Barn i sörjande familjer kan bli rädda för att också andra i deras närhet ska dö eller försvinna eller för att de själva ska dö. Ett sätt att skapa trygghet för barn och vuxna är att låta tillvaron fortsätta som vanligt, så mycket som möjligt. Det gäller hemma, i skolan eller på förskolan.

Det är bra att kunna vara tillsammans. Då känner sig barnet delaktig och kan ha lättare att bearbeta det som har hänt genom att fråga, prata och leka.

Barnet kan se att personer kan sörja på olika sätt och att det går att må bra och vara glad också. Det är viktigt att försöka ta pauser från sorgen för att göra helt andra saker.

Undvik att lämna barnet hos någon annan. Gör det bara om du själv inte klarar att ge barnet vad hen behöver. Förklara varför barnet inte kan vara med dig och förbered hen noga på vad som ska hända. Då kan barnet ändå känna trygghet. 

Barn reagerar olika vid sorg, precis som vuxna. Här är exempel på  reaktioner:

• ledsenhet
• oro
• ilska
• skuld eller skam
• ha svårt att vara ensam
• ha svårt att somna eller drömma mardrömmar
• ha ont i kroppen, i huvudet eller må illa.

En del barn gör saker för att få mycket uppmärksamhet.

Barnet kan få svårt att följa undervisningen i skolan. Sorgen kan påverka relationer till kompisar och lärare. Barnet kan vilja vara hemma mer och tappa lusten att leka och umgås med andra.

Saker som kan påverka hur barnet sörjer

Hur barnet sörjer kan påverkas av hur personen dog och vilka tankar och fantasier barnet har om det som har hänt.

Barnets relation till den som har dött har också betydelse. Det kan vara en person som barnet inte hade så mycket kontakt med men som ändå var viktig. Sorgen påverkas också av om någon annan viktig person kan finnas för barnet i stället för den som har dött.  

Barn kan reagera annorlunda än vuxna

Ibland kan barn som sörjer göra oväntade saker. Här är några exempel:

• skratta och leka
• bli arg, sparka eller slå
• låtsas som om ingenting har hänt
• bete sig som ett betydligt yngre barn.

Låt barnet sörja på sitt sätt. Barnet kan känna sig övergiven eller missförstådd om du tillrättavisar hen.

De olika reaktionerna kan vara nödvändiga för att barnet ska stå ut med känslor som kan vara starka och obegripliga.

Att leka kan vara viktigast för att barnet ska kunna få kontroll över känslorna och bearbeta dem.

Vanligt med motstridiga känslor

Sorg kan innebära svåra och motstridiga känslor, både hos vuxna och barn. En del känner saknad, skuld och ilska samtidigt. Det underlättar för barnet om du visar att du förstår och accepterar att känslorna kan vara blandade.

Du kan behöva hjälpa barnet att hitta andra sätt att uttrycka sin sorg, till exempel om ilska gör att barnet börjar slåss.

I tonåren håller de flesta barn på att frigöra sig. Det ställer extra krav på omgivningen att vara lyhörd.

Tonåringar kan ha svårt att se hur de skulle kunna få stöd och kan därför säga att de inte behöver det. En del vill i stället vara den som stöttar de andra i familjen. De vuxna kan tro att tonåringen inte sörjer så mycket och låter hen vara. Tänk på att tonåringen ändå kan behöva din omtanke.

Tonåringen kan bete sig annorlunda

Tonåringens sätt att bete sig kan vara svårt att koppla till det som har hänt.

En del tonåringar verkar ointresserade eller trötta. De kan bli aggressiva eller får svårt att koncentrera sig eller att sova. De kan ha svårt att vara hemma och tänka på det som har hänt. Andra blir inåtvända och grubblande. En del kan bli nedstämda och ibland ha dödstankar.

Det kan ta tid innan tonåringen inser vad förlusten innebär och kan börja bearbeta det som har hänt.

Frigörelse och sorg 

Det kan vara svårare att frigöra sig om det är en förälder som har dött. Det kan också vara svårt att frigöra sig från den förälder som finns kvar om det är den enda nära vuxna som tonåringen har.

Tonåringen kanske också är arg och kritisk mot den som nu har dött. Det kan kännas som att tala illa om personen. Tonåringen kan få skuldkänslor, eller rikta de negativa känslorna mot dig i stället.

Prata med barnet om det som är svårt. Det hjälper barnet som annars kan skapa fantasier som är värre än vad som faktiskt har hänt, eller tro att det som har hänt var barnets fel.

Barn behöver också få veta när en närstående är döende. Läs mer om att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk.

Se till att någon annan vuxen är med och kan hjälpa till att prata med barnet om du själv är alltför ledsen.

