Det finns två slags obduktioner som kan göras efter ett dödsfall. Det är antingen en klinisk obduktion eller en rättsmedicinsk obduktion.

Det är alltid en läkare som är ansvarig för undersökningen av kroppen. Läkaren arbetar tillsammans med en obduktionstekniker, men flera andra personer kan också delta i obduktionen i studiesyfte.

En obduktion kan göras några timmar efter dödsfallet, men det kan också ske några dagar efteråt. Ibland kan den göras ännu senare, men sällan mer än två veckor efter dödsfallet.

En särskild lag reglerar i vilka situationer obduktioner får göras. En obduktion ska ske med respekt för den avlidna personen och med hänsyn till närståendes vilja så mycket som möjligt. Endast läkare får utföra obduktioner.

Ett dödsfall ska anmälas till polisen om läkaren inte är säker på att det är en sjukdom som har orsakat döden, det vill säga då det finns misstanke om onaturligt dödsfall. Polisen kan då begära att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Den kan göras om det till exempel finns misstankar om något av följande:  

• Dödsfallet beror på ett brott, som till exempel mord eller dråp.
• Dödsfallet beror på en olyckshändelse eller ett självmord.
• Dödsfallet har skett samband med misstanke om att personen har blivit felbehandlad i vården.

En speciell orsak kan vara att personen har varit död så länge att kroppen är ankommen och det krävs en rättsmedicinsk obduktion för att kunna avgöra dödsorsaken.

Domstol och åklagare kan begära obduktion

Förutom polisen kan också en allmän domstol eller åklagare besluta om att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Som närstående kan du också göra en egen polisanmälan om du har misstankar om att orsaken till dödsfallet är onaturligt.

En rättsmedicinsk obduktion görs på någon av landets sex rättsmedicinska avdelningar.

Som närstående ska du alltid få information av polisen om att en rättsmedicinsk obduktion kommer att göras, men beslutet kan inte överklagas. 

Det kan vara svåra händelser som gör att en obduktion behövs. Döden kan ha kommit plötsligt. Vad som hänt i samband med dödsfallet kan påverka vad du anser om att en obduktion ska göras eller inte. Du kan ha många olika känslor, som också kan vara motstridiga.

Du kan också ha många frågor kring dödsfallet. Vad hände? Har sjukvården gjort rätt? Kan dödsfallet bero på en sjukdom som kan föras över genetiskt även till mig eller till mina barn?

Genom svaren från obduktionen kan du få veta mer. Det kan göra att det känns lättare.

Fråga om du undrar över något

Som närstående kan du alltid prata med den behandlande läkaren om du har frågor eller vill veta mer om en klinisk obduktion. Du kan också kontakta den läkare som har genomfört obduktionen. Men det är alltid den behandlande läkaren eller läkaren som skrivit remiss för obduktion som berättar vad svaren har visat, till exempel hur olika symtom hos den döde hängde ihop med dödsorsaken.

Vid en rättsmedicinsk obduktion är det den rättsmedicinska enheten som du ska kontakta om du undrar något eller vill veta mer om obduktionen.

Om du behöver annat stöd kan du till exempel prata med en kurator på sjukhuset.

Efter en obduktion tas kroppen om hand på ett respektfullt sätt. Oftast kan du få se den avlidna personen efteråt.

Det är ovanligt, men ibland måste en obduktion göras trots att du som närstående inte vill eller trots att den avlidna tidigare har motsatt sig det. Då är det viktigt att du känner att du förstår varför det behövs en obduktion.

Det händer även att närstående vill ha en obduktion av en avliden trots att läkaren inte tycker att det behövs, men det är ovanligt. Då försöker vården så långt det går ta hänsyn de närståendes vilja.