En IVF-behandling kan göras på olika sätt. Läkaren berättar vad som passar bäst för dig. 

Vid så kallad nedreglering vill man undvika att ägglossningen kommer igång av sig själv. Därför blockerar man de hormoner som styr menscykeln.

Det är vanligast att få ett läkemedel att spreja i näsan. Du sprejar läkemedlet ett par gånger om dagen i två till tre veckor. Läkemedlet innehåller hormoner som gör att äggstockarna kommer i ett viloläge.

Det är vanligt att få lämna blodprov för att se om nedregleringen fungerat. En del blir undersökta med vaginalt ultraljud där läkaren kan se äggstockarna.

När menscykeln är blockerad är det dags att stimulera äggstockarna. Då får du ta sprutor varje dag. Sprutorna innehåller hormoner som gör att det växer äggblåsor. Du behöver inte åka in till kliniken för att få sprutorna, utan tar dem själv. Vårdpersonalen visar hur du ska göra.

Läkaren undersöker sedan med vaginalt ultraljud för att se hur behandlingen fungerar.

En del får sprutor som blockerar och sprutor som stimulerar samtidigt. Alltså både sprutor som blockerar kroppens egna hormonsignaler och sprutor som ska stimulera äggblåsorna att växa. Du tar sprutorna själv hemma.

Under en vanlig menscykel lossnar det oftast ett moget ägg. Vid IVF ska helst flera ägg utvecklas och mogna. Då blir chanserna bättre att lyckas. Därför får du läkemedel som hjälper till att stimulera flera ägg att växa och mogna.

Äggen finns i äggblåsor, så kallade folliklar. För att de ska växa och mogna får du ta sprutor med ett hormon som heter FSH. FSH är en förkortning av follikelstimulerande hormon. Du tar sprutorna själv hemma i omkring tio dagar.

Läkaren använder vaginalt ultraljud för att kontrollera om det blir några äggblåsor och hur de växer. Du kan även få lämna blodprov. Du får besöka kliniken två eller tre gånger under den tiden du tar sprutorna.

När det finns tillräckligt många folliklar i rätt storlek får du en spruta med ett hormon som kallas hCG. Hormonet får äggen att mogna. Två dygn senare kan äggen tas ut och befruktas i laboratoriet.

Spermier till IVF-behandlingen ska lämnas samma dag som äggen ska tas ut ur äggstockarna. På mottagningen brukar det finnas särskilda rum där det går att onanera.

Det är möjligt att onanera hemma, om du inte vill göra det på kliniken. I så fall måste sperman transporteras till kliniken på kort tid, högst ett par timmar efter utlösningen. Sperman måste hållas kroppsvarm för att spermierna ska klara sig. Du kan till exempel ha behållaren i armhålan.

Sperma finns redan nerfryst på kliniken, om det är sperma från en donator som ska användas.

Först får du som ska lämna ägg avslappnande läkemedel och lokalbedövning i slidan.

Läkaren använder ultraljud för att kunna se äggblåsorna. Hen för in en ultraljudsstav i slidan och kan då se en bild av äggblåsorna på en skärm. Genom ultraljudsstaven för hen en tunn nål in genom slidväggen. Nålen förs in i äggblåsorna och äggen plockas ut.

Du kan känna beröring och tryck när äggen plockas ut. Det ska inte behöva göra ont. Du får smärtstillande läkemedel om du känner obehag. 

Behandlingen att plocka ut äggen från äggstockarna brukar ta 15–20 minuter. Efteråt får du stanna kvar och vila i ungefär två timmar. Därefter får du lämna kliniken.

Du behöver inte få någon förberedande behandling om du ska ta emot donerade ägg. Det får i så fall donatorn. Antingen får donatorn behandling i samband med donationen, eller så har äggen tagits ut tidigare och varit nedfrysta. I så fall tinas äggen och används till din behandling.

Äggen samlas i ett provrör och lämnas till klinikens laboratorium. Där flyttar laboratoriepersonalen över äggen till speciella skålar och tillsätter spermierna. Dagen efter går det att se om några ägg har blivit befruktade. Ett befruktat ägg kallas embryo.

Det går att hjälpa en spermie att komma in i ett ägg om spermierna är få eller har nedsatt rörlighet. Den varianten av provrörsbefruktning kallas mikroinjektion. När ägget har hämtats ut ur äggstocken sprutas en spermie direkt in i ägget genom en väldigt tunn nål.

Ibland saknas det spermier i sädesvätskan. Då kan läkaren undersöka om det finns spermier i testikeln eller bitestikeln. I så fall kan spermierna plockas ut med en liten operation. Spermierna kan sedan användas vid en mikroinjektion.

Om något ägg har blivit befruktat sätter läkaren tillbaka det in i livmodern. Det brukar ske två till sex dygn efter att äggen har plockats ut. Du som vill bli gravid får ligga i en gynstol. Närstående kan sitta med bredvid.

Läkaren sätter tillbaka embryot genom en tunn plastslang som kallas kateter. Katetern förs in i slidan, genom livmodertappen och in i livmodern. Samtidigt brukar läkaren hålla en ultraljudsapparat mot magen för att kunna se livmodern. Behandlingen tar ungefär tio minuter.

I Sverige finns en regel att läkaren endast sätter tillbaka ett embryo. Det är för att minska de komplikationer som är vanligare om du väntar fler barn än ett. Det är bara i undantagsfall som läkaren sätter tillbaka två embryon.

De embryon som eventuellt blir över efter behandlingen kan frysas in, om de är av bra kvalitet. De befruktade äggen kan sparas och användas vid eventuella framtida försök.

Efter att embryot har satts in i livmodern får du ta ett hormon som heter progesteron. Det hjälper livmoderslemhinnan att ta emot embryot så att det kan fastna och börja växa. Det är vanligast att få hormonet som slidpiller eller slidgel. Du behöver ta det i ungefär två veckor.

Dagarna efter att embryot är på plats kan du få en blodblandad flytning. Det behöver inte betyda att behandlingen har misslyckats.