Berätta lagom mycket

Berätta sanningen men utan många detaljer. Lyssna på vad barnet frågar om och svara på det. Ställ frågor tillbaka, till exempel: Vad tror du? Vad tänker du på? Då undviker du att ge mer information än vad barnet förstår och vill ha.

Var saklig och ärlig även om personen dog på grund av självmord, missbruk eller något annat som kan orsaka skam, ilska eller andra svåra känslor hos de vuxna. Då slipper barnet känna osäkerhet om de vuxna pratar undvikande eller obegripligt, eller om barnet på annat sätt får höra om det som har hänt.

Omskrivningar kan förvirra barnet

Säg att personen är död. Undvik omskrivningar eftersom det kan förvirra och skrämma barnet. Att säga "han somnade in" kan till exempel ge barnet känslan av att det är farligt att somna, det kan man dö av. "Hon gick bort" kan få barnet att undra vart personen gick och varför barnet inte fick följa med.

Ta barnets frågor på allvar

Barnet kan oroa sig för att andra personer som betyder mycket också ska dö. Barnet behöver få känna sig trygg. Försäkra barnet om att du inte kommer att dö förrän du är gammal och barnet har vuxit upp.

Barn behöver få veta om vuxnas sorg

Barn behöver få veta hur vuxna kan reagera när någon dör. Annars kan det bli skrämmande. Barnet är kanske inte van vid att vuxna gråter och kan bli rädd för att ingen ska orka ta hand om barnet. Berätta att det är vanligt att vara ledsen och sörja när någon har dött och att det går över.

Barn behöver få veta hur andra barn reagerar

Barn behöver få veta hur andra barn och ungdomar brukar reagera. Prata med barnet. Det finns också böcker som är anpassade för olika åldrar. Det kan hjälpa barnet att förstå sig själv och att känna att hen inte är ensam om sina reaktioner.

Det är stor skillnad på hur barn upplever och förstår döden. Det beror på barnets ålder, mognad och personlighet. Det kan också variera vid olika tillfällen. Därför är det olika hur du kan prata med ett barn om döden. Här är en ungefärlig uppdelning.

Barn under fem år

Barn under fem år förstår ofta inte vad döden innebär eller att alla kommer att dö. De kan fråga om pappa kommer tillbaka snart eller om de kan spara sin mat och ge till morfar nästa gång de besöker graven eller minneslunden.

Var så konkret som möjligt. Barnet kan behöva få samma saker förklarade flera gånger. Det kan vara att personen som har dött inte kommer tillbaka, inte andas, inte tänker, inte har ont och att hjärtat har slutat att slå.

Barnet kan tro att personen har dött på grund av något som barnet har sagt, tänkt eller gjort. Vissa barn blir extra snälla eftersom de har skuldkänslor för vad som har hänt. Andra barn kan bli bråkiga och utagerande.

Förklara vad du vet om varför personen har dött. Låt barnet ställa frågor, det hjälper dig att förstå vad barnet funderar över och behöver få förklarat. Det kan vara lättare att prata med barnet om ni tillsammans läser en bok som handlar ungefär om det som har hänt.

Fem till nio år

Barn mellan fem och nio år börjar förstå mer om vad döden är, men kan fortfarande tro att den som är död kan komma tillbaka. Barnet kan fundera över hur personen ser ut nu. Fantasi och verklighet kan blandas: Kommer mamma tillbaka som en vampyr? Om pappa är ett spöke, kan han gå genom väggar nu? De flesta börjar inse att även andra kan dö och det blir viktigt att skydda familjen.

Nio till tolv år

Barnet förstår att döden är för evigt och att vi alla kommer att dö en dag. Fantasier om att den som har dött ska komma tillbaka hjälper inte längre. Barnet förstår att det inte behöver vara någons fel att en person dör. Det kan ändå vara svårt att förstå att livet bara kan ta slut.

En del barn orkar bara med sin sorg i korta perioder. De kan springa iväg och leka, för att komma tillbaka och gråta några timmar senare.

Barn som är i tonåren

Tonåringen förstår vad som har hänt och att det kommer att påverka familjens framtid. Men tonåringar vill inte känna sig annorlunda jämfört med sina jämnåriga. 

Tonåringen kanske inte vill prata med dig eller inte förstår att det kan kännas bättre då. Kompisarna är viktiga och många pratar hellre med dem än med någon vuxen närstående.  

Visa ändå att du bryr dig. Fråga till exempel hur tonåringen mår, och om vardagliga saker som skolan och kompisarna. Fråga om det är något hen funderar över eller vill veta mer om. Fråga även om du bara får snäsiga svar tillbaka. Visa och tala om att du är tillgänglig om tonåringen behöver dig.

Det är olika hur barn vill och kan ta avsked av den som har dött. Det är viktigt att barnet får vara delaktig på sitt eget sätt, så långt det är möjligt. Det gör det lättare att förstå det som har hänt och att så småningom acceptera det.

