Texten på den här sidan är skriven för vuxna. Du som är under 18 år kan också läsa den och få hjälp, men det finns särskild information skriven för dig på UMO.se.

Våldtäkt är när en person har samlag eller utför andra sexuella handlingar som kan jämföras med ett samlag med någon som inte tydligt har visat att hen vill det. 

Det är även våldtäkt om den utsatta var yngre än 15 år när den sexuella handlingen begicks. Brottet är då våldtäkt mot barn. Läs mer om åldersgränser för sex på UMO.se 

Det som kallas överfallsvåldtäkter, det vill säga att man blir påhoppad av en okänd person utomhus är ovanligt. Det är vanligare att den som våldtar känner den som blir utsatt. 

Det vanligaste straffet för våldtäkt är fängelse.

Ett sexualbrott är när du utsatts för en sexuell handling mot din vilja. Har någon gjort något sexuellt mot eller med dig mot din vilja så kan det vara olagligt. Det behöver inte ha förekommit hot och våld eller att du varit i en särskilt utsatt situation. 

Här är exempel på sexuella handlingar som är sexualbrott:

• Att ta på någons kropp med händerna, munnen eller könet på ett sätt som personen tycker är skrämmande eller obehagligt.
• Att prata med någon på ett sexuellt sätt som den personen upplever som obehagligt.
• Att tvinga någon att se på när någon gör något sexuellt, till exempel visar sitt kön eller onanerar. Det kan ske på nätet eller vid ett fysiskt möte.
• Att göra något sexuellt mot någon som inte kan uttrycka sin vilja eller skydda sig. Till exempel för att personen sover, är påverkad av alkohol eller droger, är sjuk eller har någon funktionsnedsättning eller skada som gör det svårare att kommunicera eller skydda sig.
• Att utnyttja sitt överläge och få någon att känna att den måste ställa upp på sex.
• Att fotografera eller filma någon i ett sexuellt syfte, om det är mot personens vilja eller om personen är under 18 år.
• Att försöka köpa eller byta till sig sex eller bilder med hjälp av till exempel pengar, alkohol, presenter eller tjänster.

Enligt lagen är det förbjudet att ha sex med en person som inte deltar frivilligt. Du behöver ha så kallat samtycke när du har sex med någon. Det betyder att den eller de du har sex med sagt eller visat att de vill ha sex.

Det är alla deltagares ansvar att försäkra sig om att alla deltar frivilligt och verkligen kan ge sitt samtycke.

Det är viktigt att komma ihåg att även om du deltagit frivilligt en gång så betyder det inte att du deltar frivilligt nästa gång. Det kan också vara så att du sagt sagt ja till en sexuell handling men inte till en annan.

Det finns många sätt att visa att man inte vill

Du kan visa om du vill eller inte vill på många olika sätt, det behöver inte vara med ord. Du kan till exempel visa med kroppen att du inte vill. Att vara helt passiv kan också vara ett uttryck för att inte vilja delta.

Du har rätt att säga eller visa om du inte vill vara med på en sexuell aktivitet. Du har också rätt att säga nej eller visa att du inte vill fortsätta med de aktiviteter som du velat vara med om tidigare. Du ska inte behöva förklara och försvara varför du inte vill. 

Du kan alltid säga nej eller visa att du inte vill ha sex med din partner, även om ni är gifta med varandra.

Det är vanligt att ge sig själv skulden, men det är viktigt att veta och förstå att det är förövaren som är ansvarig. Det är hen som bestämt sig för att utföra övergreppet. Det spelar ingen roll vad ni har för relation, om ni har haft sex med samtycke tidigare, eller om du inte har kunnat göra fysiskt motstånd.

Ibland kan det vara svårt att säga nej

Det finns tillfällen då det är svårt att säga nej eller skydda sig mot övergrepp. Det kallas att förövaren utnyttjar den utsattes situation.

