Det finns flera typer av läkemedel som verkar på olika sätt.

Läkemedel som minskar nedbrytningen av ben:

• läkemedelsgruppen bisfosfonater
• läkemedel som innehåller denosumab
• östrogen, ett kvinnligt könshormon.

Läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben:

• läkemedel som innehåller teriparatid.

Läkemedel som stärker den nybildade benvävnaden:

• läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D.

Vilket läkemedel som du får beror på vilka besvär du har, din ålder och om du har andra sjukdomar eller tar andra läkemedel.

Kontroll av behandlingen

Du bör träffa din läkare varje år för kontroll av blodprover och diskussion om fortsatt behandling. Ibland väljer läkaren att göra en ny bentäthetsmätning när behandlingen har pågått i två till tre år. Men oftast görs en ny mätning först ett par år efter avslutad behandling. Då kan läkaren bestämma om du är i behov av en ny period med behandling.

Ibland kan läkemedel ge biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del personer får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Prata med din läkare om du har besvärliga biverkningar. Du kan behöva få en annan dos, prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten på skelettet finns kvar efter avslutad behandling.

Vid benskörhet och ökad risk för benbrott är det vanligt att få bisfosfonater. Bisfosfonater har bra effekt när det gäller att förebygga benbrott.

Finns i tablettform

Det finns flera bisfosfonater i tablettform och de som används mest är de som innehåller de verksamma ämnena alendronsyra eller risedronsyra. Det vanligaste är att ta en tablett en gång per vecka.

En del får läkemedlet som dropp

Zoledronsyra är en bisfosfonat som du får som vätska direkt i blodet som kallas dropp. Läkemedlet får du en gång per år. Det är särskilt lämpligt med droppbehandling om du har svårt att svälja och inte kan ta bisfosfonat som tabletter. Zoledronsyra kan också vara lämpligt om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens. 

Att tänka på

Här är några saker som du bör tänka på om du tar bisfosfonater: 

• Ta tabletten på morgonen på fastande mage och minst 30 minuter innan du äter frukost.
• Svälj tabletten med ett glas kranvatten. Läkemedlet fungerar inte om du tar det tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel.
• Sitt eller stå när du tar tabletten och undvik att lägga dig ner i minst 30 minuter och tills du har ätit frukost. Det verksamma ämnet kan reta slemhinnan i svalget och matstrupen och risken ökar när du ligger ner.

Du ska inte ta bisfosfonater om du inte kan stå eller sitta upp i 30 minuter eller har svårt att svälja.

Biverkningar 

En del personer kan få besvär från magen, till exempel magont, illamående, sura uppstötningar, gaser, förstoppning eller diarré. Andra mer ovanliga biverkningar är huvudvärk eller ont i musklerna och lederna.

Influensaliknande symtom

Vid droppbehandling med zoledronsyra kan du få influensaliknande symptom som feber, huvudvärk och muskelvärk de första dygnen efter behandlingen. Du kan förebygga besvären genom att samtidigt med behandlingen ta läkemedel som har effekt på dessa symtom, som smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Risken för att få influensaliknande symtom är störst efter den första behandlingen och brukar sedan minska.

Om du får andra biverkningar 

Kontakta din läkare om det gör ont att svälja, gör ont bakom bröstbenet eller om du får halsbränna när du behandlas med tabletterna.

Lårbensbrott

Det är mycket ovanligt men ibland uppkommer en speciell typ av lårbensbrott. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften.

Käkbensnekros

En annan mycket ovanlig biverkan är så kallad käkbensnekros. Det innebär att en liten del av käkbenet skadas. Kontakta din läkare om du får sådana besvär. De här biverkningar förekommer oftast hos den som har flera andra sjukdomar och som har behandlats mot benskörhet i många år.

Om du planerar ett tandingrepp

Prata med din läkare om du planerar ett större tandingrepp i samband med att du ska börja med en bisfosfonat. Du kan då vänta med att starta behandlingen till efter tandingreppet för att undvika att läkningen i käken påverkas.

Exempel på bisfosfonater som används vid benskörhet

Läkemedel som innehåller följande:

• alendronsyra
• risedronsyra
• zoledronsyra.

Denosumab minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten av denosumab upphör när du slutar ta läkemedlet.

När kan denosumab hjälpa?

Denosumab används om du inte kan ta bisfosfonater eller om du har problem med njurarna.

Läkemedlet kan användas av dig som har passerat klimakteriet och har ökad risk att få benbrott. Det kan även användas av män som har ökad risk för benbrott och inte kan behandlas med bisfosfonat. Det kan också användas av män som behandlas för prostatacancer. Behandling av prostatacancer sänker halten av manligt könshormon, vilket ökar risken för benbrott.

