Så fungerar matsmältningsorganen
Maten du äter bryts ner medan den passerar genom din kropp. Det kallas matsmältning eller matspjälkning. Olika organ och körtlar hjälper till med matsmältningen. Maten behöver brytas ner för att kroppen ska kunna ta upp näringen som maten innehåller.
Matsmältningen sker i mag-tarmkanalen
Mag-tarmkanalen är den kanal som går från munnen till ändtarmsöppningen. När maten passerar genom mag-tarmkanalen bryts den ner till sina minsta beståndsdelar.
Till mag-tarmkanalen hör följande delar:
- munnen
- svalget
- matstrupen
- magsäcken
- tunntarmen
- tjocktarmen
- ändtarmen.
De här körtlarna och organen hjälper till med matsmältningen:
- spottkörtlarna
- levern
- gallblåsan med gallgångarna
- bukspottkörteln.
Så lång tid tar det för maten att gå från munnen till ändtarmsöppningen
Tiden det tar att smälta maten är olika för olika personer. Det beror också på vad du äter, olika sorters mat tar olika lång tid att smälta. Ungefär tre timmar efter en måltid har hälften av innehållet i magsäcken tömts. Efter drygt fyra timmar är magsäcken tom. Därefter tar det tre till sju timmar för maten att passera genom tunntarmen. Sedan tar det från tre timmar och upp till drygt två dygn för maten att passera genom tjocktarmen. Hela processen från mun till ändtarmsöppningen tar i genomsnitt ett dygn.
Munnen
Den mat och dryck du äter och dricker kommer först till munnen. Musklerna som finns i dina läppar och kinder bearbetar maten tillsammans med tungan. I munnen blandas också maten med saliv.
Tänderna krossar och maler maten
Tändernas viktigaste uppgift är att sönderdela maten. Framtänderna har vassa kanter och är formade så att du kan bita av maten. Kindtänderna har stora tuggytor som är bra för att krossa och mala sönder maten.
Saliv hjälper till att sönderdela maten
I munnen blandas maten med saliv. Saliven har flera viktiga uppgifter:
- Den sönderdelar maten och gör den lättare att svälja.
- Den hindrar att slemhinnan i munnen torkar ut.
- Den skyddar munhålan och tänderna mot bakterier.
Saliv består mest av vatten. I vätskan finns salter och olika ämnen som har till uppgift att sönderdela maten. Dessa ämnen kallas enzymer.
Det bildas mer saliv när du känner smaken eller lukten av mat, eller tänker på mat.
Saliv bildas i spottkörtlarna
Saliv bildas i spottkörtlarna. Varje dygn bildas 1-1,5 liter saliv. Du har tre par större spottkörtlar:
- öronspottkörteln
- underkäksspottkörteln
- tungspottkörteln.
Öronspottkörteln är störst och finns nära örat. Underkäksspottkörteln finns invid underkäken, och tungspottkörteln i munhålans botten. Det finns även många små spottkörtlar i munnens slemhinna.
Svalget
Svalget är ett hålrum som finns bakom munhålan och näshålan. Det fortsätter ner till matstrupen och struphuvudet. Här korsas vägarna för matstrupen och luftstrupen. Svalget är täckt av slemhinna.
En reflex gör att du sväljer
Det är en reflex som gör att du sväljer maten. Reflexen sätts igång när du har tuggat och maten når den bakre svalgväggen.
Struplocket lägger sig som ett skydd över luftstrupen när du sväljer. Därmed hindras maten från att komma ner i luftstrupen istället för i matstrupen.
Matstrupen
Maten du äter transporteras till magsäcken genom matstrupen. Matstrupen är formad som ett ungefär 25 centimeter långt rör. På insidan är röret täckt av slemhinna. Matstrupen ligger mellan lungorna och bakom hjärtat.
Maten pressas neråt med hjälp av matstrupens muskler
Matstrupens uppgift är att transportera maten från munnen till magsäcken. Enzymerna från saliven fortsätter att sönderdela maten under hela vägen ner till magsäcken.
Maten transporteras genom att musklerna i matstrupen pressar maten neråt med vågrörelser. Sådana vågrörelser finns i hela mag-tarmkanalen.
Från det att du sväljer tar det närmare tio sekunder för fast föda att nå magsäcken, men bara någon enstaka sekund för dryck.
Magsäcken
Magsäcken är en behållare där maten och drycken stannar upp innan den transporteras vidare genom resten av mag-tarmkanalen. Magsäcken rymmer ungefär en och en halv liter. Den brukar vara tömd på mat ungefär fyra timmar efter en måltid. Dryck passerar snabbast och fet mat stannar kvar längst i magsäcken.
