Vuxna behöver oftast inte förbereda sig på något sätt inför undersökningen.

På barn genomförs undersökningen under narkos för att de ska kunna ligga stilla när provet tas. Barnet behöver förberedas mer inför en sövning. Hen ska till exempel inte äta något sex timmar innan operationen.

Benmärgsprov tas oftast på baksidan av höftbenet. Du får ligga ner på en brits, på magen eller på sidan med uppdragna ben. Först tvättar läkaren huden där provet ska tas. Sedan får du lokalbedövning, först i huden och sedan djupare ned mot benhinnan. Det kan svida en stund.

Benmärgsprovet tas med en nål. Nålen går in en halv centimeter i höftbenet och suger upp en liten mängd benmärg.

Ibland tar läkaren också ett vävnadsprov av benmärgen, en så kallad benmärgsbiopsi. Det gör hen med en annan nål. När läkaren drar ut den följer en mycket liten bit av benmärgsvävnaden med.

Benmärgsprov kan göra ont men smärtan går ofta över. Själva provtagningen är klar på några minuter. Hela undersökningen tar cirka 10 till 15 minuter. Om den görs under narkos tar den ungefär 30 minuter.

Efteråt får du ett förband på såret. Det ska sitta på till kvällen, sedan kan du duscha eller bada om du vill det. 

Det är vanligt att du blir öm och får ett blåmärke på stället där provet har tagits.

Svaret på benmärgsprovet får du inom ett par veckor.

Du kan få svaret i samband med ett återbesök eller på något annat sätt som du och läkaren har kommit överens om.

Det är vanligt att du får lämna ett prov från benmärgen om dina läkare misstänker att du har någon blodsjukdom, till exempel blodbrist. Provet kan också vara en del av andra utredningar och undersökningar.

Läkaren kan även ta prov på benmärgen för att se hur en blodsjukdom utvecklas eller för att se hur en behandling fungerar.

När du lämnar prov i vården sparas en del prov i en biobank. Prover sparas för att din vård ska bli så bra och säker som möjligt. Läs om prov i vården som sparas.

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Även barn ska få vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.