Det är olagligt att ha sex med någon som inte kan säga nej för att hen är i beroendeställning till förövaren. 

Det är olagligt att ha sex med någon som inte kan uttrycka sin vilja. Här är några exempel på när det kan vara svårt att uttrycka sin vilja.

• När du sover.
• När du är påverkad av alkohol eller droger.
• När du har en funktionsnedsättning, sjukdom eller skada som gör det svårare att kommunicera eller uttrycka din vilja.
• När du blir väldigt rädd. Då gör kroppen ibland inte som du vill. 

Det vanligaste är att förövaren är någon som den utsatta känner väl. Det kan vara en familjemedlem, en tränare, en lärare eller någon du har en kärleksrelation till.

En stor del av dessa olagliga handlingar sker hemma hos förövaren eller hos den som blir utsatt. Det kan vara svårt att tänka att du blir utsatt för en olaglig handling om det är din partner eller någon du är ihop med eller älskar som utsätter dig för övergreppet. Det kan också vara extra jobbigt att berätta om övergreppet om det är någon du känner väl som är förövare.

Sexualbrott är vanligt. Om du inte själv har blivit utsatt så känner du med största sannolikhet någon eller några som har det, även om de inte har berättat.

Det finns inget rätt eller fel sätt att reagera under eller efter ett övergrepp.

Det är vanligt att inte skrika eller göra fysiskt motstånd när övergreppet sker. Det kan bero på att du inte vågar. Eller att du ger upp och inte vill tänka på det som sker. Ofta är det något du inte ens väljer medvetet, din hjärna bestämmer att du ska vara stilla som ett slags skydd mot det som sker.

Efteråt kanske du tänker att du borde ha protesterat mer, att det inte räknas som något olagligt eftersom du inte protesterade. Men det är lika olagligt även om du varit helt tyst och stilla. Det är aldrig ditt fel om du blir utsatt för ett sexualbrott.

Du kan reagera både psykiskt och fysiskt efter ett övergrepp

Nedstämdhet, sömnsvårigheter, ångest och självmordstankar är vanliga symtom efter att ha blivit utsatt för ett övergrepp. Du kan också få kroppsliga symtom som värk, spänningar och magproblem.

Här är fler exempel på hur du kan reagera:

• Du kan få svårare att lita på andra.
• Du kan få skuldkänslor för det som hänt.
• Du kan känna skam och äckelkänslor inför dig själv och din kropp.
• Du kan känna dig extra rädd.
• Du kan få minnesbilder eller förnimmelser i kroppen.
• Du kan få olika så kallade självskadebeteenden, kopplat till exempel till mat, kropp eller sex.
• Din självkänsla kan påverkas starkt.

Det kan ta lång tid att bearbeta ett övergrepp

För en del kommer reaktionerna omedelbart. Vissa mår bättre efter att man till exempel pratat med familj eller vänner.

För många sätter övergreppen djupa spår, som tar långt tid att hantera. För en del kan reaktioner på övergreppet komma flera år efter att det skedde. Nya livssituationer eller händelser kan göra så att du minns övergreppet. 

När reaktioner inte går över, eller när de kommer tillbaka efter en tid så kan det handla om att man har fått posttraumatiskt stressyndrom. Då är det viktigt att söka hjälp för att få möjlighet att bearbeta det som hänt och komma vidare.

Oavsett hur just du har reagerat finns det stöd och hjälp att få.

En del vill prata om det som hänt, andra vill glömma

En del blir mycket påverkade och mår väldigt dåligt medan andra försöker glömma det som har hänt och leva vidare som vanligt. Varje person reagerar på sitt eget sätt.

En del kan bearbeta erfarenheterna av övergreppen genom att prata med närstående, andra behöver professionell hjälp under lång tid.

Det är inte nödvändigt att polisanmäla för att sjukvården ska genomföra en undersökning och spårsäkring. Du kan bestämma om du vill att proverna ska finnas kvar om du kanske vill anmäla övergreppet längre fram.