Övre och nedre magmunnen
Magsäcken ligger högt upp i buken, alldeles under mellangärdet på vänster sida. Den är formad ungefär som en säck med två öppningar. Den övre öppningen är från matstrupen. Den nedre öppningen går till tolvfingertarmen. Öppningarna kallas övre och nedre magmunnen.
Magsäcken knådar maten
Magsäcken är uppbyggd av glatta muskler. Den rör sig ständigt eftersom musklerna hela tiden omväxlande dras samman och slappnar av. Maten knådas och blandas med magsaft i magsäcken. Det gör att maten sönderdelas ytterligare. Maten som lämnar magsäcken är en trögflytande vätska.
Magsäckens slemhinna bildar magsaft
Insidan av magsäcken är täckt av en mycket tålig slemhinna. Slemhinnan innehåller körtlar som bildar magsaft. Magsaften består bland annat av saltsyra som är frätande och mycket sur.
Det här är magsaftens uppgifter:
- Den förstör de flesta bakterier som följt med maten.
- Den innehåller enzymer som behövs för att maten ska kunna brytas ner ytterligare och för att bland annat vitaminet B12 ska kunna tas upp av kroppen.
- Den innehåller ett slemliknande ämne som hjälper till att skydda magsäckens slemhinna mot den frätande saltsyran och enzymerna.
Totalt bildas ungefär två liter magsaft per dygn. Redan när du ser mat börjar mängden magsaft öka. Det gör att magsäcken kan ta hand om maten och bryta ner den direkt när den hamnar i magsäcken.
Levern
Levern är kroppens största körtel. Den ligger högt upp i buken på höger sida och skyddas av revbenen.
Galla bildas i levern
I levern bildas en halv till en liter galla varje dag. Gallan innehåller bland annat gallsyror, gallfärgämnen, hormoner, vatten och salter. Gallan behövs för att bryta ner fettet i maten. På leverns baksida passerar den så kallade levergången ut ur levern. Här går också blodkärl till och från levern. Gallan transporteras i levergången.
Levern bildar inte bara galla utan har många andra viktiga funktioner:
- Levern bildar ämnen som behövs för matsmältningen, till exempel kolesterol och galla.
- Levern lagrar socker, vitaminer och järn.
- Levern hjälper bukspottkörteln att reglera blodsockernivån.
- Levern tar hand om gifter som har kommit in i kroppen.
- Levern lagrar blod och renar blodet.
Gallblåsan koncentrerar gallan
Gallblåsan ligger på leverns baksida. Gallan bildas i levern, men den samlas och lagras i gallblåsan. Gallan stannar i gallblåsan till den behövs för att bryta ner fett i tolvfingertarmen som är tunntarmens första del. Gallan kan bara passera ut i tarmen när det finns mat som ska brytas ner. En ringmuskel vid öppningen mot tolvfingertarmen förhindrar att galla passerar vid andra tidpunkter.
Bukspottkörteln bildar hormoner
Bukspottkörteln ligger precis framför ryggraden. Bukspottet innehåller enzymer som hjälper till vid nerbrytningen av maten. Bukspottet innehåller också bikarbonat som hjälper till att neutralisera det sura innehållet från magsäcken. Bukspottet leds genom en gång som går ihop med gallgången och sedan mynnar ut i tolvfingertarmen.
Bukspottkörteln bildar även hormonerna insulin och glukagon. Dessa hormoner är viktiga för att hålla kroppens blodsocker på rätt nivå.
Tunntarmen
Maten lämnar magsäcken genom den nedre magmunnen. Den kommer då till tunntarmen.
Tunntarmen har följande uppgifter:
- Tunntarmen fortsätter att sönderdela maten.
- Tunntarmen tar upp vatten och näringsämnen från maten.
Tunntarmen är tre till fem meter lång. Sammandragningar i tunntarmens muskler skapar vågrörelser som knådar tarminnehållet och för det framåt.
Tolvfingertarmen är tunntarmens första del
Den första delen av tunntarmen kallas tolvfingertarmen. Där blandas maten med olika ämnen från levern, gallblåsan och bukspottkörteln. Ämnena behövs för nerbrytningen av maten.
Tolvfingertarmen har fått sitt namn av att den är tolv fingerbredder lång, det vill säga ungefär 25 centimeter.
