissa i sängen.

Används ibland eller varje kväll

Läkemedel kan användas vid enstaka tillfällen, till exempel när barnet ska sova borta eller när en kompis sover över.

Barnet kan också använda läkemedlet regelbundet under en längre period. Då är det vanligt att göra ett kort uppehåll ungefär var tredje månad för att se om barnet har slutat att kissa i sängen av sig själv.

Det märks direkt om läkemedlet fungerar. Behandlingen bör därför avbrytas om barnet fortsätter att kissa i sängen efter någon veckas behandling.

Många som använder läkemedlet slutar att kissa på sig under den tid som de använder det. Men oftast börjar de att kissa i sängen igen när de har slutat att använda läkemedlet.

Risk för biverkningar med läkemedel

Det finns en liten risk att barn får huvudvärk när de använder desmopressin.

Det finns en risk att få en allvarlig biverkning som kallas vattenförgiftning. Det kan uppstå om barnet dricker väldigt mycket timmarna innan hen tar läkemedlet. Då kan barnet få kramper eller bli omtöcknad.

Därför ska barnet inte dricka mycket under de kvällar och nätter som hen tar desmopressin. Men om barnet är törstig och svettig på grund av varmt väder eller av att hen har varit fysiskt aktiv kan hen dricka vatten för att släcka törsten. Sedan kan hen fortfarande ta desmopressin.

Om behandlingen inte hjälper

Barn som mår dåligt på grund av sängvätningen och inte blir hjälpta av larmbehandling eller läkemedel ska bli remitterade till en barnläkare. Där kan barnet få andra mediciner och behandlingar. Det gäller framför allt om hen har en så kallad överaktiv urinblåsa som gör att hen behöver kissa ofta.

Hos barn som är sex år och äldre är sängvätning det vanligaste besväret efter allergi och astma. Även i tonåren kan barn ha besvär med sängvätning, och för en del fortsätter besvären även som vuxen.

Orsaker till sängvätning

Sängvätning är ofta ärftligt. Sannolikheten att barn kissar i sängen ökar om en av de genetiska föräldrarna hade besvär med sängvätning som barn. Hade både de genetiska föräldrarna problem är sannolikheten stor att barnet kissar i sängen.

Sängvätning beror oftast på att barnet har ärvt en kombination av dessa faktorer:

• Det bildas för mycket urin på natten och urinblåsan hinner bli full innan morgonen. Det beror på att kroppen inte tillverkar tillräckligt mycket av hormonet vasopressin på natten.
• Urinblåsan drar ihop sig utan att den är full. Det kallas för överaktiv urinblåsa och gör att barnet behöver kissa ofta. Det gör också ofta att barnet kissar på sig dagen eller kissar väldigt ofta.
• Det är svårt att väcka barnet. Hen väcks inte av kroppens signaler som talar om att urinblåsan är full. Detta stämmer för väldigt många barn som har problem med sängvätning.

Sängvätning kan bero på sjukdom

Urinvägsinfektion och förstoppning kan också vara orsaker till sängvätning. Det gäller framför allt om barnet börjar kissa på sig på natten efter att aldrig ha gjort det tidigare.

Det händer att diabetes orsakar sängvätning, även om det är väldigt ovanligt.

Sängvätning kan bero på någon njursjukdom, men det är mycket ovanligt.

De få gånger som sängvätningen beror på diabetes eller någon njursjukdom brukar barnet också vara mycket törstig och behöva dricka även på natten.

Mycket ovanligt att sängvätning beror på psykologiska problem

Tidigare trodde man att sängvätning ofta hörde ihop med att må psykiskt dåligt, att ha varit med om något svårt eller att oroa sig. Numera vet man att det är mycket ovanligt att sådana psykologiska problem är orsak till sängvätning. Däremot kan sängvätning göra att barnet mår sämre psykiskt.

Sängvätning brukar inte heller orsakas av att något nytt inträffar i barnets liv, till exempel att barnet får ett syskon eller att hen börjar skolan. De gånger barn börjar kissa i sängen efter att något nytt har hänt är det ofta en slump att sängvätningen sker just då.

Att barn som kissar i sängen hemma ibland inte gör det när de sover borta beror troligen på att det är en ovan miljö för barnet och att hen då har en ytligare sömn.

Problem med sängvätning beror inte på hur och när barnet slutade använda blöja.

Sängvätning kan göra att barnet mår sämre

Barn med sängvätning har ofta sämre självförtroende än sina jämnåriga kompisar. Och långvarigt dåligt självförtroende kan göra att barn får sämre relationer med vänner och kompisar. Det kan också göra att de upplever sina liv som sämre än andra barns.

För att kunna vara aktiv i vården och ta beslut är det viktigt att ni förstår informationen ni får av vårdpersonalen.

Ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro. Om det behövs tolkning till andra språk kan ni ha rätt att få det. Ni kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.

Barn ska vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård, att hen själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.

Så kan du förbereda barnet hemma

Både du och barnet kan ha funderingar och frågor inför ett besök i vården. Det är bra om ni kan förbereda er hemma. Det finns olika tips beroende på hur gammal barnet är.