Det är inte helt klarlagt varför man får höftartros. Artros utvecklas ofta långsamt under många år. Sjukdomen är vanligare ju äldre man blir. Det är egentligen inte åldern som spelar roll, utan hur lång tid du har varit utsatt för sådant som kan leda till artros.

Här är några exempel på vad som kan öka risken för höftledsartros:

• Tidigare ledskada eller benbrott nära en led som kan göra att du får artros några år senare.
• Ålder över 45 år.
• Övervikt som ger hög belastning på lederna.
• Ärftlighet. Risken för artros är större om någon genetisk släkting har artros.
• Upprepad ensidig belastning av leden, till exempel genom tunga lyft eller knästående arbete. Rörelser som belastar leden i arbetet eller fritiden.
• Svaga muskler.

Alla som har broskförändringar har inte artrossymtom och besvären varierar över tiden.

Symtomen på höftledsartros kommer smygande och går ofta i så kallade skov. Det betyder att du under långa perioder kan känna dig helt fri från besvär och däremellan känna av symtom.

Till att börja med är det vanligt att du får ont när du anstränger dig fysiskt:

• Du får ont i ljumsken eller övre delen på låret.
• Du får ont runt knät och i underbenet eftersom smärtan ofta strålar ned från höften.

Med tiden kan dina besvär öka. Då kan du få följande symtom:

• Du får ont i höften när du står eller går.
• Du blir stelare i höften.
• Du får tillfälligt ont när du börjar gå efter att ha suttit eller legat stilla, så kallad igångsättningssmärta.
• Du får ont när du sitter eller ligger och benet är i vila. Det brukar komma först när du har haft artros länge.

Du kan med tiden bli mer stel och ha mer ont om artrosen fortsätter att utvecklas. Det blir svårare att gå naturligt och så småningom kan du få ont också när du vilar och på natten. Du kan också få ont i ryggen eller runt knät och även ned i underbenet.

Att ha ont kring höften och ljumsken behöver inte vara höftledsartros. Ibland kan smärta kring höften och i ljumsken bero på inflammerade muskelfästen. Värk i ljumsken och ned i benet kan till exempel också komma från ländryggen.

Kontakta en fysioterapeut eller vårdcentral om du misstänker att du har höftledsartros.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.

Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Du får oftast träffa en fysioterapeut eller en läkare på vårdcentralen. Du får beskriva dina besvär och sedan undersöks rörligheten i ryggen, höftlederna och knäna. Läkaren eller fysioterapeuten bedömer om besvären beror på att du har artros.

När sjukdomen är i ett tidigt skede syns artros oftast inte på en röntgenundersökning. Det är därför ovanligt att du behöver röntga höften när du först tar kontakt med sjukvården. Diagnosen ställs genom att du beskriver besvären och genom undersökning. En undersökning med röntgen kan fördröja behandlingsstarten. Det finns också en risk att diagnosen artros inte ställs om röntgen inte visar förändringar.

Du kan behöva opereras om du blir sämre i höften och om du fortfarande har ont efter behandling med fysioterapi, rörelseträning och information. Då behöver du genomgå en röntgenundersökning av höftleden.

Artros är en sjukdom som utvecklas långsamt under flera år. Ledytorna i höftleden är täckta av ledbrosk, som ger stadga och fungerar som glidyta i leden. Ett friskt ledbrosk har en fast och elastisk konsistens.

Brosket byggs upp och bryts ner i en väl avvägd balans. Vid artros rubbas balansen och nedbrytningen går fortare än uppbyggnaden, vilket gör att brosket blir tunnare och skörare. Ledytan blir uppluckrad, sprickor uppstår i brosket och det blir mer friktion mellan ledytorna. Vid svår artros kan brosket nästan helt försvinna från benytorna i leden. Även skelettet intill ledbrosket kan påverkas och förändras.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral, rehabilitering eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Du kan till exempel söka vård hos en fysioterapeut utan att ha remiss. Ibland krävs det remiss till läkarbesök inom den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår eller om du behöver veta mera. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka undersökningar och behandlingar som kan passa bra vid sjukdomen.

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.  

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom.

Här kan du läsa patientversioner av de nationella riktlinjerna för höftledsartros.

Här kan du läsa mer om väntetider i vården.