Diabetes typ 1

Vid obehandlad typ 1-diabetes är ett eller flera av följande symtom vanliga:

• Man är mycket törstig och kissar ofta.
• Man känner sig trött och kraftlös.
• Man mår illa.
• Man har ont i magen.
• Man ser suddigt.
• Man minskar snabbt i vikt.
• Man luktar aceton ur munnen.

Man kan också få svampinfektioner i underlivet eller i munnen. Barn kan få typ 1-diabetes från att de är några månader gamla.

Symtomen kommer olika fort

Ett barn behöver få vård på sjukhus när hen blir sjuk. Symtomen utvecklas under några dagar till några veckor. Små barn kan få allvarliga symtom redan efter bara några dygn. Det är vanligt att barnet har haft en infektion några veckor innan sjukdomen bryter ut.

Symtomen hos vuxna brukar utvecklas under en till flera månader. Det kan ibland vara svårt att lägga märke till symtomen om de kommer långsamt. I början kan också typ 1-diabetes hos vuxna misstolkas som typ 2-diabetes om utvecklingen sker över längre tid.

Högt blodsocker kan leda till ketoacidos

Typ 1-diabetes som inte är tillräckligt behandlad gör att blodsockernivån blir mycket hög. Det kan i sin tur göra att du får så kallad ketoacidos. Det är ett allvarligt tillstånd som kan bli livshotande om det inte behandlas. Men oftast har man sökt vård innan dess, eftersom man mår så dåligt av att ha ett mycket högt blodsocker.

Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du tror att du eller ditt barn har typ 1-diabetes. Om det är stängt, sök vård på en akutmottagning.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Flera olika blodprov och urinprov används för att utreda typ 1-diabetes. Man kan ibland behöva en glukosbelastning för att upptäcka typ 1-diabetes.

Blodprov för att undersöka blodsockervärdet

P-glukos mäts i ett blodprov och visar sockerhalten i blodet vid provtagningstillfället. Oftast räcker det med ett stick i fingret för att ta blodprovet.

Med ett blodprov som mäter halten HbA1c kan läkaren se hur blodsockret har legat i genomsnitt de senaste två till tre månaderna. Det här blodprovet kallas ibland för långtidssockerprov.

Innan ett barn lämnar blodprov kan hen få lämna ett urinprov, ett så kallat U-glukos. Provet visar om det finns socker i urinen. Det går bra att pressa urin ur blöjan, om barnet använder blöja.

Blodprov för att undersöka antikroppar

Hos de flesta med typ 1-diabetes bildar kroppen antikroppar mot cellerna i bukspottkörteln. Då kan inte cellerna tillverka insulin. Genom ett blodprov kan läkaren se om det finns sådana antikroppar.

Blodet undersöks även för att se om det finns ketoner i blodet. Det är ämnen som bildas i cellerna när de behöver energi och inte kan ta upp något blodsocker.

Återkommande undersökningar efter diagnosen

Man har ofta kontakt med läkare och diabetessjuksköterskor efter att ha fått diagnosen typ 1-diabetes. Till en början blir det flera gånger per år.

Man får lämna blodprov och urinprov. Blodtryck och blodfetter undersöks en gång per år. Undersökning av blodfetter börjar vanligen från 10 års ålder. Läs mer om hur blodtrycket mäts i texten Blodtrycksmätning.

Man får sina fötter, huden och ögon undersökta regelbundet. Diabetes kan ge nervskador i fötterna, vilket kan göra att du inte känner lika lätt om du fått sår på fötterna. Du kan behöva få medicinsk fotvård och skoinlägg.

Från 10 års ålder undersöks ögonen med så kallad ögonbottenfotografering. Det görs för att kunna upptäcka skador på näthinnans blodkärl innan de ger symtom.

Efter varje undersökning får du veta hur du ska ta del av svaren och vem du ska kontakta vid frågor eller komplikationer.

Typ 1-diabetes behandlas med insulin hela livet. För att kunna ta rätt insulindos måste blodsockret kontrolleras regelbundet.

