Organdonation
Varje år får svårt sjuka personer organ eller vävnader ersatta genom transplantation från avlidna eller levande donatorer. Du kan säga ja eller nej till att bli donator efter din död genom att anmäla dig till donationsregistret.
Du bestämmer själv
Det är bra om du tydligt uttrycker din inställning till att donera dina organ eller vävnader efter din död, medan du ännu är i livet. Det underlättar för dina närstående och för vården.
Organ som kan transplanteras är främst njure, lever, hjärta och lungor. Det går även att transplantera vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad.
Du kan även anmäla dig till donationsregistret på Socialstyrelsens webbplats. Där kan du även läsa mer om vad det innebär att säga ja till donation.
Kom ihåg att berätta för dina närstående när du har fattat ditt beslut. Du kan när som helst ändra ditt beslut. Det är det sista beslutet som gäller.
Det behövs fler donatorer. Det är många som vill donera men som inte anmäler sitt samtycke till donation.
Du som har donationskort
Det finns många som har ett donationskort. Donationsregistret är digitalt och om det skulle bli aktuellt med donation tittar vårdpersonalen alltid i registret.
Därför är det bra om du anmäler dig till registret oavsett om du har ett kort eller inte.
Donationskorten gäller fortfarande, även om de inte längre finns att beställa.
Vem kan anmäla sig till donationsregistret?
De flesta svenskar som har fyllt 15 år kan anmäla sitt intresse av att bli donator av organ och vävnader.
Man kan anmäla sig till donationsregistret oavsett ålder eller sjukdom. Sjukvården gör en individuell medicinsk bedömning av alla som blir aktuella för donation.
Den som är yngre än 15 år kan bli anmäld till donationsregistret av sin vårdnadshavare. Från 15 år avgör man själv om man vill stå kvar som donator.
Donation efter döden
Sjukvården gör alltid sitt yttersta för att rädda livet på den som är sjuk eller skadad. När livet inte går att rädda och livräddande behandling inte hjälper kan sjukvården sätta igång en utredning för att ta reda på förutsättningarna för donation.
Hinder för donation
Det blir ingen donation om den avlidne har sagt nej före sin bortgång. Det gäller också om det finns motstridiga uppgifter om personens vilja att donera.
Det kan även finnas andra skäl till att donation inte är möjlig. Ett exempel är om en person som vuxen inte har haft förmåga att ta ställning till donation på grund av en kognitiv funktionsnedsättning som gör att man inte förstår vad det innebär att donera.
Närstående har en viktig roll
Du som är närstående har en viktig roll. Din medverkan behövs för att sjukvården ska kunna utreda frågan om donation efter döden.
Du kan förmedla den avlidnes vilja, om du vet om hen ville donera eller inte. Men du kan inte själv bestämma åt den som har avlidit.
Organdonation i Östergötland
Har du frågor om organdonation är du välkommen att kontakta donationsverksamheten i Linköping. Vill du donera hela kroppen för undervisningsändamål kan du beställa ett särskilt formulär.
Donation när du lever
Det är fullt möjligt att donera vissa organ som levande givare, främst donation av en njure. Du klarar dig med bara en njure eftersom den njure du har kvar tar över hela njurfunktionen.
En njurdonation sker oftast från en släkting eller annan närstående, men det förekommer även från anonyma givare. Den typen av donation har ingenting med donationsregistret att göra, utan går till på ett annat sätt.
Noggrann utredning
Du får gå igenom en grundlig hälsoundersökning och prata med en kurator. Att välja att donera ett organ är ett livslångt beslut. Beslutet ska vara grundat på egen fri vilja, utan påtryckningar från andra.
Att sälja eller köpa organ för transplantation är förbjudet enligt svensk lag. Däremot har du som är levande donator rätt till ersättning, för eventuella merkostnader. Det kan till exempel vara förlorad arbetsinkomst i samband med operationen.
Helkroppsdonation
Den som vill donera hela sin kropp till medicinsk och anatomisk undervisning måste skriva ett avtal om detta med någon av de medicinska högskolorna.
Det kallas helkroppsdonation, och är helt fristående från donationsregistret.
Avtalet tecknas med den mottagande institutionen vid respektive universitet. För mer information och kontaktuppgifter, se Socialstyrelsens webbsida.