För att barn ska må bra både nu och senare i livet behöver de få reagera, känna, prata och tycka.

Barn i alla åldrar märker när personer som de står nära inte mår bra. Berätta och prata därför med barnet. Annars finns risk att hen drar sina egna slutsatser, blir orolig, fantiserar eller tar på sig skulden.

Vanliga funderingar hos barn

En del barn har många frågor, andra frågar ingenting. Kanske kommer frågorna senare.

Här är några exempel på frågor som barn kan ha:

• Vad heter sjukdomen? Vad betyder det?
• Kan det hända mig? Kan jag också bli sjuk?
• Vad händer nu? Vilken hjälp får den som är sjuk?
• Är det mitt fel?
• Vem tar hand om mig nu?
• Kan den som är dålig dö? Kan jag dö?
• Kan jag hjälpa till på något sätt?
• Varför är jag så orolig, arg eller ledsen?
• Varför känner jag ingenting?
• Kan jag berätta för andra om sjukdomen?

Försök att behålla era rutiner

Det är vanligt att barn funderar över praktiska saker. Det kan till exempel vara funderingar om vem som lagar mat, vem som hämtar i förskolan eller skolan, vem som följer med till fritidsaktiviteter och vem som läser godnattsaga. Barn kan också oroa sig för familjens ekonomi eller för att behöva flytta eller byta skola.

Försök att behålla familjens rutiner och intressen så långt det är möjligt. Låt barnet få möjlighet att umgås med kompisar, göra roliga saker och fortsätta med aktiviteter som hen har gjort tidigare.

Det är viktigt för barnet att få vara i förskolan och skolan som hen brukar. Det handlar bland annat om att det ska vara som vanligt så mycket som möjligt och om att barnet ska få träffa vänner.

Berätta för barnet så tidigt som möjligt

Det är ofta bra om den som är sjuk själv berättar om sjukdomen eller vad som har hänt, om det är möjligt. Det hjälper både barnet och du som är sjuk. Barnet kan bland annat ställa frågor och ni kan prata om situationen och sjukdomen tillsammans.

Ibland är det bättre att någon annan vuxen pratar med barnet eller att någon är med dig när du berättar.

Det kan vara svårt att veta hur man ska berätta och göra när man själv mår dåligt eller är i en kris. Det är vanligt att känna skuld eller skam över att ens mående påverkar barnet negativt, eller att inte orka eller kunna finnas där för barnet så som man vill. Det kan vara svårt att veta hur man ska bete sig.

Personalen där du får vård kan hjälpa till med hur du kan berätta för ditt barn. Läs mer under rubriken Söka hjälp och stöd.

Berätta så tidigt som möjligt.

Berätta i förskolan och i skolan

Berätta för någon personal som är viktig för barnet. Då kan de vara uppmärksamma på hur barnet verkar må. Det kan också vara skönt för barnet att någon vet.

Prata med barnet och kom överens om vem som ska få information.

När det är ett barn som är sjuk behöver andra eventuella barn i familjen få veta och prata om det. De behöver information och stöd för egen del. De behöver veta vad som händer och hur de kan hjälpa till. De behöver också få prata som sin oro för sig själv, sitt syskon och föräldrarna.

Första gången är det viktigt att det är en nära vuxen som berättar. Det sjuka barnet ska då inte själv berätta.

Så kan det vara för syskon

Det är vanligt att syskon exempelvis känner att de vuxna inte har tid med något annat än att ta hand om den som är sjuk. Du kan be någon annan vuxen att ge syskonet uppmärksamhet, och kanske delta lite i syskonets vardag.

Syskonet behöver också få ha egna aktiviteter med dig som förälder eller någon annan vuxen. Det kan även kännas bra att göra något tillsammans hela familjen om det är möjligt.

Om syskon behöver stöd

Du kan också fråga om barnet vill prata med någon annan. Erbjud din hjälp att hitta någon som kan lyssna. Det kan till exempel vara en närstående, någon vuxen i skolan eller inom någon fritidsverksamhet. Syskon kan tycka att det kännas skönt att få prata med någon utanför familjen.

För syskon finns det också stödgrupper inom vården och kommunens socialtjänst. De kan även få stöd i patientföreningar.

