Urinprov kan användas för många olika analyser. Hur du ska lämna ditt prov och hur du ska hantera det beror på vad som ska analyseras. Följ alltid de råd som du får från din behandlande läkare eller från den mottagning eller det laboratorium där du ska lämna provet.

Det här är viktigt att tänka på när du ska lämna ett urinprov:

• Du ska berätta för din läkare om du använder några läkemedel. Det är för att vissa läkemedel kan påverka urinprovet. Det är till exempel svårare att upptäcka bakterier i urinen om du använder antibiotika.
• För vissa prov bör det ha gått minst fyra timmar sedan du kissade senast. Det gäller till exempel om läkaren misstänker urinvägsinfektion. Det kan ibland vara svårt att vänta så länge som fyra timmar. Då kan du ta provet ändå och tala om hur länge du kunde vänta. Om det är ett barn som har urinvägsinfektion är det bäst att ta provet när barnet kissar på morgonen eller har sovit fyra sammanhängande timmar.
• Ibland kan du behöva ta provet första gången du kissar på morgonen. Detkallas ibland för att lämna morgonurin. Det betyder att du ska samla upp den första urinen som kommer på morgonen efter en natts sömn. Om du måste kissa före morgonen kan du ta provet på natten och sedan förvara urinen i kylskåp. När du sedan lämnar in provet för analys ska du berätta vilken tid du kissade.

Det kan vara svårt att få urinprov från små barn som inte kan kissa på uppmaning. Men oftast brukar det gå att samla ett urinprov.

Sitta utan blöja

Börja med att tvätta barnets underliv. Torka genom att klappa med en handduk. Sitt sedan med barnet utan blöja i knät och var beredd att fånga upp urinen i en provtagningsburk eller skål när barnet kissar. Du kan också pröva att ge barnet extra dryck eller spola kranvatten som ger ett ljud som gör att barnet vill kissa.

Det går att ta ett mittstråleprov på barn som använder blöja. Då behöver du använda en extra burk för att fånga upp mittstrålen. Det kan behövas tålamod och uppmärksamhet.

Påse eller trosskydd för att samla urin

Ibland kan en självhäftande påse användas om det inte går att samla in urinen på annat sätt. Det kallas påsprov. Då sätts påsen runt barnets snopp eller blygdläppar. Du får påsen från vårdmottagningen eller laboratoriet där du ska lämna in provet. Du kan oftast få hjälp av vårdpersonalen att sätta på påsen.

Barnet kan få röd och irriterad hud av påsens klister. Ett skonsammare sätt att samla urin är att använda särskilda trosskydd som läggs i blöjan. Sedan byts skyddet varje halvtimma för att få ett renare prov. När barnet har kissat tar vårdpersonalen skyddet och kramar ur urinen. Det brukar räcka med att barnet kissar en gång för att få tillräckligt med urin. 

Vårdpersonalen kan använda urin från en påse eller ett skydd för att testa med urinstickor. Men urinen kan inte användas för urinodling. Det beror på att urinprovet ofta blir förorenat av bakterier från underlivet eller ändtarmsöppningen. Då skulle provet visa hög halt av bakterier även om barnet inte har urinvägsinfektion.

Urin direkt från blåsan

Den säkraste metoden för att undvika att bakterier kommer med i provet är att ta urin direkt från urinblåsan. Det kallas blåspunktion och görs framför allt på nyfödda och barn under ett år om läkaren misstänker urinvägsinfektion.

Blåspunktion innebär att läkaren sticker in en tunn nål genom bukväggen och urinblåsans vägg så att lite urin kan sugas ut ur urinblåsan. En blåspunktion går fort och känns ungefär som att lämna ett blodprov. Barn får ofta en smärtlindrande salva före sticket.

Urinprovet kan också tas med hjälp av en tunn slang, som kallas kateter, som förs in till urinblåsan genom urinröret.

Blåspunktion är den säkraste metoden för att undvika att bakterier kommer med i provet. Det används främst på små barn om läkaren misstänker urinvägsinfektion. Blåspunktion innebär att läkaren sticker in en tunn nål genom bukväggen och urinblåsans vägg så att lite urin kan sugas ut ur urinblåsan. En blåspunktion går fort och känns ungefär som att lämna ett blodprov. Barn får ofta en smärtlindrande salva före sticket.

Undersökningen av urinprovet kan gå till på olika sätt.

Snabbtester

Ofta används särskilda snabbtester på mottagningen där du har lämnat in provet. Du kan då få svar inom några minuter.

Snabbtesterna kan ge information om det finns bakterier i urinen. Men de visar inte vilken sorts bakterie det är. Testerna kan också visa om det finns mycket vita blodkroppar i urinen. Det kan till exempel innebära att det är en urinvägsinfektion.

Läs mer om olika snabbtest för urinprovtagning.

Analys eller odling ger svar efter några dagar

Ibland behöver urinprovet skickas till ett laboratorium för analys eller odling. Då brukar det ta flera dagar innan du får svar. Urinodlingen kan visa vilken typ av bakterie som finns i urinen och hur mycket bakterier det finns. 

Det här är några vanliga skäl för att lämna urinprov:

• Urinprov kan hjälpa läkaren att ställa rätt diagnos.
• Urinprov kan visa om du har en urinvägsinfektion.
• Urinprov kan visa om du är gravid.
• Urinprov kan tas vid en hälsoundersökning, antingen för att du själv vill göra en kontroll, eller för att du behöver ett friskintyg.
• Urinprovet kan visa om du har socker eller ketoner i urinen, vilket kan visa att du har diabetes.

• Du kan regelbundet få lämna urinprov om du har någon kronisk sjukdom som till exempel diabetes eller vissa njursjukdomar.
• Urinprovet kan användas för drogtester.

För att kunna vara delaktig i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro.

Även barn ska vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du kan ha rätt att få tolkhjälp om du inte talar svenska. Du kan även ha rätt att få tolkhjälp om du har en hörselnedsättning.