Benskörhet upptäcks ofta när du får ett benbrott eller en spricka i ett ben. Det kan hända även i vardagliga situationer om skelettet är skört. 

De flesta benbrott gör ont på något sätt, men inte alla. Ryggkotor som pressats ihop på grund av benskörhet kan ibland bara ge måttlig ryggvärk, som du kanske inte ens behöver söka vård för.

Du behöver utredas för benskörhet om du har minskat mycket i längd. Det gäller om något av följande stämmer:

• Mer än tre centimeter om du är yngre än 70 år
• Mer än fem centimeter om du är äldre än 70 år.

Kontakta en vårdcentral om du tror att du har benskörhet. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Det finns olika sätt att minska risken för benskörhet.

Fysisk aktivitet

Du behåller skelettet så starkt som möjligt genom att röra på dig regelbundet. Fysisk aktivitet minskar risken för benskörhet. Det förbättrar skelettet, muskelstyrkan, koordinationsförmågan och balansen. Det minskar även risken för att ramla och med det benbrott.

Du kan välja den aktivitet du trivs bäst med. Det är viktigt med en form av träning som belastar skelettet, helst ett par gånger i veckan. Du kan gärna kombinera med dagliga promenader eller jogging. Tänk på att även andra sysslor räknas, till exempel trädgårdsarbete och städning.

Fysioterapeuter har särskilda träningsprogram för dig som har fått olika typer av benbrott. De har också särskilda rörelser för att stärka och stödja ryggen vid benskörhet. Du kan också få hjälp med övningar som förbättrar din balans.

Rökning ökar risken

Rökning ökar risken för benskörhet på flera sätt. Det finns till exempel ämnen i tobaksröken som påverkar kroppens förmåga att bygga upp skelettet.

Bra mat minskar risken

Du behöver få i dig tillräckligt med kalcium och D-vitamin för att kunna bygga upp ett starkt skelett.

Du kan öka nivåerna av D-vitamin i blodet om du är ute i solen under sommarhalvåret och äter en varierad kost som innehåller kalcium och D-vitamin. Du behöver få i dig dessa näringsämnen på annat sätt om du har en annan kost.

Ett blodprov visar om du har brist på D-vitamin. Då kan du få ta extra i tablettform.

Prata med läkare innan du börjar med tillskott

Det är viktigt att du får halten av kalcium i blodet och njurfunktionen kontrollerad innan du börjar med extra tillskott. Om du har haft njursten kan risken öka för nya njurstensanfall om du får för mycket kalcium. Prata alltid med en läkare innan du börjar med tillskott av kalcium och D-vitamin.

Du kan även behöva anpassa din kost om du har genomgått en fetmaoperation, eller om du väger för lite. Du kan ta hjälp av en dietist om du behöver.

Barn och unga kan påverka sin benmassa

Barn och ungdomar kan påverka sin benmassa genom att äta mat som innehåller tillräckligt med kalcium. Exempel på kalciumrika livsmedel är mejeriprodukter, broccoli, ärtor, bönor och spenat. Det är viktigt för unga att röra på sig och att vara utomhus varje dag.

Vid läkarbesöket får du berätta om dina besvär. Läkaren brukar ställa frågor bland annat om din livsstil och om du har någon genetisk släkting som har benskörhet. Hen brukar också fråga om du använder läkemedel. Det görs för att ta reda på om du har en ökad risk att få benbrott.

Läkaren frågar även om du har haft benbrott tidigare eller om du har sjukdomar som kan orsaka benskörhet. Svaren på frågorna kan sedan skrivas in i ett formulär som kallas FRAX. Formuläret gör det möjligt att räkna ut hur stor risk du har att råka ut för till exempel ett brutet höftben inom de närmaste tio åren.

Läkaren gör också en kroppsundersökning och en särskild bedömning av hur ryggen ser ut och hur du kan röra dig.

Du kan få göra en röntgenundersökning av ryggraden om du har ont i ryggen utan någon klar orsak. Undersökningen görs för att läkaren ska se om det finns ryggkotor som tryckts ihop, och för att kunna utesluta andra skelettsjukdomar.

Bentäthetsmätning med hjälp av röntgen

Du får göra en bentäthetsmätning om läkaren misstänker att du har benskörhet.

Undersökningen sker med hjälp av två svaga röntgenstrålar som går genom kroppen medan du ligger på en brits i en så kallad DXA-maskin. DXA står för Dual Energy X-ray absorptiometry.

Du bör få bentätheten mätt efter ett benbrott om läkaren misstänker att benskörhet kan ha spelat roll.

Andra undersökningar

Benskörhet kan också vara ett tecken på en annan sjukdom eller en följd av behandling med läkemedel. Då får du lämna en del blodprover för att kunna utesluta det. Svaret på blodproverna kan i sin tur leda till ytterligare undersökningar.

Du kan få behandling med läkemedel som stärker skelettet och minskar risken för benbrott om du har benskörhet.

Om benskörheten orsakas av en annan sjukdom får du behandling för den sjukdomen först. Du kan också få diskutera din medicinering med en läkare om det är orsaken till benskörheten.

Du som får behandling med kortisontabletter under tre månader eller mer kan behöva ta läkemedel som minskar kortisonets påverkan på skelettet. Prata med den läkare som påbörjat din kortisonbehandling. Det är viktigt att du inte själv avslutar eller ändrar din behandling med kortison.

