Varje år förlorar cirka 3 500 barn en förälder i Sverige. I Västra Götaland handlar det om 400 till 500 barn. För dessa barn och familjer finns stödgrupper:
– Olika individer sörjer olika, men barn sörjer ofta djupare än vuxna, säger Christina Berg, handledare på Bräcke diakoni.
– Barn är så mycket större än vi känslomässigt. De kämpar med att överleva varje dag och är så överväldigade i sin sorg, även om det inte syns utåt, fortsätter Christina Berg.
Levande ljus sprider ett varmt sken i det lilla samtalsrummet i Flatås kyrka. Christina har dukat fram kaffe och pepparkakor och slagit sig ner bredvid Petra Kjeldsen.
Det är några månader sedan Petra och dottern Elina gick i gruppsamtal i Flatås kyrka, där Bräcke diakoni får låna lokaler för sin verksamhet. I dag är Elina hemma med halsont.
– När hennes pappa Mikael dog kände jag mig ensam kvar som förälder och visste inte hur jag skulle bemöta henne, säger Petra Kjeldsen, som upplevde att dottern slöt sig.
Petra hade också svårt att känna igen sig själv och förstå sina egna reaktioner. Det var många frågor som snurrade runt.
– Hur gör jag nu och vem är jag nu? Jag kanske inte grät så mycket, men vissa dagar klarade jag inte att stiga ur sängen. Det var så tungt i kroppen och sinnet, säger Petra.
Christina Berg fyller på:
– Det är viktigt att förstå att sorgen kostar på. Att sorgen sätter sig i kroppen är naturligt.
Hela familjen påverkas
När en förälder dör i förtid påverkas hela familjen oavsett om dödsfallet beror på sjukdom, olycka eller suicid. Långtidsuppföljningar av barn och unga som förlorat en förälder visar en förhöjd risk för psykisk ohälsa som depression, sömnsvårigheter, ångest, utmattning och missbruk.
– Det är för att normalisera sorgen och förebygga psykisk och fysisk ohälsa och som vi erbjuder stödgrupper för barn, tonåringar, unga vuxna och föräldrar. De sörjande får mötas under handledning och dela erfarenheter, tankar och känslor. Samtal med andra med liknande erfarenheter stärker hoppet och kraften att livet fortsätter trots allt, säger Christina Berg, som varit med sedan Bräcke startade med stödgrupper 2004.
Sedan 2010 sker stödgruppsverksamheten som ett Idéburet Offentligt Partnerskap, IOP, mellan Bräcke diakoni och Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämnd/Västra Götalandsregionen. Syftet är bådeatt bearbeta sorg och att förebygga psykisk ohälsa.
– Vi är för närvarande åtta handledare som alla har jobbat med sorg i våra professioner, säger Christina Berg, som har en bakgrund som bland annat sjuksköterska och vårdutvecklare. Bland övriga handledare finns diakon, barnsjuksköterska, stödpedagog, socionom och pastor.
– Vi har gått handledarutbildning men vi har ingen formell utbildning att behandla sorg och vi utför ingen behandling, betonar hon.
Måste vara redo för stödgrupp
Innan Christina och hennes medarbetare sätter samman en grupp har de ett samtal med var och en för att få en uppfattning om familjemedlemmarna klarar att delta i grupper, det vill säga både lyssna och ta emot andras berättelser.
– Om någon är för skör eller mår för dåligt för att delta i stödgrupp slussar vi dem vidare till professionell hjälp som BUP, psykolog eller psykiatri. En del behöver bli sedda hela dom och bara dom. De är inte betjänta av att delta i en grupp, men de är välkomna längre fram när de kommit längre i sitt sorgearbete, säger Christina Berg.
Ett villkor för att delta i stödgrupp är att det har gått minst tre månader efter dödsfallet.
– I början är man i chock. Är det ett oväntat dödsfall kan det dröja upp till ett år innan man är redo att gå med i en stödgrupp, säger Christina Berg.
Märkte en förändring
När Mikael avled var stödgrupperna stängda på grund av covidpandemin. Därför dröjde det två år innan Petra och Elina kom med. Först ville dock inte dottern.
– Men redan efter första träffen märkte jag en förändring hos henne. Hon hade skämts för att hon inte grät så mycket, men efter att ha hört en pojke som också förlorat sin pappa i cancer förstod hon att det inte är något fel på hennes sätt att sörja, säger Petra Kjeldsen, som gick i en grupp med tre andra mammor och två pappor.
– Jag fick lättare att förstå både henne och mig själv. Till exempel känslan av ensamhet, att stå med både mamma- och pappaansvaret, behovet att ständigt få prata om den man förlorat och uppleva att omgivningen tycker det är dags att gå vidare och sluta älta. De andra i gruppen förstod precis. Vi kunde dela allt, avslutar Petra.
Text och bilder: Anna Rehnberg
vgrfokus@vgregion.se
Fakta
Om Bräcke diakonis metod med samtal i stödgrupp: Stödgrupperna träffas vid sju tillfällen där man går igenom olika teman, som till exempel minnen av den som avlidit och var och hur sorgen känns i kroppen. Vid den sista träffen sker ett symboliskt avsked där var och en skriver ett brev till den döda föräldern och fäster vid en heliumfylld ballong, som grupperna tillsammans släpper fri.
Samtalen bygger på psykologen Göran Gyllensvärds metod för barn i sorg, en metod som Bräcke diakoni vidareutvecklat och som har beforskats. Varje grupp har två handledare. Barngruppen kan ha fler.
Läs mer om du kan få stöd i denna PDF..
Om Idéburet offentligt partnerskap IOP: Västra Götalandsregionen kan ingå Idéburet offentligt partnerskap (IOP) med aktörer inom det civila samhället. IOP är en typ av samverkan mellan offentlig och idéburen sektor kring en gemensam samhällsutmaning. Båda parter ses som jämbördiga och bidrar med olika resurser. I Västra Götalandsregionen kan IOP tecknas inom hälso- och sjukvård och/eller regional utveckling.
Om din förening/organisation har en idé till IOP kontakta Västra Götalandsregionen.
Mer information finns i skriften: ”Från idé till IOP”