Barn kan samarbeta mer om de får veta vad som ska hända i förväg. Genom att prata med barnet får hen en chans att berätta vad hen känner. Du hjälper också barnet att känna sig trygg och lita på dig och vårdpersonalen.

Barn har också rätt att få information om och vara delaktiga i sin egen vård. Det innebär bland annat att barnet ska få information inför ett besök i vården så att hen förstår och kan ställa frågor och uttrycka sin åsikt.

Be om tolk eller annat stöd

Kontakta vården i förväg om du eller ditt barn behöver en tolk, en text att läsa hemma eller annan anpassning för att ni verkligen ska kunna förstå och vara delaktiga.

Berätta i förskolan och skolan

Det är bra att berätta för personal i förskolan eller skolan om barnet är oroligt inför ett besök i vården. Då kan personalen lugna och stötta barnet.

Berätta också om barnet har varit med om något jobbigt. Reaktioner kan komma lång tid efteråt, till exempel genom att barnet frågar eller leker det som har hänt.

Du känner ditt barn bäst och vet vad hen behöver. Många barn är nyfikna och du får försöka förstå hur mycket information barnet verkar vilja ha.

Här får du tips som kan hjälpa dig att prata och stötta barnet.

Ge lugn och trygghet

Det är oftast lättare att lugna barnet om du som vuxen visar att du är lugn och trygg.

Är barnet oroligt kan du berätta för barnet att du kommer att prata med vårdpersonalen om att vara med under exempelvis undersökningen eller behandlingen.

Var ärlig när du berättar

Var så ärlig som möjligt när du berättar om vad som kommer att hända. Du ska varken underdriva eller överdriva.

Lova inte att en behandling eller undersökning inte gör ont. Det är till exempel bättre att barnet vet att en spruta kan göra ont än att det kommer som en överraskning. Berätta att det finns sätt att minska eller ta bort smärtan.

Berätta lite i taget

Du kan berätta om vad som ska hända lite i taget, från det minst obehagliga till det du tror är det allra svåraste för barnet. Det är viktigt att barnet förstår att det finns ett slut på det som ska hända.

Ta reda på om barnet har frågor

En del barn blir blyga när de träffar vårdpersonal. Försök därför att ta reda på om barnet har frågor redan innan besöket. Du kan också uppmuntra barnet att ställa frågor till personalen.

Det kan vara bra att skriva ner frågorna inför besöket.

Vårdpersonalen berättar om hur undersökningen eller behandlingen ska gå till när ni väl är på plats.

Berätta för personalen om du eller barnet är rädd eller orolig för något. Det är inte alltid personalen uppfattar hur du eller barnet känner er. För att kunna lugna och förklara behöver de veta det.

Du känner ditt barn bäst. Tala om för personalen vad barnet behöver eller om hen vill bli undersökt på något särskilt sätt.

Vården ska vara anpassad till barnet

Vården som barn får på sjukhus är anpassad efter deras behov. Vårdpersonalen har särskild utbildning för att ta hand om barn. På de flesta sjukhus finns särskilda avdelningar där enbart barn får vård.

På alla sjukhus finns lekterapi. Det är ett ställe där barnet och familjen kan leka, umgås med andra eller bara vara.

Om barnet får vård ofta

Vården försöker se till att barnet träffar samma vårdpersonal vid varje besök om det är möjligt. Träffar barnet ny personal ska de ha fått information om barnet och hur hen vill ha det.

Barn kan ha svårt för att träffa nya personer. Prata med personalen om det är så för dig eller ditt barn.

Barnet ska få vara med och planera den egna vården

Ett bra sätt för barnet att förbereda sig är att vara med i planeringen av den egna vården. Personalen ska alltid lyssna på barnet och ta reda på vad hen tycker och vill.

Barnet kanske vill berätta något för vårdpersonalen utan att du är med. Personalen brukar fråga om barnet vill det. Barnet bestämmer då om hen vill göra det.

Barnet kanske också hellre vill vara med personalen under exempelvis en undersökning. Hjälp barnet genom att i förväg fråga om hen vill vara ensam med exempelvis läkaren och sköterskan.