Du blir undersökt och får lämna prover för sexuellt överförbara sjukdomar. Du kan få psykologiskt stöd om du vill. Eventuella skador dokumenteras också som stödbevis mot förövaren.

Du kan få vaccin mot hepatit B och ett akut-p-piller för att undvika en graviditet. 

Kontakta polisen för att få stöd och hjälp om du har blivit utsatt för ett sexualbrott. Du kan gå till en polisstation eller ringa telefonnummer 114 14. Ring 112 om det är akut.

Det är bra att göra en polisanmälan. Polisen kan också svara på frågor och hänvisa dig vidare till en hjälporganisation. Du kan också ha rätt att få ett målsägandebiträde som har i uppgift att hjälpa dig juridiskt. Målsägandebiträdet är oftast en advokat.

Det är bra att anmäla ett övergrepp till polisen så fort som möjligt. Du kan anmäla ett övergrepp även om det har gått lång tid sedan det hände.

Viktiga bevismaterial

Det är viktigt att säkra de spår som kan finnas. Det innebär att spara kläder, lakan och exempelvis hårstrån för att hitta DNA eller andra spår som kan användas som bevis vid en rättegång. Det kan också vara bra att berätta för polisen om du har använt digital bussbiljett eller tågbiljett innan eller efter överfallet. Det gör att polisen kan säkra att du befunnit dig på en viss plats en viss tid.

Bevismaterial om övergreppet sker på nätet

Det är bra att visa någon du litar på vad som hänt om övergreppet skedde på nätet. Det är också bra att spara uppgifter och ta skärmdumpar. På polisen.se kan du läsa mer om hur du anmäler övergrepp som skett på nätet.

Det är olika från person till person vilken slags behandling som fungerar bäst. För många är det viktigt att få en samtalskontakt som kan hjälpa till med att bearbeta det man har blivit utsatt för.

Det kan hjälpa att gå i psykoterapi eller annan psykologisk behandling. Det innebär ofta samtalsbehandling, antingen ensam eller ihop med andra.

Barn påverkas mycket av att se eller höra en närstående bli utsatt för olika former av våld. Barn vet oftast om vad som pågår, trots att vuxna kanske inte tror det.

Det är mycket viktigare för barns hälsa och välmående att slippa se eller höra våld än att ha föräldrar som lever tillsammans.

Att utsätta barn för en våldsam miljö är brottsligt

Det är straffbart att utsätta ett barn för att se eller höra vissa brottsliga gärningar, som våld eller övergrepp i en relation.

Den person som står för våldet eller övergreppen i en relation riskerar att misstänkas även för barnfridsbrott om barnet på något sätt bevittnat det som skett. Straffet kan bli fängelse i upp till två år. Vid grovt brott kan straffet bli fängelse i lägst nio månader och högst fyra år.

Barnet har också rätt till skadestånd som alla andra barn har när de utsätts för brott.

Man räknas som barn upp till 18 års ålder.

Ibland kan man märka på ett barns beteende att något inte är bra. Hen kanske plötsligt blir orolig, får mardrömmar, drar sig undan eller börjar undvika vissa personer och platser. Du kan fråga om hen har varit med om något annorlunda eller skrämmande, eller om det är något särskilt som hen funderar på eller oroar sig för.

Tro alltid på ett barn eller en ungdom som berättar om övergrepp och ta emot berättelsen utan att ifrågasätta den unga personens eget handlande eller sätt att berätta.

Här är länkar till sidor som kan ge dig stöd när du ska prata med barn om sexualbrott: 

• När barn far illa på 1177.se.
• Stopp! Min kropp! heter information från Rädda barnen, med råd om hur du pratar med barn om deras kroppar och om sexualbrott. Där finns också tips om vuxenstöd på telefon och mejl.
• På Dags att prata om hittar du information om hur du kan prata med yngre och äldre barn om sexualbrott. 
• Jag vill veta är en sida för barn där de kan läsa mer om vad som är brottsligt, hur man kan känna om man varit med om brott och var man kan få hjälp.

