Undersökningar av det nyfödda barnet
Ett nyfött barn blir undersökt på flera olika sätt under sina första dygn. De flesta undersökningar görs på sjukhuset innan ni åker hem därifrån. Ni kan behöva komma tillbaka för undersökningar om ni har åkt hem tidigt.
Den här texten finns också på lätt svenska och översatt till flera språk.
Den här texten beskriver undersökningar som görs på alla nyfödda barn.
Det kan variera en del när vissa undersökningar görs. Det kan till exempel bero på hur förlossningen har gått och på hur barnet mår.
Ibland behövs fler undersökningar. Det kan till exempel vara om barnet har fötts för tidigt eller om det finns misstanke om någon sjukdom eller skada. Barnet kan då behöva få vård på en neonatalavdelning. Där är personalen specialiserad på att ta hand om nyfödda barn som är sjuka eller har fötts för tidigt.
Direkt efter förlossningen
Du som har fött får oftast ha barnet hos dig direkt efter förlossningen, om barnet mår bra. Det är bra om barnet ligger varmt hud mot hud, under ett täcke. Barnet kan ligga hud mot hud hos den andra föräldern eller annan närstående om du som har fött barnet inte orkar eller kan ta barnet direkt. Under den stunden behöver barnet lugn och ro, och de flesta undersökningar kan vänta.
Personalen kan behöva ta med barnet till ett särskilt bord om barnet behöver undersökas noggrannare eller få hjälp med till exempel andningen.
Apgarbedömning
En barnmorska eller läkare gör en så kallad apgarbedömning. Det görs vid 1, 5 och 10 minuters ålder av alla nyfödda barn. Det är en undersökning där personalen tittar på och bedömer de viktigaste funktionerna och behandlar barnet om det behövs. Barnet kan oftast ligga hos en förälder under tiden.
Det här bedömer personalen när de undersöker barnet:
- Att hjärtat slår tillräckligt fort.
- Att barnet har tillräcklig styrka i musklerna.
- Att barnet andas regelbundet utan problem.
- Att barnet reagerar med reflexer och grimaser, till exempel sväljer.
- Att barnet har tillräckligt med syre i blodet. Det syns på färgen på barnets hud, läppar och slemhinnor i munnen.
Här kan du se en filmen där två barnmorskor berättar om första stunden med barnet och varför det är bra med hud mot hudkontakt med barnet när det är möjligt.
Filmen är producerad av Karolinska Universitetssjukhuset 26 mars 2020.
Undersökning av barnmorska
Efter ett par timmar undersöker en barnmorska barnet noggrannare. Barnet vägs och mäts om det inte är gjort tidigare. Barnmorskan känner till exempel också i munnen för att se att gommen är hel, kontrollerar att ändtarmen är öppen och mäter barnets temperatur.
K-vitamin
Barnet får också en spruta med K-vitamin i låret. Det är nödvändig för att blodet ska kunna levra sig.
Nyfödda barn kan i början inte själva bilda K-vitamin, utan får en tillfällig brist av vitaminet. Det är livsviktigt att blodet kan levra sig eftersom en blödning annars kan göra att barnet förblöder.
Om du som förälder är tveksam till att ge ditt barn ett stick kan barnet få k-vitamin genom munnen istället. Det är samma preparat som används, men i dubbelt så hög dos. Därefter behövs en extra dos efter fyra till sju dagar, och sedan ytterligare en dos fyra till åtta veckor efter födseln. Hos de flesta barn ger k-vitamin genom munnen likvärdig effekt, men medicinen tas upp långsammare.
Vikten
Barnets vägs på sjukhuset innan ni åker hem. En del barn vägs flera gånger, det beror på hur länge ni är kvar efter förlossningen.
Om barnet har vägts endast en gång vägs hen igen efter några dagar vid ett återbesök.
Vanligt att barn minskar i vikt
Det är vanligt att nyfödda barn minskar i vikt innan matningen har kommit igång ordentligt.
En del barn minskar mer än tio procent av födelsevikten. Då kan man behöva få lite hjälp med att ge extra mat i form av bröstmjölksersättning. Ni får hjälp på BB eller barnavårdscentralen, BVC.
Vikten kontrolleras flera gånger på BB eller BVC. Ibland får barnet komma tillbaka till sjukhuset för att få vård.
Bilirubinvärdet
När barnet ligger i magen behövs extra mycket röda blodkroppar för att barnet ska få tillräckligt med syre. Efter att barnet är född och börjat andas själv behövs inte samma mängder röda blodkroppar. De överflödiga röda blodkropparna bryts då ner. Då bildas ett gult färgämne som kallas bilirubin.