Personlen har tystnadsplikt

Barn har rätt till privatliv och personalen har tystnadsplikt. Det betyder att alla uppgifter som finns om barnet och allt som händer i vården är hemliga för alla utom för dem som ansvarar för vården.

Tystnadsplikt betyder också att vårdnadshavare inte alltid har rätt att få veta vad barnet har berättat för personalen.

Att leka är ett bra sätt att förbereda barn för besök i vården. Leken kan hjälpa barnet att lära sig saker och att förstå. Det är också ett sätt att hantera nya och kanske obehagliga situationer.

Lek före besöket

Före besöket kan du leka det som ska hända tillsammans med barnet. Ni kan exempelvis turas om att vara patient och doktor eller ha med dockor och gosedjur i leken. Det kan kännas lättare för barnet att berätta att dockan är ledsen eller rädd, än att det är barnet själv som känner så.

Det kan vara bra att leka med saker som påminner om sjukvården. Om ni inte har sjukvårdsleksaker kanske ni kan läsa en bok med bilder på stetoskop, bandage eller plåster.

Lek under besöket

För att vänja barnet vid den nya miljön kan det vara bra att barnet först leker en stund i väntrummet eller lekrummet.

För många barn blir undersökningen eller behandlingen lättare om du avleder barnets uppmärksamhet. Du kan till exempel använda en bok, en leksak, en mobiltelefon eller något annat som hen tycker är spännande.

Vårdpersonalen ger dig stöd i att avleda barnets uppmärksamhet om du tycker att det är svårt.

I den här åldern förstår barn ännu inte vad tid är eller hur saker och ting hänger samman. Det kan vara svårt för barnet att förbereda sig på sådant som ligger framåt i tiden och att förstå varför hen måste gå till vårdcentralen eller till sjukhuset. Det är därför bra att förbereda barnet strax innan ni ska gå till mottagningen.

Oro för att skiljas från föräldrarna

Det bästa för barnet är att ha en förälder med sig eftersom barn i den här åldern ofta är oroliga för att behöva skiljas från föräldrarna. Det är också bra att ta med barnets favoritsaker som kudde, napp, gosedjur eller liknande.

Barn yngre än ett år kanske inte förstår själva orden. Du kan ändå prata om vad som kommer att hända. När du gör så på ett lugnt sätt blir det tryggt både för barnet och för dig själv.

Barn mellan tre och sex år har ofta lättare än tidigare att förstå information. Barnet har därför lättare att förbereda sig. Det är bra om du kan berätta kort och enkelt för barnet vad hen ska vara med om. Det kan gärna vara någon dag före besöket.

Barn i den här åldern har livlig fantasi och samtidigt svårt att skilja mellan sina tankar och vad som är verkligt. De kan till exempel tänka att behandlingen eller undersökningen beror på något dumt de har gjort.

Barn kan också känna att det är deras fel att de har blivit sjuka. Berätta i så fall för barnet att alla människor kan bli sjuka och att det inte är barnets fel. Du kan också visa bilder på eller berätta om andra barn som har varit med om samma sak.

Oro för vad som ska hända kroppen

Barn mellan fyra och sex år är oftast inte lika oroliga som yngre barn för att skiljas från föräldrarna. Men föräldrarna är fortfarande de viktigaste personerna för att barnet ska känna sig tryggt.

Barnet kan vara oroligt för vad som ska hända med kroppen. Du kan förklara vilken eller vilka delar av kroppen som du tror kommer att beröras. Men låt bli att säga att någon kroppsdel inte kommer att beröras eftersom du inte säkert kan veta det.

Många barn kan också föreställa sig hur de ser ut inuti och därför kan du gärna visa med bilder. De kan också börja förstå att något kan gå sönder och att det går att laga det som är trasigt. Vårdpersonalen kan hjälpa till att förklara.

Barn mellan sex och tolv år behöver ofta få information i god tid om vad som ska hända. Det brukar vara lagom några dagar före besöket.

Barn i den här åldern kan leka det som ska hända. Ni kan också visa på dockor vad som ska hända. För äldre barn kan du använda bilder i stället för dockor.