Det är viktigt att anmäla

Alla som arbetar med barn är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det gäller till exempel personal inom förskolan, skolan, fritids, sjukvården, polisen och kyrkan.

Privatpersoner och personer som arbetar med ideell verksamhet har ingen anmälningsplikt. Men om du misstänker att ett barn far illa bör du anmäla det till polisen eller socialtjänsten så att de kan utreda vad som hänt. Du behöver själv inte veta exakt vad det är som har hänt.

Kontakta kommunens socialjour eller polisen på telefonnummer 114 14 om du inte kan vänta tills socialtjänsten har telefontid. Vid pågående brott ska du ringa polisen på 112.

Ibland kan vuxna som misstänker att ett barn far illa välja att inte ingripa. Det kan bero på att de är oroliga för att ha fel, inte vet vad de ska göra eller tror att det kan bli värre för barnet om de lägger sig i. Men då kanske barnet inte får någon hjälp alls.

För barnets bästa bör du därför alltid anmäla. Du kan ringa och rådgöra anonymt med socialtjänsten om du är osäker på hur du ska göra.

Det finns flera verksamheter som erbjuder stöd vid sexualbrott och våld i nära relationer. Här är exempel på några av dem: 

• Brottsofferjouren, erbjuder stöd till den som utsatts för brott.
• Föreningen Alla Kvinnors Hus samtalsmottagning ger stöd till personer som är utsatta för våld i nära relation och sexuellt våld. Du som bor i Stockholm kan besöka mottagningen. Du som inte bor i Stockholm kan få stöd digitalt.
• Föreningen storasyster  vänder sig till dig som utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. De erbjuder även stöd till dig som anhörig. På webbplatsen har de samlat kontaktuppgifter till olika verksamheter som kan vara till stöd efter ett sexuellt övergrepp.
• Jourhavande medmänniska, en ideell organisation som erbjuder samtalsstöd via telefon.
• Killfrågor.se har stöd för killar mellan 10 och 18 år via chatt.
• Polisens informationssida om brott i nära relationer.
• Kvinnofridslinjen erbjuder samtalsstöd via telefon dygnet runt. De kan även hjälpa dig med kontaktuppgifter till socialtjänst, socialjour eller kvinnojour. Telefonsamtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen. Telefonnummer: 020-50 50 50.
• nxtME är till för alla som någon gång under sitt liv varit utsatta för incest, och som behöver hjälp av stödperson för att bearbeta sina upplevelser.
• RFSL Stödmottagning, brottsofferjour för hbtq-personer, erbjuder samtalsstöd via telefon.
• Riksföreningen stödcentrum mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen finns till för kvinnor som har varit utsatta för sexualbrott i barndomen. Föreningen har en telefonjour 08 - 696 00 95 dit du kan ringa för att få stöd.
• Rikskriscentrum – Sveriges kriscentrum för män, är en paraplyorganisation för verksamheter som arbetar med att ge stöd till män i kris. Här kan du hitta kontaktuppgifter till kriscentra för män runt om i landet.
• Roks,  Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, har jourer runt om i landet som erbjuder stöd åt tjejer och kvinnor via telefon och andra insatser.
• Stödefterövergrepp.se har samlat kontaktuppgifter till olika verksamheter som kan vara till stöd efter ett sexualbrott.
• Terrafem driver Sveriges enda rikstäckande jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst. För närvarande kan kvinnor få stöd och råd på 43 språk. Telefonnummer: 020- 52 10 10. Samtalet syns inte på din telefonräkning.
• Ungasjourer.se samlar alla jourer i Sverige som arbetar med att stötta och stärka barn, unga och unga vuxna.
• Unizon har jourer runt om i landet som erbjuder stöd åt kvinnor och tjejer via telefon och andra insatser.