Här är några råd när du berättar för barnet:

• Berätta om sjukdomen och vad som händer just nu. Anpassa informationen efter barnets ålder. Berätta rakt och enkelt om vad som har hänt. Säg vad sjukdomen heter. Var ärlig och tydlig så att barnet inte fantiserar eller gör feltolkningar. Använd inte omformuleringar eller undvikande svar.
• Berätta inte allt, och inte på en gång. Var lyhörd för hur mycket barnet orkar. Samtal med barn är ofta korta. Se till så att det finns möjlighet att samtidigt göra något annat, till exempel att måla och rita. Har barnet ritat kan ni prata om teckningen.
• Försök hitta det hoppfulla i situationen. Det kan till exempel vara att den som är sjuk får behandling, och att det finns andra vuxna som tar hand om barnet.
• Ge barnet möjlighet att ställa frågor. Svara på det barnet vill veta så gott du kan. Att du inte vet är också ett svar.
• Fråga vad barnet tänker och känner. Hur hen kan svara beror på ålder och mognad. Barn har ofta svårt att beskriva vad de känner, men kan ha lättare att svara på vad de tänker. Pressa inte, utan visa att du är öppen för barnets tankar och reaktioner.
• Lyssna och låt barnet förklara i lugn och ro.
• Säg att barnet får följa med nästa gång du ska träffa din vårdkontakt, om det är möjligt. Då kan ni ställa frågor tillsammans.
• Se till att barnet har förstått. Barn kan ha ett behov av att prata om samma sak många gånger. Det är barns sätt att bearbeta sådant som är skrämmande eller svårt att förstå.
• Barnet behöver få veta om och när viktiga förändringar sker.

Tänk också på detta:

• Finns det flera barn i familjen är det bra att berätta för alla ungefär samtidigt, gärna vid samma tillfälle om det är lämpligt utifrån barnens åldrar. Om det inte går, berätta så snart som möjligt.
• Det kan vara bra att även prata med barnen enskilt eftersom de kan reagera olika.
• Var ärlig om barnet frågar hur du känner. Barn märker att vuxna är annorlunda. De kan vara ovana vid att vuxna gråter. Tala om att det inte är farligt om du är ledsen och orolig, och att det inte är deras fel. Våga säga om du är ledsen, men försök alltid vara hoppfull när du pratar med barnet.
• Försök förklara varför du reagerar som du gör och är som du är. Att det beror på sjukdomen. Barnet behöver förstå och veta att det inte beror på hen om du är trött och inte orkar vara med barnet.

Vad barn förstår och kan hantera i en situation beror på ålder och mognad.

Här får du information och råd utifrån barns ålder. Det är en ungefärlig indelning och ett stöd för att prata och vara med barnet. Kom ihåg att barn är olika och att du känner ditt barn bäst.

Barn upp till ett år

De yngsta barnen kan inte förstå men känner av att stämningen förändras. Behåll lugn och trygghet genom att ha kvar de vanliga rutinerna och genom att bära barnet, prata med hen och sjunga för hen.

Barn mellan 1 och 5 år

Barnet förstår inte allt som händer. Barn lever i nuet. Upp till cirka fyra års ålder ser de sig själva som världens centrum. De kan lätt tro att sjukdom, missbruk eller olyckor är deras fel. Familjen är den trygga basen i deras liv och de är rädda för att förlora den. Att vardagsrutiner rubbas kan vara lika skrämmande som att en närstående har en livshotande sjukdom.

Berätta vad som hänt på ett enkelt sätt och var tydlig med att det som hänt inte är barnets fel. Lyssna på hens funderingar och frågor.

Barn mellan 6 och 12 år

Barnet är mycket intresserat av hur verkligheten är och vill ha förklaringar till det som har hänt. Barn börjar allt mer förstå att det finns risker i livet och döden blir allt mer verklig. De kan vara rädda för att de själva eller någon annan i familjen också ska drabbas. Du kan behöva upprepa flera gånger att det är ovanligt att någon blir allvarligt sjuk.

Barn 13 år och äldre

Barnet förstår helt och hållet vad det innebär att vara allvarligt sjuk.

Många säger att de inte vill ha stöd och det är lätt att tro att de inte oroar sig så mycket. Men att en närstående är sjuk kan vara mycket svårt att ta in, och det kan göra att de försöker undvika hur det känns. Oron kan i stället visa sig genom till exempel problem med sömnen och i skolan.

Respektera deras integritet och visa att du bryr dig och finns där. Tvinga inte på barnet information och tröst och undvik bråk relaterat till sjukdomen.

Barn kan behöva tid innan de kan ta till sig vad som händer. Den första reaktionen kan därför vara annorlunda än vad du förväntar dig. En del barn visar inte sina känslor och kan till en början verka helt oberörda eller vägra ta till sig svåra besked.

Vanligt känna allt från oro till skam och skuld

Barn kan reagera på många olika sätt. De kan växla mellan många olika känslor. Det är viktigt att barnet förstår att alla känslor är okej.

Här är några exempel på hur barn kan reagera och känna:

• Vara arg.
• Tycka synd om den som är sjuk.
• Vara ledsen eller rädd.
• Vara orolig för hur familjen ska klara sig och hur barnet ska bli omhändertaget.
• Vara orolig för hur det ska gå för den som är sjuk. Barnet vågar kanske inte lämna den personen ensam och får svårt att gå till skolan.
• Tro att det är barnets fel och känner skuld. Barnet kanske tar mycket ansvar för familjen och gör många av sysslorna hemma. Hen kan också försöka att inte störa, att inte ta för mycket plats eller inte bråka.
• Skämmas över sin situation, över att ha det annorlunda än andra, eller skämmas över den som är sjuk. Barnet kan låta bli att ta hem kompisar och försöka hindra dig från att komma till skolan eller fritidsaktiviteten. Ibland skäms barnet också över sig själv.