Barn förstår skillnaden mellan nu och då, och att händelser har en början och ett slut. Berätta hur länge till exempel en undersökning ska pågå. Det kan vara lättare att stå ut med något som är obehagligt eller som gör ont om barnet vet när det börjar och slutar.

En del barn tror att det är deras fel att de är sjuka. Men de har ofta lättare än yngre barn att berätta vad de känner och att förstå varför de behöver en undersökning eller behandling.

Berätta vilken del av kroppen som ska undersökas

Barn kan vara rädda för att inte ha kontroll över vad som kommer att hända med deras kropp. Berätta därför vilken del av kroppen som du tror ska undersökas. Men låt bli att säga att någon kroppsdel inte kommer att beröras eftersom du inte säkert kan veta det.

Barn i den här åldern funderar ofta mycket på liv och död. Det är viktigt att visa att du är intresserad och lyssnar om barnet tar upp ämnet. Försök att få barnet att förstå att det är vanligt att tänka och känna som hen gör.

Barn mellan 13 och 18 år brukar kunna känna sig trygga utan att föräldrarna är med. Men det är bra om de känner igen personalen och miljön.

Hjälp till med informationen

I den här åldern är man bra på att föreställa sig olika saker. Det gör det lättare att ta in olika slags information och ta ställning till den. Den unga kan ofta själv söka och hitta information på olika sätt. Men utgå inte från att hen förstår allt. Det är bra om du förklarar en del saker som kan vara svåra att förstå.

Du kan använda bilder och filmer för att förklara till exempel hur kroppen fungerar. Tillsammans kan ni diskutera det som hen eller ni tittar på.

Rädsla hos den som är ung

Det är vanligt att tonåringar är oroliga och rädda för att tappa kontrollen och bete sig annorlunda, till exempel i samband med att bli sövd eller att få lugnande läkemedel.

En annan vanlig oro är att utseendet ska förändras till följd av sjukdomen eller någon behandling.

Barn reagerar på olika sätt när de är med om jobbiga situationer. De kan exempelvis gråta, skrika eller vara tysta. De kan också bli spända och svåra att få kontakt med. Allt detta är naturliga reaktioner. Säg till vårdpersonalen om barnet behöver extra stöd och du inte kan eller vet hur du ska ge det.

Var nära barnet om hen har varit med om något som var obehagligt. Ge också barnet möjlighet att prata om det som har hänt, om hen vill.

Ta barnets rädsla på allvar

Ta barnets rädsla på allvar om hen har blivit skrämd efter en behandling eller undersökning. Förminska eller förstora inte barnets upplevelse av det som har hänt. Förklara att det är vanligt att känna sig rädd i nya situationer och att vara rädd för när det gör ont.

Ta kontakt med personalen som har träffat barnet om du ser att hen fortsätter att vara rädd några veckor till månader efter behandlingen.

När ni måste söka vård akut kan det kännas svårt att hinna förbereda barnet. Men om det inte är något livshotande kan du göra detta:

• Ta med ett gosedjur, en snuttefilt eller något annat som gör barnet tryggt.
• Ta med något att äta och dricka, men fråga först personalen om det går bra att barnet äter eller dricker.

Väntetiderna kan vara långa på akutmottagningar eller om ni ska vänta på svar eller undersökningar.

Du och barnet kan förbereda er genom att titta på bilder och filmer om undersökningar och behandlingar. Titta tillsammans om barnet är yngre än cirka tolv år.

Bilder och filmer från sjukhus

Här finns länkar till olika sjukhus med bilder och filmer för att kunna förbereda barn för besök i vården:

• Akademiska sjukhusets webbplats för barn och ungdomar.
• Dunder. Sahlgrenska Universitetssjukhusets webbplats för barn.
• Narkoswebben. Karolinska Universitetssjukhusets webbplats om vad som händer före, under och efter narkos och operation.
• Södersjukhusets bildspel för barn och ungdomar. 

De flesta sjukhus eller mottagningar skickar sådan information i förväg. Ni kan också fråga om de har mer information.

Låna böcker

Du kan låna passande böcker på ett bibliotek eller ett sjukhusbibliotek att läsa tillsammans med barnet.

Mer om barnets rättigheter i vården

Läs mer om barnets och dina rättigheter i vården.