Att se den som har dött

Många tycker att det är viktigt att få se den som har dött. Låt barnet göra det om personen dog lugnt och stilla och om barnet vill.

Förbered barnet på vad som ska hända, berätta till exempel att den som har dött kan se annorlunda ut och kännas kall.

Det är olämpligt att låta barnet se den som har dött om det har gått lång tid efter dödsfallet, eller om det var en dramatisk död och det syns.

Vara med på begravningen

Oftast är det bra att få vara med på begravningen. Då får barnet uppleva gemenskapen med alla andra som också sörjer. Begravningen kan hjälpa barnet att förstå mer om döden.

Berätta före begravningen vad som kommer att hända. Låt barnet få veta att personer som hen känner och som vanligtvis brukar vara glada och ha tid nu kan vara ledsna och upptagna av sin egen sorg.

Det egna avskedet

Det är ofta positivt för barnet att få komma in och se kistan en stund före själva begravningsakten. Då kan barnet få tid att förbereda sig och ställa frågor.

Att lägga blommor och minnessaker på eller i kistan, kan vara särskilt viktiga för barn och ungdomar.

Många barn känner att de inte hann säga "Hej då" eller "Jag älskar dig" till den som har dött. En del skriver brev som de gräver ner vid graven, andra skriver meddelanden på ballonger som de sedan släpper i luften. Det spelar ingen roll om barnet tror att meddelandet kommer att läsas eller inte.

Barnet kan behöva andra vuxna under begravningen

Se till att det finns någon annan vuxen som tar ansvar för barnet på begravningen om du tror att det behövs. Då kan den personen vara den som förbereder barnet på vad som ska hända.

Om barnet inte ska delta vid begravningen

Olika omständigheter kanske gör att barnet inte ska vara med på begravningen. Det kan vara hur personen dog, barnets mognad eller personlighet, eller vad barnet själv vill.

Du behöver berätta så mycket som möjligt om begravningen om barnet inte ska delta. Annars kan barnet få fel föreställningar av hur det var.

Barnet kan bearbeta sorgen med egna ritualer

Barn skapar ibland egna ritualer för att bearbeta sin sorg. Det kan vara att ha några av den personens saker nära sig, att bygga ett minnesrös eller att sova i den dödas säng.

Ritualerna kan verka konstiga för andra men det är viktigt att respektera att de kan vara viktiga för barnet.

Barnet kan så snart som möjligt behöva stöd av en vuxen utanför familjen. Då har barnet någon annan än de sörjande att prata med. Personen kan till exempel hjälpa barnet med läxor, följa med barnet till aktiviteter eller på andra sätt se till att rutinerna i vardagen fungerar.

De flesta barn vet vem de vill ha som extrastöd. Det kan till exempel vara en vän eller någon annan närstående. Den personen kan också vara ett stöd för dig.

Var tydlig med vad barnet och du behöver, eftersom det annars kan vara svårt för omgivningen att veta vad de ska göra eller säga.

Barn från andra länder

Ett barn som kommer från ett annat land kan behöva särskilt mycket stöd och omtanke om en nära vuxen dör. Barnet kan till exempel behöva få prata med någon som talar språket och känner till de traditioner och sätt att vara som barnet vuxit upp med.

Om du själv inte orkar

Det kan vara svårt att trösta och stötta barnet om du själv är mycket påverkad av sorg eller mår dåligt. Det kan skrämma barnet. Barnet kan undvika att visa sina känslor för att inte belasta dig ännu mer. Därför är det är viktigt att du låter någon annan vuxen ta över och ge det stöd som barnet behöver om du själv inte orkar göra det.

Både barn och vuxna brukar klara en svår förlust utan att få bestående problem. Men barnet behöver uttrycka och bearbeta sin sorg under lång tid.

Oftast pratar barn med den egna familjen eller nära vänner om sin sorg och längtan och saknad. Ungdomar talar ofta med andra ungdomar.

Du som är en viktig vuxen behöver finnas för barnet under många år. Ibland behöver barnen få tala med någon utomstående vuxen.

Ibland kan det vara bra att skaffa sig ännu mer kunskap om sorg och kris. Det kan hjälpa dig att förstå mer om både barnets och dina egna reaktioner.

Att behålla minnet

Det brukar vara bra att göra saker för att minnas den som har dött. Låt barnet vara med och hitta på vad ni kan göra.

Det brukar vara bra att visa bilder eller filmer. Det kan hjälpa barn som kanske inte har egna tydliga minnen av personen som dog.

En del familjer uppmärksammar högtider och årsdagar. En tyst minut eller att tända ett ljus kan vara ett bra tillfälle att prata om hur ni mår och vad ni känner.