Det finns många olika orsaker till att gå i familjerådgivning. Här är några exempel:

• Ni har problem med att prata med varandra på ett sådant sätt att båda känner sig förstådda och lyssnade på.
• Ni har varit med om en kris som har påverkat relationen.
• Ni har svårt att samarbeta.
• Ni har tappat förtroendet för varandra.
• Ni har problem med närhet, intimitet och det sexuella samlivet.
• Ni upplever att konflikterna överväger det som fungerar bra i er relation.
• Ni har svårt att prata om era barn och samarbeta kring dem.

Det blir svårare att reda ut problem ju längre ni väntar med att söka hjälp. Sök därför hjälp så tidigt som möjligt.

Målet med samtalen är att ni ska lära er att prata om problem på ett bra sätt. Då har ni bättre förutsättningar att komma vidare själva när samtalen är över. Det gäller både om ni vill fortsätta leva tillsammans eller bestämmer er för att separera.

Alla kommuner ska erbjuda familjerådgivning för den som behöver det. Rådgivarna kan vara anställda av kommunen eller arbeta på uppdrag av kommunen.

Familjerådgivningens uppgift är att hjälpa par som har problem i sin relation.

Men även vuxna syskon eller föräldrar och vuxna barn som har svårt att prata med varandra kan komma till familjerådgivningen för samtal.

På kommunens webbplats finns information om hur ni tar kontakt och bokar tid.

Hur många samtal får vi?

Det varierar från kommun till kommun hur många samtal som ingår. De flesta kommuner erbjuder tre till fem samtal, och ibland fler om ni behöver det.

Sträng sekretess

Det råder en särskilt sträng sekretess, så kallad absolut sekretess. Det betyder att det ni pratar om under samtalen inte förs vidare.

Ett undantag från den absoluta sekretessen är om det kommer fram att barn utsätts för brott. Då ska familjerådgivaren anmäla detta. Det kan till exempel vara att barn utsätts för psykisk eller fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Eller att barn ser när någon närstående är utsatt för våld eller övergrepp.

Ni har rätt att vara anonyma och det förs inga journaler.

Vad kostar det?

Kostnaden varierar mellan olika kommuner.

Vad har familjerådgivaren för utbildning?

Familjerådgivare som arbetar i eller på uppdrag av en kommun måste ha en beteendevetenskaplig utbildning, till exempel socionom, psykolog eller liknande. De flesta kommuner ställer också krav på att rådgivaren ska ha vidareutbildning i psykoterapi, familjeterapi och sexologi. Många är även psykoterapeuter.

Familjerådgivare kan också bli auktoriserade av Föreningen Sveriges kommunala familjerådgivare.

Ni kan också få familjerådgivning hos privatpraktiserande terapeuter eller hos olika religiösa samfund. Ni kontaktar dem direkt och betalar enligt deras vanliga avgift.

Privat rådgivning

Par och familjer som behöver stöd kan också kontakta privata psykologer och psykoterapeuter. Det finns mottagningar som är specialiserade på till exempel parrelationer eller sex och samlevnad.

Religiösa samfund

Många religiösa samfund och deras församlingar erbjuder familjerådgivning.

Kontakta er församling för mer information.

Det är viktigt att ni känner att ni litar på den ni pratar med. Ni har rätt att avsluta kontakten om rådgivaren eller formen av familjerådgivning inte passar er.

Ni har rätt till så kallade samarbetssamtal hos kommunen om ni har barn och funderar på eller har bestämt er för att separera. Ni pratar då om sådant som har med vårdnaden och umgänget av barnet eller barnen att göra.

Vissa kommuner har så kallade familjecentraler där socialtjänsten kan ge föräldrar stöd och råd.

Kontakta er hemkommun för att få information om vilken hjälp som finns.