Var uppmärksam på om barnet beter sig annorlunda eller verkar må dåligt

Var uppmärksam på om barnet till exempel drar sig undan från sin familj, från vänner, är ledsen eller är mycket argare än tidigare. Det kan också vara att barnet ofta har ont i huvudet eller magen, svårt att sova, eller har problem i förskolan eller skolan.

Läs texten När barn mår psykiskt dåligt. Där får du bland annat veta vad du kan göra själv och var du kan söka stöd.

Det hjälper ofta barnet att få vara delaktig

Barnet kan ha lättare att hantera situationen om hen får vara delaktig i det som händer, och hjälpa till med det som hen klarar av. Det gäller till exempel om du är mycket på sjukhus. Låt barnet följa med till sjukhuset om hen vill och det är möjligt. Men tvinga aldrig barnet, hen kanske vill skicka med en hälsning bara.

De som arbetar på sjukhuset ska hjälpa dig att visa ditt barn hur det ser ut där och svara på frågor.

Du som förälder är viktig i barnets liv både före, under och efter tiden på sjukhuset.

Barnet kan få stöd och hjälp på flera sätt, utöver hjälp från dig.

Det är bra om det finns andra vuxna runt familjen som du och barnet kan få stöd av och prata med. Det kan till exempel vara vänner, närstående eller en kompis förälder. Barnet kan bland annat behöva prata om det som har hänt eller om sådant som barnet tror att du blir ledsen eller orolig över att höra. De allra flesta vuxna hjälper gärna till om de får veta vad de kan göra.

Tveka inte att be om hjälp.

Säg till barnet att det är bra att prata med någon som barnet litar på om hen vill och behöver, och att du inte blir arg eller besviken för det.

Vården kan hjälpa dig med information, råd och stöd till barnet

Vårdpersonalen har ett ansvar att tänka på barnen.

Personalen där du får vård ska fråga dig om du har barn. Personalen kommer kanske att fråga hur du tänker att sjukdomen påverkar barnet och om du har berättat om den.

Om du är förälder eller bor tillsammans med barnet ska personalen enlig lag erbjuda information, råd och stöd till barnet. Du kan få hjälp att prata med barnet. Du kanske vill ha stöd hur du ska berätta, eller ha personal med när du berättar. Är det okej med dig kan personalen också själv prata med barnet utan att du är med. Om personalen inte själva erbjuder detta kan du eller barnet be om det.

Barnets funderingar är viktiga och hen ska alltid känna att det är okej att fråga.

Du kan be personalen om hjälp för att barnet ska få information och stöd även när andra viktiga närstående är sjuka.

Vill du inte att barnet ska få veta något om din sjukdom kan inte vården bryta sin sekretess mot dig. Det kan finnas olika skäl till din tvekan. Men forskning visar tydligt att barn som får vara delaktiga i det som händer dig och andra i deras närhet mår bättre än de som hålls utanför. Det gäller även i mycket svåra situationer.

Om barnet behöver egen hjälp från vården

Ibland kan barnet behöva stöd och hjälp för att må bra. Ni kan få stöd och hjälp genom att kontakta någon av dessa:

• Sjukhuset eller mottagningen där du får vård.
• En vårdcentral.
• Elevhälsan på skolan. Läs mer om elevhälsan.
• En ungdomsmottagning, om barnet är 13 år eller äldre.
• Kommunens socialtjänst, som erbjuder stöd till familjer och enskilda. Kontaktuppgifter finns på kommunens webbplats.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

På en del orter finns särskilda mottagningar som hjälper barn och unga med lindrig psykisk ohälsa. De kan bland annat finnas på en vårdcentral eller en barnläkarmottagning. De kallas exempelvis samtalsmottagningar för barn och unga, barnhälsa eller ungdomshälsa. De ingår i något som kallas första linjens psykiatri.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård för ditt barn.

Stöd via organisationer, religiösa församlingar, chattar och hjälptelefon

Kyrkor och frivilliga organisationer kan också ge stöd till barn.

Det finns många patientföreningar eller intresseorganisationer där andra med liknande erfarenheter ger stöd. Ofta kan du ringa, chatta och skicka frågor på mejl.

I texten När en vuxen i din familj inte mår bra finns tips för barn om texter och filmer. De handlar bland annat om när en närstående har en svår sjukdom eller ett missbruk. Även du som är vuxen kan läsa för att få tips om hur du ska prata om det.