Du som vårdar eller stödjer en närstående kan ha rätt till stöd. Din närstående kan till exempel vara sjuk under en längre tid, vara äldre och i behov av omsorg eller ha funktionsnedsättningar.

Med närstående menas en person i familjen, som till exempel en partner, ett barn eller nära släkting. Det kan också vara en nära vän eller en granne. Du kan få stöd även om den som du vårdar eller stödjer inte bor tillsammans med dig.  

Barn och unga kan behöva eget stöd

Barn och unga som lever i en familj där en vuxen eller ett syskon är i stort behov av vård eller omsorg kan behöva eget stöd. Barn och unga ska inte heller behöva vårda sina närstående.

Det är kommunen som har det yttersta ansvaret för att barn får det stöd och den hjälp de behöver. Genom socialnämnden ska kommunen bland annat arbeta för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Det kommunala anhörigstödet kan ibland ge stöd till barn och unga. Stödet kan också komma från andra delar av kommunen.

Hälso- och sjukvården har också ett lagstadgat ansvar för att barn och unga som har en förälder som är sjuk får information, råd och stöd.  

Här kan du läsa mer om stöd för barn och unga.

Det skiljer sig åt mellan olika kommuner vilken typ av stöd du kan få. Ta kontakt med din kommun för att få reda på vilket typ av stöd som kan vara lämpligt för just dig.

Olika former av avlösning

Avlösning är en form av stöd. Det kan fungera på olika sätt.

Ett stöd är växelvård. Det innebär att den du vårdar inte bor hemma under en period, så att du som anhörig får tid över för att göra något för egen del. Istället bor personen på till exempel ett äldreboende.

Ett annat stöd är avlösning i hemmet. Då kommer hemtjänsten hem och tar över vården under en del av dygnet, så att du får tid över åt annat. Ibland kan också hemtjänsten ta över vården under några dygn.

Dagverksamheter kan också fungera som avlösning. Då är din närstående på en dagverksamhet under dagen. Det gör det möjligt för dig att få avlastning, kanske ett par dagar varje vecka. I vissa kommuner går det också att få hjälp på natten för att du ska få vila.

Växelvård, avlösning i hemmet och dagverksamhet förutsätter att din närstående är med på det och ansöker om det hos en biståndshandläggare. I vissa kommuner kan avlösning i hemmet erbjudas utan ansökan.

Samtal och stödgrupper

Du kan få hjälp i form av råd och stöd från socialtjänsten. Det kan ske individuellt tillsammans med en handläggare eller i grupp med andra anhöriga. I en del kommuner finns en särskild anhörigkonsulent eller anhörigstödjare som du kan kontakta för samtal och stöd.

Vissa kommuner erbjuder även andra typer av aktiviteter för anhöriga. Det kan till exempel vara olika utbildningar, föreläsningar eller studiebesök.

På många håll finns också stödgrupper för dig som till exempel vårdar en närstående som har haft en stroke eller som har psykisk ohälsa, en intellektuell funktionsnedsättning eller en demenssjukdom. Där kan du träffa andra i samma situation och dela med dig av dina erfarenheter.

Organisationer kan ge stöd

Flera föreningar och organisationer arbetar också med att stödja anhöriga. Några exempel är Röda Korset och olika patientorganisationer.

Anhörigas riksförbund stödjer anhöriga och anhörigvårdare på olika sätt. De driver bland annat en telefonlinje, dit du kan ringa och få stöd och vägledning. 

Ekonomisk ersättning

Som anhörig kan du ibland få ekonomisk ersättning för dina insatser eller kostnader. 

Du kan ansöka om så kallad närståendepenning om du behöver avstå från ditt arbete för att stödja en närstående som är svårt sjuk.

Du som är förälder till ett barn som har behov av omvårdnad på grund av en funktionsnedsättning kan ansöka om omvårdnadsbidrag. För att kunna ansöka om bidraget behöver barnets behov finnas under minst sex månader. Har du kostnader som beror på ditt barns funktionsnedsättning kan du också ansöka om merkostnadsersättning.

Det är Försäkringskassan som ansvarar för dessa ersättningar.

I en del kommuner finns så kallat hemvårdsbidrag eller anhörigbidrag. Prata med en anhörigkonsulent för att få veta om det finns där du bor.

Det är kommunens socialnämnd som ansvarar för stödet till anhöriga. Kontakta din kommun om du vill veta mer. Du kan ringa till kommunens växel och säga att du vill prata med någon om stöd till anhöriga, om du inte vet vem du ska kontakta.

Många kommuner har en särskild person som arbetar med stöd till anhöriga. Den personen kan kallas till exempel anhörigkonsulent, anhörigombud eller anhörigstödjare.

Från anhörigkonsulenten eller den förvaltning inom kommunen som ger stöd kan du få information om vilka former av anhörigstöd som finns. Be om ett möte och berätta om din situation. Som anhörig har du alltid rätt att ansöka om stöd.

Ibland behöver socialnämnden först göra en utredning om vilka behov av stöd som finns innan de fattar ett beslut. Det är en handläggare som gör utredningen på uppdrag av socialnämnden, om det behövs.

I vissa kommuner och regioner finns också äldreombud eller en patientombudsman som kan ge information.

Kontakta den ansvariga förvaltningen inom kommunen om du inte är nöjd med anhörigstödet. Du kan också kontakta de politiskt ansvariga i socialnämnden. Kontaktuppgifter finns på kommunens webbplats. Kommunens telefonväxel kan också hjälpa dig med uppgifterna om det behövs.

Du kan också kontakta kommunens eller regionens patientombudsman eller äldreombudsman, om det finns där du bor.

Det är viktigt att du ber om skriftliga svar när du klagar för att underlätta och undvika missförstånd.

Du kan överklaga till förvaltningsrätten om du ansökt om anhörigstöd och fått avslag.