Det finns två typer av urinvägsinfektion.

Urinvägsinfektion i nedre urinvägarna

Barnet kan ha urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna. Då finns infektionen i urinröret och urinblåsan. Det är den vanligaste formen av urinvägsinfektion. Det är också vanligare bland flickor eftersom de har ett kortare urinrör än pojkar.

Urinvägsinfektion i övre urinvägarna – njurbäckeninflammation

Barnet kan också ha urinvägsinfektion i de övre urinvägarna. Då finns infektionen i urinledarna eller njurarna. Det kallas för njurbäckeninflammation eller pyelonefrit. Det är vanligare hos barn under ett år, eftersom bakterier sprider sig lättare upp till njurarna i den åldern.

Symtomen skiljer sig åt beroende på om urinvägsinfektionen finns i de nedre urinvägarna eller i de övre urinvägarna.

Urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna

Det är vanligt att barnet har ett eller flera av följande besvär om hen har urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna:

• Det svider när barnet kissar.
• Barnet behöver kissa ofta.
• Barnet har svårt att hålla tätt.
• Det kan komma lite blod i urinen.
• Barnet har ont i magen.
• Urinen luktar illa.
• Barnet kan ibland få lite feber, oftast under 38,5 grader.

Urinvägsinfektion i de övre urinvägarna – njurbäckeninflammation

Det är vanligt att barnet verkar väldigt sjukt och har ett eller flera av följande besvär om hen har urinvägsinfektion i de övre urinvägarna, så kallad njurbäckeninflammation:

• Barnet har hög feber, oftast över 38,5 grader.
• Barnet har ont i ena sidan.
• Barnet har ont i nedre delen av ryggen.
• Barnet mår illa och kräks.
• Barnet är mycket hängig, trött och känner sig sjuk.
• Det är svårt att få kontakt med barnet.

Svårt att upptäcka symtom hos små barn

Det kan vara svårt att veta om barnet har ont om hen inte kan berätta det själv.

Symtomen brukar vara mindre tydliga ju yngre barnet är. Därför kan de vara svåra att upptäcka hos barn som är yngre än två år.

Nyfödda och barn under ett år som har urinvägsinfektion har oftast ett eller flera av de här symtomen:

• Barnet har feber.
• Barnet vill inte äta som hen brukar.
• Barnet är trött och sover mer än vanligt.

Det kan ibland vara det enda som märks på barnet.

Ibland kan symtomen bero på något annat 

Ibland beror besvären inte på urinvägsinfektion utan på något annat. Det kan till exempel vara en irritation i urinröret eller en annan typ av infektion i underlivet.

Viss mat kan färga urinen röd, liksom salter i urinen hos nyfödda. Urin som luktar illa kan vara symtom på vätskebrist eller något som barnet ätit.

Sök alltid vård om barnet har symtom på urinvägsinfektion.

För barn som är 2 år och äldre:

Kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning så snart det går om barnet har symtom på urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna.

Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är kväll eller natt. Vänta tills vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen öppnar.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Om det är bråttom

Kontakta genast en vårdcentral eller jouröppen mottagning om något av det här gäller för ditt barn:

• Barnet är yngre än två år och har symtom på urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna.
• Barnet har symtom på njurbäckeninflammation. Det gäller oavsett vilken ålder barnet har.

Om det inte går eller är stängt, sök vård på en akutmottagning.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Det finns flera saker du kan göra för att minska risken att ditt barn ska få urinvägsinfektion. 

Torka rumpan bakåt

När barnet har bajsat är det viktigt att torka från ändtarmsöppningen och bakåt, så att inte bakterier från tarmen sprids till urinröret. Det gäller särskilt för flickor, eftersom urinrörets öppning är nära ändtarmens.

Låt barnet kissa regelbundet

Det bästa sättet att undvika urinvägsinfektion är att barnet kissar regelbundet. Det är också bra att ge barnet gott om tid att kissa färdigt varje gång. Bra tillfällen kan exempelvis vara när barnet kommer hem från förskolan, efter middagen och precis före sovdags.

På så vis kan eventuella bakterier i urinvägarna sköljas ut innan de hinner starta en infektion. 

Låt barnet ta en paus och sedan försöka kissa igen

Det kan lättare uppstå urinvägsinfektioner om det finns lite urin kvar i urinblåsan efter att barnet har kissat. Om barnet får upprepade urinvägsinfektioner är det bra att försäkra sig om att hen tömmer hela blåsan. Låt barnet kissa, gå ifrån toastolen några minuter och sedan försöka kissa igen för att få ut det sista. 

Undvik förstoppning

Förstoppning kan bidra till att barnet får urinvägsinfektioner flera gånger. Förstoppningen kan göra att urinblåsan inte tömmer sig som den ska. Det kan också få barnet att hålla sig för länge mellan kisstillfällena. Då kan barnet få urinvägsinfektioner och andra besvär från blåsan.

