Många barn kan känna sig nervösa eller oroliga inför att gå till tandvården. De flesta klarar av besöket om de får ett bra bemötande och blir förberedda på vad som ska hända.

Vid tandvårdsrädsla har rädslan och oron blivit så stark att det påverkar hur barnet kan delta i behandlingen.

När rädslan är så stark att barnet helt undviker att gå till tandvården kallas det för tandvårdsfobi. Det kan leda till att barnet helt slutar att sköta sina tänder.

Vad kan påverka tandvårdsrädsla?

Tandvårdsrädsla kan vara olika stark och innebära olika saker. Det kan bland annat kännas obehagligt med starka dofter eller ljud från andra behandlingsrum. Ett annat exempel är att barnet känner sig utsatt i behandlingsstolen.

Många barn som har tandvårdsrädsla har jobbiga erfarenheter av en behandling, till exempel att det gjorde ont.

Barnets personlighet kan också påverka. Barn som till exempel är blyga kan behöva mer tid för att slappna av i nya miljöer.

Att känna kontroll över det som händer

Ibland kan barn påverkas av någon i deras närhet. Det kan till exempel vara att en förälder säger sig vara rädd för att gå till tandvården eller säger att det gör mycket ont.

Mycket handlar om hur barnet känner sig kunna ha kontroll, om hen vet vad som händer och känner sig förberedd.

Det kan variera hur barn reagerar eftersom oro och rädsla påverkar människor på olika sätt.

De flesta barn som har tandvårdsrädsla visar att de är rädda genom att vara ledsna.

Andra tecken på oron kan bland annat vara att barnet pratar eller frågar mycket mer än vad hen annars brukar göra. En del barn kan bli arga och irriterade, andra blir tysta och slutar svara på frågor vid besöket.

Barnet kan vägra

Det är också vanligt att barnet säger att hen inte vill gå till tandvården, eller att hen vägrar att få behandling.

En del barn är till en början med på behandling för att sedan vägra när de börjar känna mer oro, till exempel när det är dags för bedövning eller att borra i en tand. De kan till exempel vägra att öppna munnen.

Barnet kan också spänna sig, svettas och andas häftigt och fort.

Det är ovanligt, men barn kan också få ångest.

Barnet behöver hjälp att komma över rädslan så snabbt som möjligt.

Inför besöket

Förbered besöket redan när du bokar tid för barnet eller när ni har fått kallelse till ett besök. Berätta för den du pratar med på tandvårdsmottagningen om du tror att barnet är rädd eller orolig.

Du och personalen på tandvårdsmottagningen kan tillsammans lägga upp en plan för besöket för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. Det kan till exempel handla om att det behövs extra tid för att skapa en trygg stämning.

Fråga barnet vad hen tycker eller hur hen känner sig inför besöket. Du och barnet kan tillsammans titta på filmer på internet för att förbereda er. Att prata hemma om vad barnet ska vara med om kan också få barnet att känna sig trygg.

Du kan ofta få tips och råd från tandvårdsmottagningen per telefon.

Läs mer om att förbereda barn för besöket. Du kan bland annat läsa om hur du kan göra med barn i olika åldrar.

På mottagningen

Det är viktigt att du själv är lugn och har gott om tid när ni är på mottagningen. Barnet kan lättare känna sig lugn om du är lugn. Barnet behöver själv få bestämma takten under tandvårdsbesöket. Då känner barnet att hen har kontroll och kan känna sig trygg.

Du behöver vara ett stöd för barnet

Du som följer med hjälper barnet genom att visa att det är okej att gå till mottagningen. Delta aktivt i besöket, till exempel genom att hålla barnet i handen.

Du kan också ge barnet mod genom att uppmuntra hen att försöka det som personalen först visar och sedan gör tillsammans med barnet. Ge barnet tid att klara av behandlingen.

Du kan byta mottagning

På mottagningen jobbar en tandläkare och en tandsköterska eller en tandhygienist tillsammans i ett så kallat team. Det går att byta team om barnet eller du inte litar på eller känner er trygga med teamet. På samma mottagning eller på andra mottagningar kan det finnas team som är vana att arbeta med barn och bättre kan behandla rädslan.

Byten inom mottagningen kan göras med personal i receptionen på mottagningen.

Byten till en ny klinik görs med en blankett som du får från den mottagning du vill byta till eller via barnets sida på 1177.se.

Barnet kan få vård hos specialisttandvården om hen har väldigt mycket tandvårdsrädsla. Där jobbar personal som är specialiserad på tandvårdsrädsla.

Prata med den tandläkare, tandsköterska eller tandhygienist som barnet har träffat och be om en remiss till specialisttandvården. Sådana mottagningar finns i de flesta regioner.

Det är viktigt att barnet får hjälp.

Specilister på barn och rädsla

Specialisttandläkare har stor erfarenhet av barn med tandvårdsrädsla och använder flera olika sätt att behandla detta. Specialistmottagningarna samarbetar med annan vårdpersonal såsom barnläkare, barnpsykologer, logopeder och arbetsterapeuter.

