Att bli gipsad / Översikt

Allmänt

Om man har skadat sig så att någon del av kroppen behöver hållas helt stilla för att kunna läka, kan man bli gipsad. Det vanligaste är att man brutit ett ben eller en arm, men det finns också andra skador som kan behöva gipsas.

Gipsningen kan göras med kalkgips, som också kallas vanligt gips, eller med plastgips.

Man kan antingen få ett gips som går runt om hela den skadade kroppsdelen, så kallat cirkulärgips, eller en gipsskena, som lindas fast med elastiska bindor. Vilket man får beror på vilken skada man har, och om det finns risk att det skadade området svullnar. Finns det en sådan risk får man oftast en gipsskena.

Hur lång tid man ska ha gipset beror på vilken skada man har. Det vanligaste är att det ska sitta på i några veckor.

Förberedelser

Man behöver inte förbereda sig på något särskilt sätt för gipsningen.

Hur går behandlingen till?

När man ska gipsas får man först en tunn bomullsstrumpa på den skadade kroppsdelen och sedan ett lager vadd. När gipsbandagen lindas på är de blöta, och det brukar först kännas kallt och sedan varmt. Det tar ett dygn för vanligt gips att bli riktigt hårt, och en timme för plastgips. Själva gipsningen går på mellan 10 och 20 minuter.

Eftersom man har en skada kan det ibland göra ont under gipsningen, men man får smärtlindring om det behövs.

Hur mår man efteråt?

Ibland kan man ha ont efter gipsningen, på grund av skadan man har. Ibland svullnar den skadade kroppsdelen, och då kan gipset kännas trångt. Blir det för trångt måste man söka upp sjukhuset eller mottagningen som gjorde gipsningen, för att se om den behöver göras om.

Man ska hålla igång med rörelser när man är gipsad, för att minska svullnader, stelhet och värk. Man brukar få särskilda träningsprogram av den som gipsat eller av en sjukgymnast.