Att leva med psykiskt sjuk förälder
Innehållet gäller KronobergAtt leva med en förälder eller närstående som har en psykisk sjukdom är och kan vara annorlunda. Du är inte ensam - många har det som du. När någon i familjen blir psykiskt sjuk så påverkar det hela familjen.
Barnet får ta mycket ansvar
Föräldern som är psykiskt sjuk kan få svårt att ta hand om sitt barn. Föräldern kan få svårt att sköta vardagliga sysslor som matlagning, tvätt, handla, hämta och lämna från dagis eller skola och allt annat som ska göras i hemmet. Föräldern kan också få svårt att lära sitt barn olika saker och att sätta gränser. Det är lätt att det blir barnet själv som får ta över ansvaret för detta.
Oro för föräldern
Barnet går ofta och är orolig för sin förälder och då kan det vara svårt att koncentrera sig på andra saker. Det gör att man inte alltid orkar hänga med så bra i skolan eller göra sina läxor. Ibland vill man inte eller orkar inte göra saker som man egentligen vill göra på fritiden och tycker är roliga.
Att skämmas och att vara rädd
När en förälder har mycket konstiga tankar och säger konstiga saker kan det vara svårt att veta vad som är rätt och fel. Särskilt svårt är det när de påstår saker om sina egna barn eller saker som barnet inte kan se eller höra.
En del föräldrar kan bete sig så att deras barn får skämmas för dem och de blir rädda för att ta hem kompisar. De vill inte att föräldrarna ska komma till skolan. De kan också vara rädda för att föräldern ska skada dem eller skada sig själva.
Det kan vara svårt att prata om
Föräldrar och vuxna tycker ofta att det är svårt att prata om psykisk sjukdom. Därför är det svårt för föräldern att förklara vad som hänt, varför föräldern beter sig konstig och varför föräldern blivit sjuk.
En förälder som är psykiskt sjuk tänker och gör saker på ett annorlunda sätt. Det kan märkas på sättet föräldern tänker, pratar och hur aktiv föräldern är. Det kan hända saker i hemmet som är förvirrande och kan vara skrämmande för dig som barn.
Sök stöd och hjälp
Det är viktigt att du som barn tar kontakt med annan vuxen, sjuksköterska, kurator eller lärare i skolan, moster, faster eller annan anhörig som du känner dig trygg med och kan berätta om din situation hemma.