Specialistmottagningarna kallas även för pedodonti.

Ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka tandvård.

Det finns flera olika behandlingar vid tandvårdsrädsla. De flesta barn får behandling på en vanlig tandvårdsmottagning. En del barn behandlas inom specialisttandvården.

Barnet får berätta och vara med i planeringen

För att hjälpa barnet behöver tandvårdspersonalen veta vad barnet har varit med om. De ställer därför frågor till barnet. Det kan till exempel vara: Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Om det är ett yngre barn kan du behöva hjälpa hen att svara och beskriva.

Tillsammans med personalen kan du och barnet diskutera och bestämma hur behandlingen ska läggas upp. Hur den blir beror bland annat på hur gammal barnet är och om det finns någon sjukdom eller något annat att ta hänsyn till. Det gäller till exempel om barnet har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Att vänja sig lite i taget

För att barnet ska våga vara med om en tandvårdsbehandling måste hen få öva och vänja sig vid situationen. Det innebär att barnet får göra en sak i taget och att personalen visar, förklarar och ger stöd.

Tandvårdspersonalen försöker anpassa behandlingen till vad de tror att barnet klarar. Barnet ska hela tiden kunna signalera och stoppa behandlingen på ett sätt som de har kommit överens om, till exempel med en höjd hand.

Barnet får börja med en lätt situation, till exempel att få tänderna undersökta med en spegel i munnen. Tandvårdspersonalen berättar och visar vad som ska hända. Därefter får barnet pröva.

Behandlingen kan göras lite svårare när en enkel situation fungerar bra och barnet känner sig trygg. Lite i taget ökar svårigheterna, och barnet får på så sätt vänja sig med allt svårare delar i behandlingen.

Barnet får lära sig avslappning

Om man är rädd spänner man sig, och då kan man uppleva att det gör mer ont. Därför är det bra om barnet kan använda någon metod för avslappning. Det är vanligast att lära sig olika andningsövningar i samarbete med tandvårdsteamet.

Bedövning är viktigt

Behandlingen behöver vara så smärtfri som möjligt eftersom känslan av att det gör ont är en av de vanligaste orsakerna till tandvårdsrädsla.

Bedövning är det viktigaste och vanligaste sättet att få smärtlindring på. Barnet får bedövning varje gång det finns risk för att det ska göra ont. Det finns olika typer av bedövning.

För att själva sticket från en spruta med bedövning ska kännas mindre används en bedövningssalva. Den läggs på tandköttet under några minuter före sticket.

Receptfria smärtlindrande läkemedel kan användas när det är ett planerat besök där barnet kan få ont. Det brukar vara läkemedel som innehåller paracetamol. Fråga på tandvårdsmottagningen om ni ska ge det hemma eller om barnet får det på mottagningen.

Lugnande läkemedel

Barnet kan få lugnande läkemedel. Läkemedlet ges vanligen som en flytande lösning att svälja på mottagningen. Barn som är äldre än tolv år kan ibland få tabletter att ta hemma inför besöket.

Barn som är yngre än cirka fem år får ibland lugnande läkemedel som en lösning att svälja. Barnet får detta på mottagningen strax innan behandlingen.

De flesta lugnande läkemedel som används i tandvården har effekt den närmaste timmen efter att barnet har fått läkemedlet.

Barnet behöver vara hemma från skolan eller förskolan resten av dagen.

Lustgas för att lugna barnet

På en del mottagningar kan barnet få lustgas. Barnet får öva för den behandlingen på samma sätt som andra behandlingar, om det behövs.

När barnet får lustgas sätter tandsköterskan eller tandläkaren en liten andningsmask på barnets näsa. Genom masken får barnet andas in en blandning av syrgas och lustgas.

Lustgasen är doftlös och kan göra barnet lugnare och mindre rädd. Barnet är hela tiden vaken och kan delta i vad som görs. Efter behandlingen får barnet andas enbart syrgas under några minuter.

Lustgas används oftast till barn som är cirka sex-sju år och äldre. Yngre barn kan ha svårt att förstå hur de ska andas bara genom näsan i masken.

Tandvård när barnet får narkos

Tandvård under narkos innebär att barnet blir sövd av en narkosläkare och att tandbehandlingen utförs av tandläkaren medan barnet sover.

Det är inte så vanligt med narkos. Barnet får det om hen inte klarar av behandlingen på annat sätt. Några exempel då narkos kan användas är bland annat om barnet är väldigt rädd eller om tänderna behöver mycket behandling. Ett annat exempel är om barnet har en funktionsnedsättning som gör att hen inte klarar av att få behandling när hen är vaken.

Att vara sövd hjälper inte barnet att bli av med tandvårdsrädslan, men det gör det möjligt att hen får behandling av sina tänder.

Barn och unga har rätt till tandvård utan att behöva betala för den. Fri tandvård gäller till och med sista december det år man fyller 23 år. Då ingår i stort sett alla undersökningar och behandlingar oavsett om man går till en privat tandläkare eller till Folktandvården. I några regioner gäller en högre åldersgräns för fri tandvård.