Barnets hud och ögonvitor kan bli gulaktiga om det bildas mycket bilirubin. Det kallas gulsot hos nyfödda och är vanligt.
Bilirubinvärdet kontrolleras med en särskild mätare, ibland även med ett blodprov. Om värdena är höga kan barnet behöva få behandling.
Blodsockret
Blodsockret undersöks en eller flera gånger på barn som väger mindre eller mer än förväntat. Det görs även på för tidigt födda barn och barn till mammor som har diabetes.
Alla barn som visar symtom på lågt blodsocker undersöks också. Det kan handla om att barnet är slött, skakar, har ryckningar eller får kramper.
Film om när läkaren undersöker barnet
En film om hur en undersökning av ett nyfött barn kan gå till.
Undersökning av läkare
Alla barn undersöks av barnläkare innan ni lämnar sjukhuset. Undersökningen går fort och gör inte ont.
Ni får komma tillbaka på ett återbesök om ni har åkt hem från BB inom det första dygnet. Då undersöks barnet ytterligare en gång.
Vid undersökningen lyssnar och kontrollerar barnläkaren till exempel följande:
- Hjärtat, att det slår regelbundet och att det inte finns några blåsljud.
- Lungorna, att de låter som de ska på båda sidor.
- Andningen, att den låter bra och sker utan ansträngning.
- Reflexerna, att de så kallade nyföddhetsreflexerna finns.
- Magen, att inre organ känns som de ska.
- Ögonen, att näthinnan ”lyser röd” när läkaren lyser med en lampa.
- Huvudformen och fontanellen.
- Nyckelbenen, att de är hela.
- Hur barnet rör sig och beter sig.
- Könsorgan och ändtarm. På pojkar kontrolleras att testiklarna sitter i pungen.
- Ryggraden, att det inte finns tecken på så kallat ryggmärgsbråck.
- Huden, att den ser ut som den ska eller om barnet har till exempel gulsot.
- Höfterna, att de är stabila. Det kan barnet tycka är lite obehagligt, men det gör inte ont.
- Pulsarna i ljumsken, att de är tydliga.
Du som har fött barn hemma
Du som har fött hemma bör låta en barnläkare undersöka barnet inom ett par dagar. Boka detta i samråd med en barnmorska.
PKU-prov
När barnet är två dygn tas ett blodprov som kallas PKU-prov. Det tas för att undersöka om barnet har någon av ett antal ovanliga sjukdomar. Det gäller dessa sjukdomar:
- Medfödda ämnesomsättningssjukdomar.
- Sköldkörtelhormonbrist.
- Svår kombinerad immunbrist, så kallad SCID.
Ungefär 70 till 80 av 100 000 barn har någon av dessa sjukdomar. De kan oftast behandlas om de upptäcks i tid.
Provet tas från ett blodkärl på barnets hand eller fot. Det är bra om barnet är mätt när provtagningen ska göras. Då blir barnet lugnt och det gör mindre ont. Ibland kan barnet få sockervatten i munnen under tiden som provet tas.
PKU-prov sparas i en biobank. Läs mer PKU-prov.
Hörseltest
Någon gång de första dygnen görs ett hörseltest. Det görs för att eventuella hörselnedsättningar ska upptäckas så tidigt som möjligt. Testet kan registreras hos alla som har fungerande hörselorgan, det vill säga hörselgång, trumhinna, hörselben och inneröra.
Undersökningen brukar göras när barnet sover. Det är vanligt att barnet somnar under undersökningen om hen var vaken från början.
Testet kallas OAE-test.
Hörselundersökning på nyfödda barn
Här kan du läsa om hur hörselundersökning på nyfödda barn går till i Jönköpings län:
POX-screening
På BB görs också ett test för att lättare upptäcka medfödda hjärtfel. Det kallas POX-screening. Undersökningen visar hur mycket syre barnet har i blodet i olika delar av kroppen. Undersökningen går snabbt och gör inte ont.
Barnets första kiss och bajs
De flesta barn bajsar och kissar för första gången under sitt första dygn. Ett barns första bajs kallas barnbeck. Det brukar vara segt och grön-svart.
Personalen på BB kontrollerar att barnet har kissat och bajsat innan ni åker hem efter förlossningen.
BVC tar över
Ni har er första kontakt med BVC, barnavårdscentralen när ni har kommit hem från BB och barnet är ungefär en vecka gammal. Då kommer en BVC-sköterska på hembesök.
Påverka och delta i din vård
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.
Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.