På sjukhuset finns så kallade diabetesteam, som består av vårdpersonal med specialkunskaper om diabetes. Som förälder till ett barn med diabetes eller om du själv har diabetes typ 1 kommer du att ha en regelbunden kontakt med diabetesteamet.

Tiden på sjukhus varierar vanligtvis från några dagar till några veckor.

Läs om behandlingen i texten Behandling av typ 1-diabetes.

Insulin bildas i bukspottkörteln och frisätts framför allt när man har ätit och blodsockret stiger. Cellerna i kroppen behöver energi för att fungera. Energin transporteras i blodet framför allt i form av socker. För att cellerna ska kunna ta upp sockret behöver de hormonet insulin.

Det blodsocker som inte tas upp av cellerna sparas i levern och i musklerna för senare behov. Levern och musklerna fungerar på så sätt som ett sockerförråd. Det sparade blodsockret kallas glykogen.

Cellerna i bukspottkörteln förstörs

Vid typ 1-diabetes har kroppens eget immunförsvar angripit cellerna i bukspottkörteln och förstört dem så att de inte längre kan tillverka insulin. Kroppens celler kan inte ta upp blodsockret utan insulin. Då stannar blodsockret kvar i blodet och blodsockernivån ökar.

Ketoner bildas när cellerna inte får energi

Cellerna förbränner i stället kroppsfettet när de inte får någon energi från blodsockret. Det bildas en typ av syror som kallas ketoner om cellerna förbränner mycket fett.

För mycket ketoner kan skada kroppen och leda till ketoacidos.

Typ 1-diabetes är oftast en autoimmun sjukdom. Det betyder att immunsystemet har börjat angripa den egna kroppen. Orsaken är inte helt känd, men sannolikt får man typ 1-diabetes genom infektion av vissa virus. Vid typ 1-diabetes klarar kroppen inte längre att tillverka tillräckligt med insulin för att kunna ta hand om det socker som finns i maten.

Sjukdomen anses också till viss del vara ärftlig. Det som överförs är en benägenhet att utveckla ett immunförsvar som angriper och förstör cellerna som bildar insulin.

Diabetes typ 1 kan även uppstå om bukspottskörteln skadas. Det kan ske till exempel vid en olycka, en operation eller om man har druckit för mycket alkohol under en längre tid.

Typ 1-diabetes kan orsaka komplikationer som sker snabbt, men även komplikationer och följdsjukdomar som kan uppstå senare i livet som vuxen. Många komplikationer kan upptäckas tidigt vid de årliga kontrollerna.

Sena komplikationer visar sig sällan hos barn. Med bra behandling och vård är det också ovanligt att ett barn får sena komplikationer som vuxen.

Komplikationer som sker snabbt

Dessa komplikationer beror på att blodsockret är mycket högt eller mycket lågt. Båda är allvarliga tillstånd som kan bli livshotande:

• Ketoacidos kan uppstå om du har mycket högt blodsocker och samtidigt brist på insulin.
• Insulinkänning kan uppstå om blodsockret sjunker kraftigt och kan leda till medvetslöshet. Insulinkänning kallas också för hypoglykemi.

Komplikationer som kan komma senare

Ett högt blodsockervärde är på sikt skadligt för kroppens blodkärl.

Skador i blodkärlen kan leda till följande:

• nedsatt syn, så kallad diabetesretinopati
• sämre njurfunktion och så småningom njursvikt
• skador på nerver, främst i fötterna
• hjärtinfarkt
• stroke
• kärlkramp.

Vid diabetes är det viktigt att blodtrycket är som det ska vara och att kolesterolvärdet är lågt för att förhindra hjärtinfarkt och stroke. Med tiden kan man därför också behöva behandling med läkemedel mot högt blodtryck och läkemedel mot höga blodfetter.

Njurarna fungerar sämre

Protein kan läcka ut i urinen när njurarnas små blodkärl skadas. I början handlar det om mycket små mängder protein.

Mängden protein i urinen ökar om skadorna förvärras. Samtidigt minskar njurarnas förmåga att rena blodet. Det kan leda till njursvikt.