Bad och kyla ger inte urinvägsinfektion

Det finns inget vetenskapligt stöd för att urinvägsinfektion kan orsakas av dålig hygien, bad eller att barnet blir nedkyld.

Barnet får lämna ett urinprov. Provet kan visa om besvären beror på bakterier i urinen.

Provet kan tas på en vårdcentral eller hemma. Läs om hur det går till att lämna ett urinprov och hur du förvarar provet om det tas hemma.

Om barnet får upprepade urinvägsinfektioner

Barn som får urinvägsinfektion utan feber behöver inte utredas vidare. Det gäller barn som har slutat med blöja. Blöja kan öka risken för urinvägsinfektion.

Om barnet får urinvägsinfektion flera gånger kan läkaren göra olika undersökningar för att ta reda på hur urinblåsan fungerar. Den vanligaste undersökningen är ultraljud, men om det behövs kan läkaren kan göra olika typer av röntgenundersökningar.

En del barn kan behöva undersökas med cystoskopi. Det gäller om läkaren misstänker att orsaken till besvären finns i urinröret. Barnet är sövt under undersökningen. Läs om hur cystoskopi går till.

Olika undersökningar om barnet har njurbäckeninflammation

Om läkaren misstänker att barnet har njurbäckeninflammation finns det andra undersökningar att göra. Med hjälp av blodprov, ultraljud eller olika röntgenundersökningar kan läkaren se om urinvägarna fungerar som de ska.

Läs om hur röntgen av urinblåsan, urinröret och urinledarna på barn går till.

Barn som har urinvägsinfektion får behandling med antibiotika. Då blir barnet ofta snabbt bättre och besvären brukar försvinna efter ett till två dygn. Febern brukar gå över efter två till tre dagar, om barnet har urinvägsinfektion med feber. Men det är vanligt att hen känner sig trött under en längre tid.

Barnet behöver undersökas på nytt om hen fortfarande har feber och inte mår bättre efter två dagars behandling med antibiotika.

Det vanligaste är att barn får ta läkemedlet genom munnen.

Läs mer om att ge läkemedel till barn och att vårda tillfälligt sjuka barn hemma.

Ibland kan barn behöva få läkemedlet direkt i blodet

Barn kan ibland behöva få antibiotika direkt i blodet under något eller några dygn. Det är för att infektionen kan ha spridit sig.

En del barn kan behöva vara på sjukhus

Ibland behöver en del barn med urinvägsinfektion vårdas på sjukhus, särskilt de yngsta. Barn får alltid ha med sig sin förälder på sjukhus.

Ibland behöver barnet byta antibiotika

Ibland kan bakterierna som orsakar infektionen vara motståndskraftiga mot den antibiotika som barnet har fått. Det gäller framför allt om barnet får en ny urinvägsinfektion kort efter den första infektionen. Därför behöver barnet ibland byta antibiotika. Det visar sig efter att urinen har analyserats genom urinodling.

Förebyggande behandling

Ett barn som har fått flera urinvägsinfektioner kan ibland få behandling med en låg dos antibiotika under några månader. Ibland kan behandlingen vara i flera år.

Sådan förebyggande behandling kallas även för profylax. Behandlingen hindrar bakterier från att ta sig upp i urinvägarna.

Dosen är låg för att inte påverka andra bakterier som finns naturligt i kroppen och som kroppen behöver.

De flesta barn som får urinvägsinfektion får inga komplikationer.

En del barn med njurbäckeninflammation kan få en liten skada på njuren. Det är ovanligt att det orsakar några besvär. Om skadan är större kan den ibland påverka njurens funktion. Det kan öka risken för att barnet får högt blodtryck senare under barndomen eller som vuxen.

Sepsis

Vid en njurbäckeninflammation kan bakterierna sprida sig till blodet. Det kallas för sepsis. Bakterierna kan sedan via blodet sprida sig vidare till andra organ. Då blir barnet mer påverkad av sjukdomen. Symtomen kan ofta komma snabbt, ibland inom några timmar. Läs om vanliga symtom vid sepsis.

Risken för sepsis är större hos små barn under tre månader.

Barnet får behandling med antibiotika direkt i blodet om läkaren misstänker sepsis.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Barn ska få vara delaktiga

Barn ska få vara delaktiga i sin vård. Det finns ingen åldersgräns för detta. Barnets möjlighet att ha inflytande över vården beror på hens ålder och mognad.

För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att barnet och du som vuxen förstår den information ni får av vårdpersonalen.

Ni har möjlighet till tolkning till andra språk om någon av er inte pratar svenska. Ni har också möjlighet till tolkhjälp om någon av er till exempel har en hörselnedsättning.