Uppföljande bentäthetsmätning

För att kontrollera att din behandling fungerar görs ofta en ny bentäthetsmätning efter ett par år. Prata med din läkare om behovet av mätning.

Här är några tips för att ordna hemmiljön så att du minskar risken för att falla omkull och bryta ben i kroppen:

• Se till att golvet är fritt från lösa föremål, sladdar och annat som kan innebära en risk för att snubbla. Golvet ska vara jämnt men inte halt.
• Använd riktiga skor inomhus i stället för sockor eller mjuka tofflor.
• Ta bort små mattor och lägg halkskydd under större mattor.
• Se till att trappor har bra belysning och handräcken, helst på båda sidor. Det ska finnas bra belysning om du behöver gå upp på natten.
• Se till att det finns handtag vid toaletten, duschen och i badkaret, och gärna en halkskyddsmatta.
• Ha med dig en trådlös telefon eller en mobiltelefon så att du slipper skynda dig till telefonen när det ringer.
• Undvik att göra saker där det finns risk att du ramlar och slår dig.

Du kan också använda käpp, rullator eller ha någon som följer dig när du går ut om du har dålig balans. Det finns broddar du kan köpa och sätta fast på skorna, även infällbara. Gå helst inte ut när det är mycket halt.

Vävnaderna i benet bryts ner och byggs upp genom hela livet. Vanligtvis finns en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad så att benen blir starka. När du har benskörhet rubbas balansen och mer ben bryts ner än vad som bildas.

Hormoner påverkar benmassan

Kvinnors skelett byggs framför allt upp under de första 20 levnadsåren. Hos män fortsätter uppbyggnaden i några år till och de får oftast en högre benmassa. Den svampaktiga benvävnaden minskar sedan långsamt i vuxen ålder. Hos äldre minskar även den kompakta benvävnaden.

Benförlusten ökar i samband med klimakteriet. Det beror på att hormoner som könshormon och bisköldkörtelhormon hjälper kroppen att hålla balansen mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben.

I samband med klimakteriet minskar mängden kvinnligt könshormon, östrogen.  Benmassan minskar mest under de första åren efter att du haft din sista mens. 

Hård träning påverkar hormonbalansen hos yngre

För de allra flesta är det bra med fysisk aktivitet för att förebygga benskörhet. Men unga kvinnor som tränar på elitnivå kan få en minskad benmassa. Det beror framför allt på att den hårda träningen påverkar hormonbalansen i kroppen. Det brukar märkas genom att mensen inte kommer lika ofta eller försvinner helt. Detsamma kan även hända om du har anorexi.

D-vitamin och kalcium behövs för att bygga upp ben

Det är viktigt att kroppen har tillräckligt med D-vitamin och kalcium för att uppbyggnaden och nedbrytningen av ben ska fungera.

Äldre personer har lättare att få brist på D-vitamin. D-vitamin behövs för att kroppen ska ta upp kalcium från tarmen.

När mängden kalcium i blodet minskar börjar kroppen i stället ta kalcium från skelettet. Det gör att skelettet på sikt bli urkalkat.

Kvinnor har högre risk än män

Kvinnor har högre risk att få benskörhet än män. Det beror på att kvinnor har en mindre benmassa från början. Benmassan minskar sedan ytterligare efter klimakteriet.

Män som har låg halt testosteron i blodet har en ökad risk för att få benskörhet.

Fler orsaker till att risken ökar

Det kan finnas andra orsaker till att risken ökar. Här är några exempel:

• Att du röker.
• Att du har druckit mycket alkohol under lång tid.
• Att du tar läkemedel som till exempel kortison, vissa medel mot epilepsi, långvarig behandling med det blodproppsförebyggande medlet heparin och anti-hormonella läkemedel vid behandling av bröstcancer och prostatacancer.
• Att du rör på dig för lite.
• Sjukdomar som till exempel ledgångsreumatism, anorexi, överkänslighet för gluten, sköldkörtel- och bisköldkörtelsjukdom.
• Brist på D-vitamin.

Ärftlighet spelar roll

Risken att få benskörhet och benbrott ökar också om du har en genetisk släkting med benskörhet, till exempel föräldrar och syskon. Mängden kalcium och andra mineraler i skelettet kan vara ärftligt. Även kroppsbyggnad och balans påverkas av ärftlighet.

Risken att du får benbrott är större om du har nära genetiska släktingar som har haft benskörhet och benbrott, till exempel föräldrar och syskon. 

Benskörhet hos barn och ungdomar är oftast medfödd och kallas osteogenesis imperfecta. Sjukdomen är mycket ovanlig och kan upptäckas vid ett ultraljud under graviditeten eller vid förlossningen. Det finns även lindrigare former. Då upptäcks ofta sjukdomen i tidig vuxen ålder.

Läs mer om medfödd benskörhet – osteogenesis imperfecta på Socialstyrelsens webbplats.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Du har också möjlighet att få en fast läkarkontakt på vårdcentralen.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka undersökningar och behandlingar som kan passa bra vid sjukdomen.  

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.  

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom. 

Här kan du läsa patientversionen av de nationella riktlinjerna för benskörhet.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har tagit fram informationsmaterial riktat till osteoporospatienter.

Här kan du läsa SBU:s broschyr Att leva med osteoporos och mötet med vården. På sidan finns också en film du kan se.

SBU har också ett faktablad om benskörhet.