Nedsatt njurfunktion på grund av diabetes kallas för diabetesnefropati.

Besvär med fötterna hos vuxna

Känseln blir sämre när de tunna blodkärlen till olika nerver skadas, men ett högt blodsocker skadar även nerverna direkt. Det kallas diabetesneuropati.

Vanligen uppstår sådana nervskador i fötterna. Då kan man få domningar och inte känna av skoskav eller sår på fötterna.

Man kan även få så kallad Charcotfot, som innebär att ben och leder i foten har blivit mjukare och svagare. Då finns risken att de lätt kan brytas.

Ett infekterat sår kan vara svårt att behandla och det kan ta lång tid innan det läker. I sällsynta fall kan det uppstå kallbrand, även om det är mycket ovanligt.

Sexuella problem

Blodcirkulationen och nerverna i könsorganen kan påverkas av skador på blodkärlen. Skadorna kan göra att det blir svårt att få och behålla stånd. Det finns både saker du kan göra själv och läkemedel som förbättrar förmågan att få stånd.

I slidan kan skadorna göra att slemhinnorna blir torra och att det blir svårt att bli tillräckligt fuktig. Glidmedel kan då vara ett bra hjälpmedel. Glidmedel kan köpas på ett apotek.

En del kan få minskad känsel i underlivet. Det kan göra att det blir svårare att få orgasm.

Problem med magen och tarmarna

Man kan även få problem med magen och tarmarna vid diabetes. Det kan till exempel bli svårare för magsäcken att tömma sig till tarmen. Det kan göra att det blir svårare att reglera blodsockret. Man blir snabbt mätt eller mår illa efter att ha ätit.

Prata med din läkare om du har problem med magen och tarmarna.

Det är viktigt att blodsockret är så bra som möjligt om du planerar att bli gravid, både vid befruktningen och under graviditeten. Det minskar risken för komplikationer under graviditeten och förlossningen. Det minskar också risken för att fostret påverkas av sjukdomen.

Ta kosttillskott med folsyra om du har diabetes och vill bli gravid. Börja gärna att äta extra folsyra redan när du planerar att bli gravid. Folsyra är ett B-vitamin som behövs för celldelningen i kroppen.

Kontakta din diabetesmottagning för att se över din behandling om du planerar en graviditet eller har blivit gravid. Anledningen är att behovet av insulin ökar under graviditeten, i takt med att fostret växer. Du bör också ha täta återbesök för att kunna få det stöd du behöver för att uppnå ett stabilt blodsockervärde.

Det kan vara till hjälp att möta andra som har liknande erfarenheter. Hos exempelvis Diabetesförbundet och Diabetes Sverige kan du få stöd och mer information. På många håll i landet finns även lokala föreningar.

Diabetes typ 1 kan påverka livet på många sätt. Du behöver tid att vänja dig vid att hålla koll på ditt blodsocker och ta insulin regelbundet. Prata med din läkare och annan vårdpersonal om vad diagnosen innebär. Låt gärna en närstående följa med dig om det är möjligt.

Om du är närstående kan du fungera som ett stöd och följa med på läkarbesök. Du kan till exempel hjälpa din närstående att minnas vad som har sagts och att följa råden.

På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor. De kan ge stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. 

Det är viktigt att du får information som är anpassad till din egen situation. Behandlingen blir med tiden en naturlig del av tillvaron även om det kan kännas svårt i början.

Må så bra som möjligt

I texterna Behandling av diabetes typ 1 och Så kan du må bättre vid diabetes typ 1 kan du läsa om vad du kan göra för att må så bra som möjligt. Där finns också mer information om när du behöver vara extra uppmärksam på ditt blodsockervärde.

Läs mer om när barn och unga får diabetes typ 1.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Även barn ska få vara delaktiga i sin vård.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka undersökningar och behandlingar som kan passa bra vid sjukdomen.

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.  

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom.  

Här kan du läsa patientversionen av de nationella riktlinjerna för diabetes typ 1.