Undersökning med magnetkamera av hjärtat hos barn
Barn som har medfödda hjärtfel kan behöva undersökas med magnetkamera för att ta reda på hur hjärtat ser ut och fungerar. Undersökningen är inte skadlig och gör inte ont. Barnet måste ligga stilla när hen undersöks och därför kan en del barn behöva bli sövda.
Här kan du läsa mer om undersökning med magnetkamera, som även kallas MRT eller magnetresonanstomografi.
Förberedelser
Undersökningen görs på ett sjukhus. Barn som yngre än sex år kan behöva sövas och får därför inte äta något tre till fyra timmar innan undersökningen. Äldre barn kan för det mesta vara vakna när de blir undersökta. Det som avgör om barnet behöver sövas är om hen kommer att kunna ligga stilla när bilderna tas.
Barnet får kontrastmedel som gör bilderna tydligare
Barnet får en bedövningssalva vid ett blodkärl i en av armarna cirka en timme innan undersökningen. En tunn plastslang som kallas venkateter förs sedan in i blodkärlet med hjälp av en nål. Venkatetern behövs för att barnet ska kunna få kontrastmedel när undersökningen görs. Kontrastmedel är en vätska som gör att bilderna som tas blir tydligare.
Själva undersökningen med magnetkamera sker på en så kallad radiologisk avdelning. Där måste allt som kan påverkas av magnetfältet lämnas utanför rummet där kameran står. Det gäller till exempel mobiltelefoner, mynt, bälten, klockor, bankkort och annat som innehåller metall.
Så går undersökningen till
Magnetkameran består av en brits omgiven av en stor, rund och ihålig cylinder. Barnet får lägga sig på britsen och ta på sig hörlurar. Hen får därefter kontrastmedel genom venkatetern. Sedan förs britsen sakta in i cylindern och barnet ligger där under resten av undersökningen.
Som närstående måste du vara bakom en glasruta i rummet intill, men barnet och du kan se varandra hela tiden. Genom hörlurarnas mikrofon kan barnet hela tiden prata med vårdpersonalen som styr undersökningen från manöverrummet. En narkosläkare är med och ser till att barnet mår bra om hen är sövd.
Barnet kan få lugnande läkemedel
Det är viktigt att barnet är avslappnad och ligger så stilla som möjligt under den tid som undersökningen brukar ta. Undersökningen kan ta mellan 15 minuter och två timmar, beroende på vad som ska undersökas. Barnet kan få lugnande läkemedel om det behövs. Hen får då läkemedlet genom venkatetern.
Undersökningen är inte skadlig och gör inte ont. Men en del barn kan tycka att det känns lite obehagligt att ligga inne i kameran.
Hörlurarna dämpar ljudet från kameran
Under bildtagningen hörs flera gånger ett kraftigt ljud när magnetkameran tar bilder. Därför är hörlurarna som barnet har på sig också ljuddämpande. Barnet kan få lyssna på musik i hörlurarna under bildtagningen om hen vill. Det brukar göra att bullret från magnetkameran känns mindre besvärande.
Barn som har varit sövda väcks när undersökningen är klar. Oftast får barnet stanna på en uppvakningsavdelning i några timmar tills hen mår som vanligt igen.
Så mår barnet efteråt
De flesta barn mår som vanligt efter undersökningen.
När får jag svar?
Den läkare som har beställt undersökningen får resultatet och hen kontaktar sedan er. Det brukar vanligtvis ta ett par veckor efter undersökningen innan svaret kommer.
Varför görs undersökningen?
Magnetkameran skapar många bilder av hjärtat i genomskärning. En dator lägger därefter ihop bilderna till en helhet som kan granskas från alla håll på en bildskärm.
Undersökningen med magnetkamera används för att läkaren ska kunna undersöka hur hjärtat fungerar och ser ut.
Påverka och delta i din vård
Du och ditt barn kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.
Barn ska ha möjlighet att vara delaktiga
Det finns ingen åldersgräns för när ett barn kan ha inflytande över sin vård. Barnets möjlighet att vara delaktig hänger ihop med barnets mognad.
Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård. För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du som vuxen och barnet förstår den information ni får av vårdpersonalen. Ställ frågor om ni inte förstår.
Ni har möjlighet till tolkning till andra språk om någon av er inte pratar svenska. Ni har också möjlighet till tolkhjälp om någon av er till exempel har en hörselnedsättning.