Tunntarmens yta är mycket stor
Tunntarmens insida är täckt med slemhinna. Slemhinnan är kraftigt veckad. På slemhinnan finns små utskott som kallas tarmludd. På tarmluddets yta finns ett lager tarmceller, som tar upp näring. Den veckade ytan, tarmluddet och tarmcellerna gör tunntarmens yta mycket stor. Det är viktigt för att tunntarmen ska kunna ta upp tillräckligt med näring från maten.
Tunntarmen tar emot vätska och avger vätska
Varje dag tar tunntarmen emot sex till sju liter vätska. Det är dels mat och vätska som vi ätit och druckit, dels vätskor som tillförts i mag-tarmkanalen, det vill säga saliv, magsaft, galla och bukspott.
Tunntarmens slemhinna avger själv ytterligare ungefär två liter vätska i form av tarmsaft. Tarmsaften innehåller matsmältningsenzymer samt vatten och slem som smörjer tarmen och underlättar transporten. Av de åtta till nio liter vätska som passerar tunntarmen sugs det allra mesta upp igen, den största delen i tunntarmens nedre del och i tjocktarmen. Knappt två deciliter vätska lämnar kroppen varje dag tillsammans med avföringen.
Tunntarmen suger upp viktiga näringsämnen från maten
I tunntarmen har maten hunnit brytas ner till sina minsta beståndsdelar. Det gör att tunntarmen kan börja suga upp de delar av maten som kroppen behöver.
Slemhinnan i tunntarmen suger upp socker, fett, vitaminer, salter och aminosyror. Aminosyror är det som proteiner består av. Dessa ämnen transporteras sedan till levern där de antingen används för att bilda olika ämnen eller lagras.
Det som är kvar av tarminnehållet lämnar tunntarmen efter tre till sju timmar. Det är nödvändigt att passagen genom tunntarmen tar ganska lång tid eftersom alla viktiga näringsämnen ska hinna sugas upp.
Tjocktarmen
Tjocktarmen är en fortsättning på tunntarmen. Tjocktarmen är nästan en och en halv meter lång och dubbelt så tjock som tunntarmen. Invid tjocktarmens första del ligger blindtarmen.
Vågrörelser för tarminnehållet neråt
Tjocktarmen tar emot en till två liter tarminnehåll från tunntarmen varje dygn. Detta stannar i tjocktarmen i tre timmar upp till över ett dygn. Tarminnehållet transporteras neråt i tarmen med hjälp av vågrörelser. En stor del av tarminnehållet består av vatten, resten av mat som inte brutits ner, salter och bakterier. Det mesta av vattnet sugs upp från tarmen ut i blodet. Därför får avföringen en fastare konsistens. Tjocktarmen suger också upp vissa salter.
Bakterier behövs för nerbrytningen av maten
Bakterierna i tjocktarmen har flera uppgifter. De har del i kroppens immunförsvar och de bildar till exempel K-vitamin som kroppen behöver. Bakterierna bryter även ner vissa ämnen som matsmältningsenzymerna inte klarat av att bryta ner när maten har passerat genom mag-tarmkanalen.
Vid nerbrytningen bildas gas, totalt en till två liter per dag. Ibland kan gaserna göra att tarmväggen spänns ut och du kan få ont eller knip i magen. Vissa typer av livsmedel kan ge mer gas än andra, till exempel kål, bönor och produkter som är sötade med vissa sötningsmedel.
Här kan du läsa mer om gaser i tarmarna.
Bakterierna tjocktarmen hindras från att ta sig in i kroppen med hjälp av så kallad lymfatisk vävnad i tarmväggen. I tjocktarmens slemhinna finns speciella celler som bildar slem som smörjer avföringen.
Ändtarmen
I bäckenet övergår tjocktarmen i ändtarmen. Den är knappt 15 centimeter lång. Ändtarmens nedersta del är lite större än ändtarmens övre del. Därför kan en del avföring samlas upp där innan tarmen måste tömmas. Den allra sista delen kallas ändtarmsöppningen eller anus. Runt ändtarmsöppningen finns två ringformade muskler som kallas ringmuskler. Den yttre av dem kan styras med hjälp av viljan.
Avföringen består av vatten, bakterier, matrester som inte har brutits ner, celler som stötts bort från tarmslemhinnan och slem.
Reflexer gör att tarmen kan tömmas
I ändtarmen finns särskilda mottagare som känner när tarmen spänns ut av avföringen. En reflex gör att tjocktarmen och ändtarmen dras samman för att pressa ut avföringen, samtidigt som musklerna runt ändtarmsöppningen slappnar av.