Du får en spruta

Du får läkemedlet i form av en spruta, en injektion var sjätte månad. Denosumab kan även vara ett alternativ om du har svårt att svälja tabletter eller om du har svårt att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Att tänka på 

Om njurarnas funktion är nedsatt har du en högre risk att få för lite kalcium i blodet. Detta kontrolleras med extra blodprover både före och efter du får ditt läkemedel. Vid behov kan du få extra tillskott av kalcium.

Biverkningar 

Biverkningar som kan förekomma är smärtor i skelett eller muskler. Mer ovanligt är besvär från urinvägarna.

Du kan få infektion i huden, men det är mindre vanligt. Det visar sig som ett svullet, rött och ömt område på huden, vanligen på underbenen. Du ska då kontakta din läkare.

Lårbensbrott

Det är mycket ovanligt men ibland uppkommer en speciell typ av lårbensbrott. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften.

Käkbensnekros

En annan mycket ovanlig biverkan är så kallad käkbensnekros. Det innebär att en liten del av käkbenet skadas. Du ska kontakta en läkare om du får sådana besvär. Dessa biverkningar förekommer oftast hos den som har flera andra sjukdomar och som har behandlats mot benskörhet i många år.

Om du planerar ett tandingrepp

Prata med din läkare om du planerar ett större tandingrepp i samband med att du ska börja med denosumab. Du kan då vänta med att starta behandlingen till efter tandingreppet för att undvika att läkningen i käken påverkas.

Teriparatid liknar ett hormon som finns i kroppen, parathormon. Det stärker skelettet genom att stimulera de celler som bygger upp benvävnad.

När kan teriparatid hjälpa?

Du kan få teriparatid om du har svår benskörhet och mycket ökad risk för benbrott. Då är det vanligt att redan ha flera sammanpressade ryggkotor och mycket låg bentäthet. Du kan också få läkemedlet om du har fått flera nya benbrott trots att du behandlas med en bisfosfonat.

Du tar sprutan själv

Du tar själv läkemedlet i form av en spruta, en injektion varje dag. Behandlingstiden är som längst två år och därefter fortsätter behandlingen med bisfosfonater eller denosumab.

Du kan också få teriparatid om du av någon orsak inte kan ta några andra läkemedel mot benskörhet. Du som är kvinna kan bara få behandlingen efter klimakteriet. Behandlingen sköts av läkare med specialistkunskap.

Biverkningar

En del personer som använder läkemedlet kan få biverkningar som till exempel illamående, förstoppning eller diarré. Andra kan få ont i armarna, benen eller ryggen. En del personer som använder läkemedlet kan bli yra, få ont i huvudet eller bli trötta.

Det är vanligt att även få läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D när du behandlas mot benskörhet. Det stärker den nybildade benvävnaden. Kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet. Vitamin D ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Om det finns för lite kalcium i kroppen hämtas kalcium från skelettets benvävnad.

Att enbart ta kalcium och vitamin D i förebyggande syfte minskar inte risken för framtida benbrott, förutom bland mycket äldre personer med skört skelett.

Det räcker att bara ta vitamin D om du får i dig mycket kalcium med maten. Prata med din läkare.

Att tänka på 

Innan du börjar med kalcium och vitamin D kontrollerar läkaren halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar. Om du har haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om du får i dig för mycket kalcium. Du ska alltid prata med en läkare före du börjar ta kalcium och vitamin D.

Biverkningar 

De vanligaste biverkningarna är besvär från magen, framför allt förstoppning.

Exempel på läkemedel 

Följande läkemedel innehåller kalcium och vitamin D

• kalciumkarbonat och kolecalciferol.

Följande läkemedel innehåller enbart vitamin D:

• kolekalciferol.

Behandling med hormonet östrogen mot svettningar och vallningar i samband med klimakteriet ger också en benbevarande effekt så länge behandlingen pågår. Men östrogen används inte i första hand mot benskörhet. Det beror på att långvarig behandling i de doser som behövs för att förebygga benskörhet kan öka risken för bröstcancer.

Du som behandlas med östrogen för klimakteriebesvär anses ha ett bra skydd mot benbrott. Därför behöver du ingen annan behandling för att förebygga benbrott så länge hormonbehandlingen pågår.

Du kan läsa om ditt läkemedel i den bipacksedel som följer med förpackningen. Du kan även söka upp läkemedlet på fass.se och läsa bipacksedeln där.