Du kan ha tillfälliga besvär av avföringsinkontinens eller mer långvariga.

Avföringsinkontinens kan vara olika. Det kan vara att du har svårt att hålla emot gaser, eller att det läcker ut vätska om du har lös avföring. Det kan också vara att du inte kan hålla emot när du känner behov av att bajsa. En form av inkontinens är att du inte känner att det läcker avföring.

Avföringen som läcker ut kan vara lös eller fast. Ibland kan det läcka både lös och fast avföring samtidigt.

Huden runt ändtarmens öppning kan bli röd, klia och svida.

Kontakta en vårdcentral om du har besvär med avföringsinkontinens. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

När du kommer till en läkare får du berätta om dina besvär. Ibland kan du få fylla i ett frågeformulär. Du får då svara på följande frågor:

• Är avföringen lös eller hård?
• Hur mycket läcker det?
• Hur ofta läcker det?
• Hur påverkar det din vardag och livskvalitet?

Läkaren undersöker därefter ändtarmen, oftast både med ett finger och med ett rektoskop. Många tycker att det är obehagligt eller pinsamt, men undersökningen behövs för att utreda dina besvär.

Ibland kan läkaren också vilja att tjocktarmen ska undersökas. Du undersöks då med koloskopi eller datortomografi av tjocktarmen. Du får en remiss till undersökningen.

Fler undersökningar

Ibland kan fler undersökningar behövas, till exempel följande:

• Analtrycksmätning används för att kontrollera hur musklerna i ändtarmens öppning fungerar.
• Elektromyografi kan undersöka nervernas funktion i ändtarmen. Elektromyografi förkortas ofta till EMG.
• Ultraljud gör att läkaren kan se om det finns skador på musklerna i ändtarmens öppning.
• Kryströntgen gör det möjligt att undersöka ändtarmens knipfunktion och vad som händer i bäckenbotten och ändtarmen när du kniper eller krystar. Kryströntgen kallas också för defekografi.
• Magnetkamera kan ibland användas i stället för kryströntgen. Magnetkameran används för att se hur bäckenet ser ut och för att ta reda på orsaken till avföringsinkontinensen.

Du kan göra en del själv för att minska besvären. Det kan ibland ta någon till några veckor innan du blir bättre.

Ät hälsosamt

Ät regelbundet och hälsosamt. Prata med en läkare eller en dietist på vårdcentralen om du är osäker på vad du ska äta. 

Alkohol kan påverka nerver och därmed göra avföringsinkontinensen sämre. Prata med din läkare om du vill ändra dina alkoholvanor.

Du kan pröva att använda så kallat bulkmedel för att göra avföringen fastare. Du behöver dricka mer vätska när du använder bulkmedel, för att det ska verka på rätt sätt. Du kan köpa bulkmedel på ett apotek. Du behöver inget recept för att köpa bulkmedel.

Ät mindre av viss mat

Ät mindre av eller undvik att äta mat som gör avföringen lösare. Det kan till exempel vara något av följande:

• Fiberrik och lösande mat som katrinplommon.
• Gasbildande mat som lök, kål, ärtor och bönor.

Ät också mindre av fet mat eftersom det gör avföringen lösare.

En del mat kan öka mängden gas i mag- och tarmkanalen. Ät mindre av sådan mat om du har problem med gaser i magen.

Försök att bajsa regelbundet

Att bajsa regelbundet kan minska risken för att det ska läcka. Du kan till exempel försöka bajsa ordentligt på morgonen för att tömma tarmen.

Bajsa när du behöver det. Ofta kommer en reflex att bajsa efter att man ätit. Försök då att gå på toaletten och att inte hålla emot. Stressa inte heller, utan ta den tid du behöver.

Använd laxermedel eller lavemang

Ibland kan det bli lättare att tömma ändtarmen om du använder laxermedel eller lavemang. Prata först med din läkare innan du börjar använda laxermedel eller lavemang.

Att tömma tarmen med lavemang regelbundet kallas för tarmsköljning eller irrigation. Det kan också lindra.

Läkemedel mot diarré kan hjälpa

Läkemedel som innehåller det verksamma ämnet loperamid kan ibland minska läckagen. Läkemedlet kan ibland användas regelbundet, men bara om din läkare har rekommenderat det.

Var fysiskt aktiv

Försök att hitta en träningsform som fungerar för dig och som får dig att må bra. Fysisk aktivitet gör att tarmarna arbetar och driver fram innehållet i tarmen. Det gör att tarmen töms lättare.

En del vill inte träna eftersom det kan läcka mer avföring under träningstillfället. Anpassa den fysiska aktiviteten till vad du tycker känns bra. Det finns också olika former av skydd du kan använda, läs mer under rubriken Behandling. De flesta träningsanläggningar har också toaletter.

Träna musklerna i ändtarmens öppning

Du kan träna upp ändtarmens muskler med bäckenbottenträning.

Du bör prata med en läkare eller barnmorska när du kan börja med sådan träning, om du har fått avföringsinkontinens efter en operation eller en förlossning.

Lindra irriterad hud runt ändtarmens öppning

Använd en mild tvål utan parfym när du tvättar dig runt ändtarmens öppning. Tvätta dig inte för ofta eftersom det kan göra huden mer irriterad.

Du kan också smörja huden runt ändtarmens öppning efter att du har tvättat dig. Använd en fet eller hudskyddande salva.

Använd gärna mjukt toalettpapper och klapptorka när du torkar dig.

Prata med en läkare om dina läkemedel

Många läkemedel påverkar hur tarmen fungerar. Prata med en läkare om du är osäker om dina läkemedel påverkar. Du kan också fråga personalen på ett apotek när du hämtar ut läkemedlet.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.