ERCP är en röntgenundersökning som kan användas för att se om du har något av följande:

• Sten i gallgången.
• En sjukdom i gallvägarna.
• En sjukdom i bukspottkörteln.

Endoskopet som används har en kameralins längst fram. Genom endoskopet kan läkaren se organen på en bildskärm.

Med endoskopet kan läkaren spruta in kontrastmedel i gallgångarna och i gångarna i bukspottkörteln. Kontrastmedel gör att gångarna syns tydligt på röntgenbilder.

Läkaren kan också behandla genom endoskopet. Oftast sker det i samband med en undersökning när läkaren kan ställa en diagnos direkt.

Ibland tar läkaren prover under undersökningen.

Stråldosen som används vid ERCP är inte speciellt hög, den är längre än vid många andra röntgenundersökningar.

Förkortningen ERCP står för det engelska namnet endoscopic retrograde cholangio-pancrearticography.

För att undersökas med ERCP behövs en remiss. Det är viktigt att du berättar följande för läkaren som skickar remissen:

• Om du är gravid.
• Om du använder läkemedel, och då vilka läkemedel.
• Om du är allergisk mot kontrastmedel.

Inte äta inför undersökningen

Magsäcken måste vara tom för att endoskopet ska kunna föras igenom den. Du får därför inte äta mat minst sex timmar före undersökningen, men du kan dricka vatten fram till någon timme innan.

Du får en kallelse med posten inför undersökningen. I kallelsen finns det mer information om hur länge du ska låta bli att äta. Du kan också få informationen från personalen på mottagningen där du ska undersökas.

Undersökningen görs oftast på ett sjukhus.

Du får lugnande medel eller narkos

Det är vanligast att vara sövd med narkos under en undersökning, men du kan också bara få lugnande medel. Narkos används alltid om du både ska undersökas och behandlas.

Du får det lugnande medlet direkt i blodet med en spruta en stund före själva undersökningen. Sedan får du lokalbedövning i halsen och efter ett tag får du mer lugnande läkemedel.

Sövs du med narkos har du en narkossjuksköterska bredvid dig under hela undersökningen och behandlingen. Narkossjuksköterskan övervakar dig så att narkosmedlet doseras rätt.

Läkaren för ner endoskopet

Du får ligga på mage på en brits när du undersöks. Läkaren för ner endoskopet när bedövningen har börjat verka i halsen eller efter att du har sövts med narkos. Endoskopet förs ner genom munnen och ner i matstrupen, genom magsäcken och ner till tolvfingertarmen.

Du behöver hjälpa till och svälja om du är vaken. Det är för att endoskopet ska hamna rätt. Det kan kännas obehagligt men när endoskopet är på plats minskar oftast besvären.

Läkaren ser bilder på bildskärm

Genom endoskopet för läkaren in en tunn slang in i gemensamma gallgången.

Genom slangen sprutar läkaren in kontrastmedel i gångarna. Endoskopet för över bilder på slemhinnan i tarmen till en bildskärm. Läkaren kan då hitta och undersöka gallgångens och bukspottskörtelsgångens gemensamma mynning till tolvfingertarmen.

ERCP kan användas för behandling

Läkaren kan också behandla genom endoskopet. Oftast sker det i samband med en undersökning när läkaren kan ställa en diagnos direkt.

Undersökningen kan till exempel visa att du har sten i gallgången som läkaren då kan ta bort under samma ERCP-undersökning.

Läkaren kan göra gallgångens öppning till tarmen större. Stenen får då större utrymme och kan passera ut i tarmen av sig själv.

Om det är trångt i gallgången kan den göras större. Kirurgen placerar sedan ett rör där så att gallan kan passera utan hinder. Röret kallas stent.

Undersökning och behandling med ERCP brukar ta mellan 15 och 30 minuter, men kan ibland ta upp till en och en halv timme.

Du kan känna ett obehag i halsen och må illa i några timmar efter undersökningen. Du kan dricka igen när bedövningen i halsen har släppt, men du bör vänta med att äta fast mat tills dagen därpå. Klar buljongsoppa går bra att dricka.

Bedövningen släpper efter cirka fyra timmar.

Du kan få stanna kvar på sjukhuset

Du kan få åka hem samma dag om du bara har undersökts.

Har du fått behandling i samband med undersökningen kan du få stanna kvar på sjukhuset över natten. Du behöver inte bli sjukskriven för undersökning och behandling med ERCP.

Du ska få information innan du åker hem

Du ska få följande information innan du åker hem:

• Vad undersökningen visade.
• Vad som har gjorts.
• Vilken vård du ska få när du har skrivits ut från sjukhuset.
• Om du behöver gå på fler undersökningar och vilka de är.

Det är bra om du har en närstående med dig eftersom du kan vara påverkad av läkemedel och ha svårt att komma ihåg vad vårdpersonalen har sagt. Du kan också be att få informationen utskriven.

Om du har fått narkos får du inte köra bil efter. Det beror på att du fortfarande kan vara dåsig av narkosmedlet.

Du kommer sedan att få information från läkaren som skickade remissen om hur undersökningen har gått och vad som händer framöver. Kontakta den läkare eller mottagning som skrev remissen om du inte har fått en återbesökstid.

Bukspottkörteln kan ha blivit irriterad vid en undersökning och behandling med ERCP. Du kan då få en lätt obehagskänsla i magen, men det brukar snabbt gå över. Ofta går det över redan till nästa dag.

Inflammation i bukspottkörteln

Ibland kan bukspottkörteln bli inflammerad av kontrastmedlet. Det märker du genom att du får ont i magen och att du känner dig sjuk. Då måste du till en akutmottagning. Undvik att äta och dricka tills sjukvårdspersonalen vet vad som har hänt.

Risken för allvarliga komplikationer ökar om du har fått behandling i samband med undersökningen. Ett exempel på komplikation är svår inflammation i bukspottkörteln.

Du kan också ha fått hål på tarmen, vilket kan leda till större blödningar eller infektioner.

Sök vård direkt

Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du har kommit hem och får något av följande symtom:

• ont i magen
• feber
• illamående
• kräkningar.

Om det är stängt, sök vård på en akutmottagning.

Det är viktigt att du berättar att du genomgått en ERCP-undersökning.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp med att bedöma dina symtom eller var du ska söka vård.

När du lämnar prov i vården sparas en del prov i en biobank. Prover sparas för att din vård ska bli så bra och säker som möjligt. Läs om prov i vården som sparas.

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få informationen utskriven så att du kan läsa den i lugn och ro.

Även barn och unga ska få vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.